En skuldkonferens för Grekland kan bara lyckas om en bankdelningsprincipen i stil med Glass-Steagall-lagen återinförs

Många ekonomer i den transatlantiska världen pockar på att Grekland behöver en skuldkonferens i stil med den som organiserades för Tyskland i London 1953. Detta har också den grekiska regeringen mer än en gång lagt fram i debatten. På London-konferensen 1953 beslutades att 60 procent av de skulder som Tyskland hade innan det andra världskriget bröt ut måste avskrivas. Samtidigt fick Marshall-planen klartecken och den västtyska "ekonomiska miraklet", den industriella återbyggnaden av det sönderbombade landet, kunde komma igång. Här finns det emellertid ett stort ABER:

1953 var bankerna i Europa faktiskt strikt separerade mellan affärsbanker och investmentbanker! Detta var förutsättningen för att de tyska skulderna kunde avskrivas utan att det ledde till finanspanik med okontrollerbara kedjereaktioner. Dessutom var bankerna inte fångar i en derivatmarknad med hundratusentals biljoner dollar. Alltså kunde man besluta att genomföra en omfattande avskrivning av skulder.

I Europa är det idag omöjligt att genomdriva en sådan skuldavskrivning om man inte först genomför en bankdelning enligt Glass-Steagall-principen. Då blir affärsbankerna stärkta och man kan genomdriva skuldavskrivningar utan att panik uppstår bland vanligt folk.