Neokonservativa på offensiven mot Trump: Imperiet slår tillbaka, men är dömt att gå under

Neokonservativa grupperingar i den transatlantiska världen är på offensiven för att återuppliva sin gamla agenda, som till stor del har trängts undan av det nya vinn-vinn-samarbetets paradigm och starkt ogillas av president Donald Trump. De neokonservativas nya stridslystnad, både inom och utanför Trump-administrationen, kommer samtidigt som "Russiagate"-kampanjen i USA drabbas av det ena bakslaget efter det andra och samtidigt som det transatlantiska finanssystemets kollaps kryper allt närmare. På det strategiska planet följer den på framgångarna i kampen mot IS och andra terroristgrupper i Sydvästasien, framstegen i försöken att lösa Koreakrisen och förbättringar i USA:s relationer med Kina och Ryssland.

Det senaste neokonservativa inspelet är ett National Defense Strategy-dokument som Pentagon offentliggjorde den 19 januari som en del av USA:s National Security Strategy från december 2017. Dokumentet slår i korthet fast att de "huvudsakliga prioriteringarna" för USA:s militära, ekonomiska, finansiella, diplomatiska, polisiära, underrättelse- och "informations"-tillgångar är att mobilisera mot Ryssland och Kina, därför att dessa länder – inte terrorism eller "skurkstater" – är USA:s största motståndare. (Mer om NDS-dokumentet nedan)

Ryssland reagerade mycket skarpt, utrikesminister Sergej Lavrov sa på en pressträff samma dag att sådana "konfrontatoriska begrepp och strategier" är beklagliga. Han upprepade dock att man fortsatt är öppen för dialog, och att han och utrikesminister Rex Tillerson faktiskt står i mycket regelbunden kontakt med varandra, trots de uppenbara inkonsekvenserna i Washingtons politik.

Ledande kinesiska företrädare reagerade också omedelbart på det nya strategidokumentet, och gjorde sig lustiga över beskrivningen av Kina som ett land som skulle eftersträva militär dominans i regionen. En talesman för Kinas ambassad i USA delade med sig av sina insikter: "Den som alltid går omkring med mörka glasögon kommer aldrig att se en ljus värld ... Fred och utveckling är vår tids teman, och det är också en strävan som hela mänskligheten delar. Men om några betraktar världen med en kalla kriget- och nollsummespel-inställning, då är de dömda att bara se konflikt och konfrontation."

I både den ryska och den kinesiska ledningen är man medveten om att det är mycket djupa politiska skillnader mellan president Trump på ena sidan och dessa neokonservativa grupperingar och Clinton/Obama-apparaten på den andra. I nuläget har Trump, oavsett vad man tycker om hans stil, små möjligheter att faktiskt driva sin egen politik.

Neokonservativa går in för att sabotera Trumps prioriteringar

Den nationella försvarsstrategi (National Defense Strategy, NDS) som USA:s försvarsminister general Jim Mattis offentliggjorde den 19 januari är ett direkt förkastande av den strategiska politik som president Donald Trump vann valet på, och som gick ut på att bygga upp goda, fungerande relationer med de andra stormakterna i världen, Ryssland och Kina. Under George W. Bush och Barack Obama förde USA en konfrontationspolitik mot dessa båda länder, styrd av "neokonservativa" från gruppen Project for a New American Century (PNAC), som krävde att USA militärt skulle tvinga fram en global "Pax Americana", där USA ensamt skulle bestämma vad som gällde. PNAC-folk i båda administrationerna drev på för en lång rad katastrofala krig, bland annat i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien, och för kuppen i Ukraina.

I sina angrepp på de neokonservativa under valkampanjen varnade Trump för att deras politik för "ändlösa krig" skulle fortsätta, om Hillary Clinton skulle vinna valet. Han har alltsedan dess upprepade gånger uttalat sig mot den aktivistiska politiken för "regimskiften" och sagt att "det vore en fantastisk sak" om USA hade goda relationer med Ryssland och Kina.

I den 12-sidiga offentliga sammanfattningen av NDS-dokumentet anklagas Ryssland och Kina för att vilja införa en unipolär världsordning. Det nya Sidenvägsprojektet nämns inte vid namn, men Kina beskylls i flera sammanhang för att "använda ekonomiska rövarmetoder för att skrämma sina grannar". USA:s allierade och partners ska pressas till att ställa upp med "utökade försvarssamarbeten" och "skjuta till militära förmågor" till regionala "koalitioner" i framför allt Europa, Mellanöstern och Indiska oceanen/Stillahavsområdet, för att motverka Rysslands och Kinas "aggressiva uppträdande".

Dokumentet slår fast att "den centrala utmaningen mot USA:s ekonomiska framgång och säkerhet är återkomsten av en långsiktig, strategisk konkurrens från det som i National Security Strategy betecknas som revisionistiska makter. Det blir allt tydligare att Kina och Ryssland vill forma en värld som är förenlig med deras auktoritära modell – och få vetorätt över andra länders ekonomiska, diplomatiska och säkerhetspolitiska beslut."

I linje med den politik som dragits upp av det neokonservativa National Endowment for Democracy (NED), som hävdar att Kina försöker underminera USA med vad man kallar "skarp makt" (tema för London Citys Economist 16 december 2017), påstås här att "Kina växlar upp sin militära modernisering, påverkansoperationer och ekonomiska rövarmetoder för att tvinga grannländerna att ordna om Indiska oceanen/Stillahavsområdet till deras egen fördel". Man fortsätter med att beskylla Peking för att bedriva ett militärt moderniseringsprogram och eftersträva "regional hegemoni" i Indiska oceanen/Stillahavsområdet, för att driva bort USA därifrån.

Det avsnittet avslutas med påståendet att "Kina och Ryssland underminerar nu den internationella ordningen inifrån systemet genom att utnyttja dess fördelar samtidigt som man underbjuder dess principer och trafikregler." Geopolitiskt dravel av den här sorten hör definitivt hemma i papperskorgen.