Vad Kina lärt av 30-talsdepressionen och 2008 års finanskris

Den kinesiske ekonomen Liu He är en mångårig nära medarbetare till president Xi Jinping och ansedd som hjärnan bakom Kinas ekonomiska politik, inbegripet Belt & Road Initiative, även kallat den nya Sidenvägen. Det var Liu He som alla ville tala med på Världsekonomiskt forum i Davos förra månaden, där han deltog som ledare för den kinesiska delegationen.

2013 ledde han, som vicechef för regeringens utvecklingsforskningscentrum, en jämförande studie av två globala kriser, 30-talsdepressionen och 2008 års finanskris, vars slutsatser skulle bli vägledande för Kinas fortsatta ekonomiska kurs.

I en redogörelse för vad man kom fram till skrev Liu: "Efter den industriella revolutionen har kriser varit vanligt förekommande i den kapitalistiska världen. De två mest omfattande och förödande kriserna under 1900-talet var 30-talsdepressionen och den nu rådande internationella finanskrisen."

Studien hade lett fram till tre viktiga slutsatser:

1. Före den senaste krisen låg Kinas ekonomiska möjligheter framför allt i att ta sig in på den internationella marknaden och öka inflödet av utländskt kapital, och Kina grep snabbt chansen att i ett slag bli ett globalt produktionscentrum. Nu, efter krisen, ligger Kinas möjligheter framför allt i att stimulera den inhemska marknaden, för att åstadkomma en global ekonomisk återhämtning, samt i att uppmuntra samgåenden med och uppköp av teknikföretag i utvecklade länder.

2. Den andra slutsatsen är central för att förstå hur Kina kunnat lyckas så bra med sin ekonomiska politik: Kina måste undvika alltför stor skuldsättning och se till att reglera och begränsa finansiella svängningar. Den reala ekonomins behov av finansiella tjänster måste tillgodoses. Orsaken till den globala finanskrisen är att den amerikanska finansbranschen har frångått denna sin huvuduppgift. Detta hänger samman med att den amerikanska finansbranschen har övergivit sin betoning på industri, och i stället lägger överdriven vikt vid förmögenhetsökning och finansiella "innovationer".

Man konstaterade också att den tyska ekonomin klarade sig förhållandevis bra i krisen, och att det till stor del berodde på den konservativa finanstraditionen i Tyskland. Studien rekommenderade flera åtgärder för att förbättra den reala ekonomins företagsklimat, stärka förutsättningarna för den reala ekonomins utveckling samt begränsa användningen av kapital för transaktioner som bara handlar om att tjäna pengar på pengar, för att på så vis förhindra en överdriven självcirkulation (rundgång) och inflation i den fiktiva ekonomin.

3. Ifråga om inrättandet av en ny global struktur i den ekonomiska politiken föreslår studien att Kina ska inta en liknande roll som den USA fyllde efter andra världskriget, genom att ställa sig som "garant" för ett nytt internationellt system.

---