Obamas vårdreform guldgruva för försäkringsbolagen

När Obamas vårdreform (Lagen om patientskydd och betalbar vård - ACA) 2010 gick igenom Kongressen fick många svenskar det felaktiga intrycket, att det skulle handla om något som motsvarar det slags sjukförsäkringssystem vi har i flera europeiska länder. Man missar här att det inte finns någon allmän sjukförsäkring i USA, utan bara privat, som medborgarna nu enligt lag måste köpa. Mycket riktigt har de amerikanska försäkringsjättarnas aktier också gått upp med 200 till 300 procent sedan lagen trädde i kraft - endast 65 till 70 procent av de inbetalade premierna går nämligen till vården medan resten tillfaller aktieägare och "administration".

"Vårdreformen" hade från första början två syften:

  • Genom att alla måste försäkra sig skapades för det första en guldgruva för försäkringsbolagen. Den så kallade "vårdbörsen" på internet är inte ett statligt program, utan en guide till att köpa en privat sjukförsäkring. Även om det för låginkomsttagare finns ett statligt bidrag till premien tillkommer höga extrakostnader, exempelvis måste patienterna själva stå för en stor del av kostnaden vid varje läkarbesök, recept och behandling. Försäkringarnas garanterade vårdutbud är dessutom begränsat och inte alltid entydigt.
  • För det andra kommer den icke-valda, teknokratiska "Independent Payment Advisory Board" (IPAB), med hjälp av indragen vård för den som anses vara för sjuk eller för fattig, att sätta "kostnadstak". Med andra ord: I kostnadseffektivitetens namn kommer fattiga, äldre och svårt sjuka dö tidigare för att inte inte ligga samhället till last. Lyndon LaRouche har därför sedan 2009 kallat detta för en variant av nazisternas Aktion T-4 från 1939, som med eutanasi genomförde massmordet på tredje rikets "onödiga ätare".

Även förespråkarnas argument har det ena efter det andra visat sig vara lögner:

  • "Vårdreformen innebär att alla får sjukförsäkring": Mer än 9 miljoner amerikaner är för fattiga för att försäkra sig men inte tillräckligt fattiga för att kvalificera till statliga vårdstödsprogrammet Medicaid.
  • "Alla har råd med en försäkring": De som hittills tecknat försäkring på Internet är nu chockade över hur mycket högre påslagen är än vad som sagts.
  • "Befintliga försäkringar ändras inte": Premierna för stora och små företag har de senaste tre åren stigit med i genomsnitt 20 procent per år och kommer till 2014 stiga med upp till 40 procent. Dessutom har företagen nu börjat sätta heltidsanställda på deltid och slutat anställa på heltid för att inte behöva erbjuda dem sjukförsäkrning.
  • "Minskning av kostnaderna": Denna "minskning" sker uteslutande genom indragning av vård genom att kostnaderna för angivna behandlingar och läkemedel inte längre täcks. Vårdplatserna kan därigenom drastiskt minskas och sjukhus läggas ned. På större vårdinrättningar blir det massuppsägningar. Exempelvis måste Cliveland Clinic i Ohio varsla 3.000 anställda. I reklamkampanjen för vårdreformen lovordade Obama 2009 just Cleveland Clinic för hur bra den enligt honom var.

Opinionsmätningar visar att majoriteten amerikaner vid det här laget är emot reformen och flera läkare revolterar mot den. Ironiskt nog har det blivit "Lagen om betalbar vård" (Affordable Care Act) som måste avskaffas för att alla ska kunna få just detta.

Flera republikanska motioner ligger i Kongressen för att helt eller delvis riva upp reformen och den har av prestigeskäl blivit båda sidors allra heligaste i bråket om budgeten och lånetaket. Med tanke på att den version av reformen Kongressen röstade för och Högsta domstolen godkände ändrats fem gånger av Obama har de i Kongressen som ifrågasätter dess laglighet faktiskt en poäng.

Vad dessa republikanerna inte verkar begripa är däremot att ett fungerande sjukvårdssystem förutsätter full produktiv sysselsättning. Det är inte så att landet skulle sakna kapacitet att tillse den allmänna välfärden - problemet är att staten delegerat den ekonomiska politiken åt finansintressen på Wall Street och dessa har inte svurit någon trohetsed gentemot USA:s konstitution utan gentemot brittiska imperiet, vars största fiende är just nämnd konstitution.

Ledningen i båda partier går i kaoset således Wall Streets ärenden och enda lösningen i sikte erbjuder det knappa hundratal kongressledamöter som försöker stoppa Wall Streets angrepp på USA genom att återinföra bankdelningslagen Glass-Steagall.