Ukraina: Demokrati i EU-imperiets namn?

Angloamerikanske megaspekulanten George Soros, vars regimskiftesinitiativ i globaliserade finansimperiets tjänst krängs som "färgglada revolutioner", grundade 2007 tillsammans med världsregeringsförespråkarna Pierre Schori och Urban Ahlin tankesmedjan European Council on Foreign Relations (ECFR) med CFR i New York som förebild. En av organisationens huvuduppgifter var och är att ena Europas länder mot Ryssland samt konsolidera och utvidga det postdemokratiska EU-imperiet som del i det konkursmässiga transatlantiska finanssystemet. Det är hög tid för Sverige att lämna kniptången och satsa på ett framtida Europa av suveräna länder som, istället för att agera hantlangare för geopolitisk konfrontation, samarbetar med Ryssland, Kina och andra länder för att bygga och utveckla Eurasien.

Följande bakgrundsrapport bygger på en strategisk artikel av EIR:s OSS-kännare Rachel Douglas:

Om man tar en titt på frivilligorganisationers verksamhet i Ukraina under perioden sedan George Soros sponsrade orangea revolution i december 2004 dyker flera nya element upp som inte bådar gott. Under denna period satte EU igång allt möjligt med projektet Östliga partnerskapet, för att få Ukraina och ytterligare fem fd sovjetrepubliker under EU-kommissionens, Europeiska centralbankens och Interationella valutafondens (Trojkans) frihandelsdiktat - samma plundringsavtal som Ukraina nu försöker undkomma.

Östliga partnerskapet startades 2008 efter att Ryssland slagit tillbaka georgiska angreppen i Sydossetien. Bakom angreppen stod dåvarande georgiske presidenten Mikhail Saakasjvili som nu dykt upp i Kiev för att stödja oppositionsdemonstranter. EU:kommissionens Östliga partnerskap var från början kopplat till frivilligorganisationers verksamhet i de aktuella länderna med ett Eastern Partnership Civil Society Forum som koordinerande instans.

Bland de 2200 utländskt finansierade frivilligorganisationer som är verksamma i Ukraina har George Soros' Internationella renässansstiftelse (IRF) skördat särskild framgång i rekrytering av en ny generation politiska krafter för dess insatser i landet. Tyskland stöder IRF genom Kievdiologprojektet. IRF:s projektledare Mihailo Banakh är en av Vitalij Klytjkos välgörare, fd supertungviktsmästaren i boxning som bott i Tyskland i många år. Klytjko spelar en ledande roll i gatudemonstrationerna i Kiev och leder partiet UDAR (knytnävsslaget) i ukrainska parlamentet; han vill som förste tungviktsboxare med en doktorsgrad bli landets president. Banakh samarbetar nära med tyske docenten och rysslands- och ukrainaexperten Andreas Umland, som inte gör någon hemlighet av att han ser krisen som ett tillfälle att konfrontera Ryssland.

De människorättsaktivister som demonstranterna i Kiev bejublar som "proeuropeiska krafter" borde få klart för sig att andelen nynazister bland dem blir allt högljuddare och mer aktiva. Oleh Tjahnybok är partiledare för All-Ukrainska Unionen Svoboda (tidigare betecknat som "socialistisk-nationalistisk" rörelse) som, förutam att demonstrera sida vid sida med oppositionsledarna Klytjko och Jatsenjuk, mottagits av Victoria Nuland på amerikanska UD. Svoboda anklagar regeringen för att bedriva "judisk-rysk" diktatur i Ukraina och är så främlingsfientliga att SD sparkade ut gruppledaren i Halland Oleg Datsishin för att han gillade partiet på Facebook.

Tyska vänstersajten Telepolis visade den 4.12 på extremnationalisters och fascisters växande närvaro på Kievs gator samt deras inblandning i det våldsamma tillbudet 30.11 och 1.12 med ukrainska beredskapspolisen som utlöste krisen. De rapporterar också om hur vandaler angrep polis med kedjor och inte bara var maskerade, utan bar skottsäkra västar och gasmasker.

Ukrainska inrikesdepartemantet anklagar Svoboda och en gren kallad BRATSTVO (Broderskapet; grundat 1999 av Dmitro Kortjynskij) för att ha utlöst kravallerna som också drabbade demonstrerande studenter. Kortjynskijs grupp, bestående av Ukrainska nationella självförsvaret UNSO:s och Ukrainska nationalförsamlingen UNA:s vägnade grenar, har stridserfarenhet från tre krig: Transnistrien 1992-94, Tjetjenien (mitten på 1990-talet på rebellernas sida) och på Georgiens sida mot Ryssland i Abkhasien 2008.

Medlemmar i Svoboda verkar spela en ledande roll i att våldsamt trappa upp demonstrationerna. Den 8.12 tog organisationen på sig rivningen av Leninstatyn i Kiev från sovjettiden. I dess ställe satte de EU-flaggan och högernationalisten från andra världskriget Stepan Banderas rödsvarta baner. Samma dag ledde Svoboda barrikadbyggen på gatorna mot regeringsbyggnadena, rapporterar kievtidningen Zerkalo Nedeli. När polisen följande dag röjde undan barrikaderna uppstod våldsamma sammandrabbningar med unga demonstranter där flera skadades och enligt internetrykten även dog. Kommunistiska partiet i Kiev meddelar att de inte längre känner sig säkra. Pavlo Viknjanskij som leder "Oberoende studentrepubliken" beskriver det som att studenterna hetsas till kanonmat.