Sidenvägstoppmötet (BRF) i Kina: Europa måste hoppa på tåget

Med världsomspännande utrikespolitisk offensiv vill kinesiska regeringen nu säkerställa att kommande Sidenvägstoppmötet (BRF) den 14-15 maj konsoliderar "brett internationellt Konsensus om Bältes- och väginitiativet".

Statsrådet Yang Jiechi som är leder arrangemanget av forumet sa den 10 mars till China Daily: "Världsekonomin har ännu inte återhämtat sig från de djupa spår den internationella finanskrisen satte" ... "Vi hoppas att BRF kommer bidra till att skingra den ekonomiska stiltjens molntäcke". Redan nu "prioriterar länder i hela världen den reala ekonomin, produktionsindustrin, industrialisieringen und ekonomisk diversifiering ".

"Bältes- och väginitiativet föreslogs visserligen av Kina men kommer inte vara ett kinesiskt soloframträdande. En bättre analogi vore en symfoni, framförd av en orkester sammansatt av alla deltagande länder".

Kinesiska företrädare har gång efter annan klargjort att initiativet är öppet för alla länder. Utrikesminister Wang Yi sa den 7 mars att, Kina, Ryssland och USA gemensamt bör "eftersträva ömsesidig vinst i stället för nollsummespel. Vi är övertygade att de tre länderna kan bygga förnuftiga och positiva relationer, så vi gemensamt kan ta vårt ansvar för fred och utveckling i världen."

I intervjun med kinesiska nyhetsbyrån Xinhua kallade presidenten för FN:s generalförsamling Peter Thomson, Xi Jinpings vision " mänsklighetens enda framtid på planeten". Både Thomson och FN:s nye generalsekreterare Antonio Guterres har lovat att FN ska samarbeta med Kina för att bidra till världsfred och utveckling och uppnå målet, att tillsamans bygga mänsklighetens framtid.

FN:s utvecklingsorgan CSocD:s senaste samkomst antog i februari en resolution som öppet stöder Xis koncept rörande ökat stöd till Afrikas ekonomiska och sociala utveckling. CSocD:s ordförande Philipp Charwath sa till Xinhua, att man därmed erkänner, "att vi behöver varandra".

Ett exempel på hur Kina bidrar till att massivt höja Afrikas produktivitet är järnvägsbyggena. I april kommer 50 mil järnväg färdigställas i Kenya som förbinder hamnstaden Mombasa med huvudstaden Nairobi. I Etiopien togs den 70 mil långa järnvägen i drift från huvudstaden Addis Abeba till Djibouti på östkusten. Nästa konkreta planer gäller Uganda, Tanzania och Rwanda.

Kina ser bygget av järnvägsnäten som avgörande för att utveckla ekonomin, skapa jobb och därmed utökad skattebas. Wang Mengshu på Kinesiska akademin för ingenjörsvetenskap säger till kinesiska CCTV att: "Afrika är en viktig del av bältes- och väginitiativet. När våra lag börjar arbeta undersöks först vattentillgången, så att lokalbefolkningen får tillräcklig försörjning. Sedan bygger vi vägarna som används för att lägga rälsen och för det tredje skapar vi jobb".

Afrika skulle kunna profitera från Kinas erfarenheter med järnvägsbyggen,då det är uppenbart att järnvägarna stärker ekonomin. Praktiskt taget alla afrikanska länder planerar att tillsammans bygga 700-800 mil järnväg.

Vilka kommer Belt & Road Forum i Peking den 14-15 maj?

Drygt 20 statschefer, mer än 100 regeringsdelegationer, mer än 150 ledande personer från stora organisationer och 1200 delegationer bestående av forskare, industriledare och ekonomer har redan anmält sitt deltagande på den stora konferensen om Nya sidenvägen, Belt and Road Forum, i Peking den 14-15 maj. Från Europa kommer enligt medieuppgifter Theresa May, Alexis Tsipras samt Frankrikes, Italiens och Schweiz presidenter. Frågan är om också Stefan Löfven ansluter sig?

Ledamoten av det kinesiska statsrådet Yang Jiechi är inte bara ansvarig för att förbereda och samordna konferensen, utan träffade även USA:s president Trump och så gott som samtliga medlemmar i Trumps team i Washington i slutet av februari. Kort därefter bjöd Trump in president Xi Jinping till ett två dagar långt toppmöte, som ska äga rum den 6 och 7 april på Trumps lantegendom Mar-a-Lago i Florida. Till skillnad från mötet med den japanske premiärministern Abe, som redan avlagt ett besök hos Trump i Florida, ska mötet med den kinesiske presidenten inte handla om golf, utan om ett omfattande amerikanskt-kinesiskt samarbete i ekonomiska och strategiska frågor.

Som nämnts har såväl presidenten för FN:s generalförsamling som nye generalsekreteraren aviserat FN:s stöd.

Kinas idé om den nya sidenvägen har de senaste tre och ett halvt åren utvecklats till ett enastående strategiskt initiativ, som går vida utöver den antika sidenvägens ursprungliga omfattning och blivit till en utvecklingsstrategi för alla världens kontinenter. Ingen kan förneka att de hundratals projekten, som är i olika stadier av förverkligande, med stormsteg närmar sig den idé som LaRoucherörelsens förlag EIR lade fram 2014 i en 370 sidor lång studie, "Den nya sidenvägen blir världslandbron". Med andra ord: Kina och mer än 70 länder har nu FN:s officiella stöd för att förverkliga den alliansfria rörelsens dröm om en ny, rättvis ekonomisk världsordning. Och det är dessutom obestridligt att de idéer och principer som LaRoucherörelsens grundare Lyndon LaRouche har kämpat för i mer än 50 år därmed bryter igenom internationellt, något som den tunisiske diplomaten dr Ahmed Kedidi påpekade i en artikel nyligen i den katariska tidningen al-Sharq.

Denna vision om en enad mänsklighet, som förut endast formulerats av filosofer som Konfucius, Sri Aurobindo, Nicolaus Cusanus eller Leibniz, möter givetvis avsevärda och existentiella hot från de imperiekrafter som till varje pris vill stoppa dess förverkligande, som skandalöst nog Sverige och EU stöder. Akuta exempel på det är den extremt farliga konflikten om Nordkoreas robotprov som reaktion på stationeringen i Sydkorea av robotförsvarssystemet THAAD och den amerikansk-sydkoreanska militärmanövern, liksom försöken att störta hela i Mellanöstern i kaos genom de framprovocerade krigen i Syrien och Jemen och det pånytt tillspetsade läget i Ukraina, allt med syfte att stoppa Nya sidenvägens framfart Och givetvis kommer pragmatiker och kulturpessimister att med en aristotelisk argumentering anföra dessa kriser som bevis för att målet om en gemensam framtid för mänskligheten är en ouppnåelig utopi.

Men det rakt motsatta sättet att tänka är nödvändigt. Om vi definierar mänsklighetens gemensamma intresse med utgångspunkt från framtiden, en vision om var vi vill att mänskligheten ska befinna sig om tio, hundra eller tusen år, då kan man föreställa sig en högre förnuftsnivå på vilken konflikterna på den lägre nivån kommer att upphävas. Kinas nya sidenvägsinitiativ, i vilket alla länder kan medverka i ett win-win-samarbete, bygger på precis den tanken.

Det kommer mycket snart att visa sig att Trump bara kan infria sitt löfte att förnya infrastrukturen i USA om länder som äger stor expertis på detta område, som Kina, Japan eller Tyskland, hjälper till med det. Det står också klart att ett fortsatt sönderfall av Europa bara kan hejdas om de europeiska länderna bestämmer sig för att tillsammans med Kina ekonomiskt bygga upp medelhavsområdet inom ramarna för den nya sidenvägens utbyggnad. Konflikten på Koreahalvön kan bara lösas om Nord- och Sydkorea återgår till den gemensamma utvecklingsstrategi som den just avsatta presidenten Park avbröt under tryck från Obamaadministrationen, och det är bara möjligt om man ser de båda koreanska staterna inbäddade i den nya sidenvägens dynamik.

Och Europa skulle kanske kunna tala om någonsomhelst "västlig värdegemenskap" igen, om man gav upp de veder-värdiga försöken att med motbjudande avtal organisera uppsamlingsläger för flyktingar, som blivit till fängelser, och i stället engagerar sig för en verklig utvecklingsstrategi för Sydvästasien och Afrika. En förutsättning för det är dock att företrädarna för det arroganta, nyliberala, transatlantiska etablissemanget kliver ner från sina höga hästar - alternativt byts ut mot andra politiska krafter.

Besök den officiella hemsidan för Belt & Road Forum här: http://www.brfmc.org/en/