Transaquaprojektet klubbat: Historiskt genombrott för Afrikas utveckling

Den internationella konferensen om Tchadsjön som hölls i Nigerias huvudstad Abuja den 25-28 februari blev ett historiskt genombrott för Afrika och för världen. I närvaro av åtta afrikanska stats- och regeringschefer antogs "Abujadeklarationen", som stakar ut vägen till en utvecklingsplan centrerad kring Transaqua, det största infrastrukturprojektet som någonsin föreslagits för den afrikanska kontinenten. Ett samägt italiensk-kinesiskt bolag fick i uppdrag att utreda förutsättningarna för projektet.

Konferensen var ett bevis för de afrikanska ländernas nya självmedvetenhet – inspirerade av Kinas imponerande ekonomiska framsteg är de nu beredda att "tänka stort" och ta sitt öde i sina egna händer. Samtidigt syntes början till ett samarbete på tre kontinenter – mellan Afrika, Europa och Kina – som kan stå som modell för ett internationellt vinn-vinn-samarbete i den kinesiska Sidenvägsandan.

Abujadeklarationen slår fast:

• att rädda Tchadsjön är en uppgift för hela Afrika;

• Tchadsjön kan bara räddas genom att man leder in vatten från Kongoflodens bäcken; och

• den bästa lösningen för detta erbjuder Transaqua.

Monitors läsare känner till Transaqua: Det är ett projekt som Lyndon LaRouche och Helga Zepp-LaRouche har arbetat för i nästan 30 år, i samverkan med den italienska ingenjörsfirman Bonifica, som utformade projektet på 1970-talet. Tanken är att skapa en 240 mil lång kanal som börjar i Kongoflodens sydöstra bifloder och därifrån går norrut för att fånga upp alla större bifloder ända till vattendelaren i Centralafrikanska republiken och därefter över till en biflod till Charifloden i Tchadsjöns avrinningsområde. Detta blir en vattenled som  kan transportera uppemot 100 miljarder kubikmeter vatten årligen (vilket utgör mindre än 8 procent av Kongoflodens vatten). På så vis kommer inte bara Tchadsjön att kunna fyllas på till sin ursprungliga storlek (ca 25.000 kvadratkilometer, mot idag bara en tiondel av det), dessutom kommer floderna att regleras, man kan få ut vattenkraft och man får en modern transportinfrastruktur i hjärtat av Afrika, som förbinder de stora sjöarna i östra Afrika med Sahelområdet.

Italienska Bonifica har nu ingått en strategisk allians med den stora kinesiska byggkoncernen PowerChina, för att studera de tekniska möjligheterna att genomföra detta projekt. PowerChina är företaget som har byggt den 150 mil långa kanalen som utgör huvudleden i projektet för att med olika kanaler leda vatten från södra till norra Kina. På konferensen i Abuja tillkännagav den italienska regeringen att man tillskjuter 1,5 miljoner euro för Bonificas och PowerChinas Transaquastudie.

Från LaRoucherörelsen deltog EIR-redaktören Claudio Celani och hans kollega Sebastién Périmony från franska Schillerinstitutet på Abujakonferensen och bidrog med flera inlägg till att hålla diskussionerna på plenarmötena och i de olika arbetsgrupperna på en hög nivå. De kunde också överräcka Schillerinstitutets senaste rapport om utvecklingsplanerna för Sydvästasien och Afrika till bland andra Nigerias president och vicepresident, till Nigers president och till Nigerias vattenminister, som hade organiserat konferensen i samarbete med Kommissionen för Tchadsjöbäckenet (LCBC) och Unesco.

För att rätt kunna förstå Abujakonferensens betydelse måste man påminna sig om det dramatiska läget i området kring Tchadsjön. 40 miljoner människor är direkt eller indirekt berörda av konsekvenserna av den krympande sjön och av den fruktade terrororganisationen Boko Harams härjningar i området.

Om Tchadsjökrisen, som började redan på 1970-talet, berättade LCBC:s avgående sekreterare Sanusi Abdullahi:

– Ett förslag om att leda vatten från Kongofloden till Tchadsjön, kallat Transaqua, presenterades 1984 för LCBC, mitt under den värsta torkan som någonsin drabbat Tchadsjöbäckenet. Förslaget förordades av den dåvarande presidenten i Kongo, Mobuto Sese Seko, men ansågs vara för stort. LCBC:s medlemsstater antog därför ett mindre förslag, om att leda vatten till Tchadsjön från Ubangifloden, vilket Centralafrikanska republikens regering yrkade på.

Men Transaqua är inte alls "för stort", om man tänker på att Frankrike – som Périmony erinrade om – har byggt ca 1.000 mil vattenvägar. Jämfört med det är Transaquas 240 mil "lite". Påståendet att Transaqua skulle vara "för stort och för dyrt" sprids av de kretsar som alltid har velat hålla Afrika nere, och särskilt av en viss tidigare europeisk kolonialmakt som fortfarande har inflytande över LCBC:s medlemsstater, ett inflytande som även kunde märkas under konferensen.

Men tack vare LCBC:s förtjänstfulla arbete, alliansen mellan Bonifica och PowerChina och den italienska regeringens stöd till utarbetandet av en projektstudie kunde alla hinder övervinnas.

Som Sanusi Abdullahi sa:

– Att leda in vatten från ett annat flodbäcken är inte en valmöjlighet utan en nödvändighet. Vi står inför risken att Tchadsjön kommer att försvinna, och det skulle vara en katastrof för hela den afrikanska kontinenten.

Schillerinstitutets grundare Helga Zepp-LaRouche sammanfattade resultatet av konferensen:

– Detta är verkligen goda nyheter för alla som bryr sig om mänskligheten.

Se videofilmen på svenska om Transaqua och Arikas utveckling: http://larouche.se/artikel/eaptv-varldslandbron

Se talet av Bonificas utrikeschef Franco Persio Bocchetto på Schillerinstitutets konferens i Bad Soden, den 25-26.11 2017: http://newparadigm.schillerinstitute.com/media/italy-china-alliance-transaqua/

Artiklar:

http://www.larouche.se/nyheter/2014/12/04/om-tchadsjoprojektet-var-utopiska

http://www.larouche.se/nyheter/2013/10/21/istallet-for-lampedusa-transaqua