Nato, Sverige och Ryssland


Tryck som flygblad

Natoalliansen, som vårt land är under sådan press att närma sig och söka medlemskap i är inget försvarsförbund. Ledarskapet hos atlantpaktens tongivande medlemmar bedriver en kamp för världsherravälde.

Sverige deltar redan i detta. Sanktionerna mot Ryssland och  dess allierade är bara en ekonomisk aspekt av en krigspolitik. Målet för ekonomisk krigföring är att få andra länder att ändra sin politik.

Nato störs av att Ryssland under presidenterna Putin och Medvedev upphört med det nyliberala oligarkvälde som präglade Jeltsins regeringar på 1990-talet. Ett ekonomiskt starkt land är potentiellt även starkt politiskt och militärt. Enligt Natos logik är därför ekonomisk styrka hos länder med avvikande politisk uppfattning legitim måltavla även militärt, när den ekonomiska krigföringen inte biter.

Ett svenskt Natosamarbete skulle dra in oss även i den militära aspekten. Metoderna känner vi väl från hela världen – skapa kaos eller inbördeskrig och stödja den part vars politik är Natovänlig. Libyen, Syrien och Ukraina är de senaste exemplen och enligt Nato själva står fler på tur. Slutmålet är att störta ryska och kinesiska regeringarna, ett företag som bara kan sluta med världskrig.

Detta har tack vare vårt anglofila etablissemang kunnat ske i Sverige utan vare sig väpnad destabilisering, regimskiften eller färgglada revolutioner. Det är den kvartssekellånga nedbantningen av svensk ekonomis alla sektorer, från försvaret till skolan, från järnvägen till sjukvården, som satt oss i den ”utsatthet” Natoförespråkarna försöker skylla på rysk politik. Det är därför föga förvånande att dessa också är frimarknadsliberaler.

Lämpliga åtgärder mot denna ”utsatthet” kan därför knappast heller vara att fortsätta på den väg som fört oss till den. Vi behöver ett starkt försvar, inte bara militärt, utan än mer ekonomiskt mot det finansimperium i vars intresse Nato de facto agerar. Ryssland och alliansen BRIKS, vars medlemsstater råkar representera halva jordens befolkning, erbjuder med sin Nya sidenväg ett faktiskt fungerande försvar mot de verkliga hot som verklighetens folk brottas med dagligen – fattigdom, svält, elbrist, analfabetism, torka, översvämningar, terrorism, organiserad brottslighet, arbetslöshet – i form av infrastruktur-vesteringar för att höja produktiviteten och därmed även för-svarsförmågan. Nato erbjuder raka motsatsen.