Just nu: En ny revolution på gång i USA


Det finns mycket protester och missnöje hos det amerikanska folket, men inte något som ser ut som det vi i Europa förknippar med revolutioner. I Europa är det också oftast inga riktiga revolutioner vi ser, utan blodbad utan historisk verkan. På bilden kan man se några typiska amerikanska revolutionärer. De talar på en presskonferens i Washington D.C. den 19 december anordnad av tidskriften Executive Intelligence Review (EIR) och den republikanske krigsmotståndaren och kongressledamoten Walter Jones. Obamas partikamrat kongressman Charles Rangel och veteraner från militär och underrättelsetjänst samt EIR:s Jeff Steinberg är de andra talarna. Till presskonferensen sände organisationen Veterans for Peace, en av USA:s största organisationer för tidigare militärer, ett uttalade mot amerikansk inblandning i konflikten i Syrien. 
Jones, Rangel och fyra andra kongressledamöter har skrivit brev till Obama, där de betonar den amerikanska kongressens lagliga ensamrätt att starta krig i Syrien lika mycket som någon annanstans. De säger att presidentens tal om "kemiska vapen" i Syrien ödesdigert påminner om tongångarna innan Irakkriget. Under presskonferensen underströk Jones igen, att en omedelbar riksrättsprocess måste inledas om Obama sätter sig över konstitutionen enligt en resolution HCR 107 som Walter Jones har lagt fram i den 112:e kongressen. Nu i den nya 113:e kongressen heter den HCR 3. Här följer utdrag av vad som sades den 19 december:

Walter Jones: Mitt namn är Walter Jones och jag är vald från det tredje kongressdistriktet i North Carolina. Där finns marinkårsbasen Camp Lejeune, marinkårens flygstation Cherry Point, flygvapenbasen Seymour Johnson och vi har mer än 65.000 pensionerade militärer i vårt distrikt, krigsveteraner och de som har gått i pension.

Anledningen till att vi har den här presskonferensen idag är att jag är mycket bekymrad över det som hände den 19 mars 2011, då president Obama rundade kongressen för att bomba Libyen. Visst var Khaddafi ond, men hur många onda människor finns det inte i världen? Om man fattar beslut om att bomba ett annat land och inte vänder sig till kongressen, då menar jag att det är fel.

Vi har nämligen en författning i det här landet som ger rätten att förklara krig till kongressen.

Jag tänker på det faktum att presidenten gick in i Libyen, och det kaos och det elände som följde av den handlingen. Jag kan hålla med om att Khaddafi var ond. Han behövde avsättas, men inte av vårt land, genom att gå in och fatta beslut om att bomba Libyen. Det har lett till kaos i Libyen. Det har lett till att en ambassadör blev dödad, tillsammans med tre militärer som försökte skydda ambassadören.

Charles Rangel: Tack för att ni lindrar en del av skuldkänslorna som vi kongressledamöter måste känna, i vetskapen om att ni gör er modiga röst hörd, dag ut och dag in, vecka ut och vecka in. Vår uppgift är faktiskt att försvara författningen. Ingen president har rätt att skicka ut våra unga män och kvinnor och riskera livet på dem, utan att vända sig till kongressen.

Det är faktiskt enkelt. Jag är lika patriotisk som någon annan, och när någon säger att vår nation är i fara, att vår nationella säkerhet är hotad, då är det, så som jag ser det, dags att kalla in våra soldater, och införa värnplikt. Det är så jag ser på det. Om man inte kan förmå sig till det, att begära att varje amerikan ska stiga fram och göra uppoffringar, då borde vi hålla oss borta från det! Det betyder att det inte har med vår nationella säkerhet att göra.

Överste W. Patrick Lang: Nyligen erkände USA olika grupper i den syriska oppositionen som Syriens officiella regering. Det betyder, även om det inte finns något FN-beslut i den riktningen som jag kan komma på för ögonblicket, att den regeringen skulle kunna be oss att ingripa, och då skulle man kunna hävda att det var legitimt.

En annan sak som är intressant i det här, är att i koalitionen som strider mot Assad-regeringen så finns det en grupp som heter Jabhat al-Nusra, som är en avläggare till det internationella al-Qaida, själva kärnan i vår fiende över hela världen, projicerad in i Syrien. De hör till de främsta bekämparna av Assad-regeringen.

USA har stämplat den här gruppen som en fiende utanför landet, men trots det har ledarna för de andra gerillagrupperna som bekämpar Assad gått ut runt om i världen och krävt att vi ska ta tillbaka den stämpeln, för de är i själva verket vän med dem. Därmed är det en annan sak som är säker här, nämligen att om Assad-regeringen faller så har vi faktiskt ingen aning om vad för slags regering som skulle ta över i stället.

Om man betänker allt detta sammantaget, så måste man fråga sig om inte dessa två herrar från representanthuset faktiskt har helt rätt, särskilt i ett läge då utgången är oviss, om hur den kommande regimen skulle se ut, hur motsatt våra intressen den skulle kunna visa sig vara, när de frågar: Varför i hela världen skulle regeringen inte vända sig till kongressen för att få samtycke till att sätta in amerikanska militära förband?

Överstelöjtnant Schaffer: Ytterligare en fråga gäller författningsenligheten. Här håller jag med Walter Jones, och Rangel, två kära vänner. Min syn på författningen ligger mycket nära deras. Ansvarsutkrävande. Det borde föras en debatt om det. Jag är en krigare. Mitt jobb har varit, på gott och ont, att försvara landet de senaste trettio åren. Och en krigares jobb är egentligen att inte strida, om det går att undvika. Men att, om man blir kallad att strida, att göra det snabbt och effektivt: att utföra uppgiften på ett sätt som minimerar förlusten av oskyldiga liv.

Det måste också ingå, som Rangel tog upp, att tänka på: Vad säger vi till föräldrarna vars barn har dödats i strid? Hur kan det försvaras? Det är en debatt som kongressen måste delta i, på gott och ont. Det är deras jobb. Det är deras skyldighet enligt författningen: att fundera på varför vi gör det vi gör. Det är ju för sjutton de som betalar notan. De är vår styrelse. Det är därför som styrelsen ska ha oinskränkt tillgång till allt som har att göra med nationens militära styrkor och hur de uppträder. Där finns det inga frihetsgrader. Det råder ingen tvekan om det.

Och det är därför som det är så viktigt att de här kongressmännen och deras modiga agerande får den uppskattning de förtjänar. De gör det som är rätt, när andra vägrar.

Jeff Steinberg: ... Ryssarna är också oroliga över Patriot-robotarna och Awacs-systemen som placeras ut i Turkiet, eftersom det inte bara är på gränsen till Syrien och nära Iran, utan det är också väldigt nära Rysslands sydliga gräns. Och det finns de som menar att vår utplacering av robotförsvarssystem kan ändra den strategiska spelplanen vad gäller hela kärnvapenbalansens uppbyggnad, som har förhindrat ett storkrig från att bryta ut sedan andra världskrigets slut.

Det här handlar alltså om väldigt mycket, och det är inte bara hypotetiskt. Det finns de som har uttalat stark oro för detta. Tre företrädare för den ryska ledningen, däribland vice premiärminister Rogozin, som var Rysslands Nato-ambassadör i fyra år, har i intervjuer uttryckt oro för att Syrien är en halkbana som kan leda till ett större krig, där Iran dras in först och sedan kanske andra länder.

En journalist: Vad tycker ni att kongressen ska göra om Obama inte lyssnar på er, och gör ett militärt ingripande utan att fråga kongressen först?

Walter Jones: Jag tycker att det ska bli tal om riksrätt. Jag tycker verkligen det. Jag tycker att det här har pågått alldeles för länge. Jag har stor respekt för försvarsminister Panetta, men när jag hörde honom svara på senator Sessions frågor, och säga att han måste rådfråga våra vänner i utlandet först, innan man tar upp frågan om krig med kongressen, då körde jag nästan i diket på vägen hem. Det var obegripligt. Var i hela friden är kongressen? Vi är tre likvärdiga grenar av regeringsmakten. Det var länge sedan vi var likvärdiga när det gäller krig. Jag hoppas att det inte sker.

Jag respekterar president Obama. Jag är republikan, jag röstade inte på honom, men jag respekterar honom. Han är min president. Men jag vill att min president, oavsett om det är en demokrat eller en republikan, ska förstå vilka skyldigheter de har gentemot författningen, innan de dödar våra barn.

Bakgrund: Det amerikanska presidentskapet som institution gör revolt

Alla talarna på presskonferenserna hänvisade till den amerikanska revolutionen mot den brittiska överhögheten på 1700-talet. Detta är inte bara en formell hänvisning, utan en levande revolutionär tradition med politiska konsekvenser för var och en av talarna. Det är en rad mycket erfarna personer med djup historisk kunskap i färd med att utöva det amerikanska självstyret.

Revolutionen finns i USA inte bara bland aktiva politiker och förtroendevalda på alla nivåer. Den finns också bland tjänstemän och militärer, i motsats till Europa, där dessa skikt ser sig som överhetens förvaltare och oftast är de sista att ansluta sig till en revolution. De höga regeringstjänstemän som deltog på EIR:s presskonferenser för Walter Jones är typiska f.d. amerikanska tjänstemän som hanterar den amerikanska revolutionens självstyre. Amerikanska regeringstjänstemän på alla nivåer pensionerar sig aldrig helt från de uppgifter de haft. De fortsätter som rådgivare eller medarbetare i andra former. Runt alla amerikanska institutioner finns därför kretsar av tidigare medarbetare i ständig dialog med de aktiva befattningshavarna om hur olika problem skall hanteras. Den centrala uppgiften att styra landet går över alla partigränser.

Vad som sker i den nya revolutionära processen i USA, är att just nationens bästa börjar sättas före partierna. Mängder av kongressledamöter och tjänstemän i både regeringsadministration och rättssystem hanterar nu en hel serie brott mot konstitutionen som Obama ansvarar för. Varje brott hanteras av jättelika processer i arbetet att återföra USA till den amerikanska konstitutionens principer.

Lyndon LaRouches fredagsprojekt av direktsända diskussioner på internet går ut på att samordna denna revolt av kongressmän, militärer och andra i USA:s styrande institutioner, som nu tillsammans med LaRoucherörelsen gör revolt mot Obamas olagliga krig och samarbete med terrorister. Fredagsprojektet med Lyndon LaRouche sker varje fredag klockan 20:00 på kvällen och sänds live på larouchepac.com (klockan 02:00 på natten svensk tid). Därefter är de tillgängliga på amerikanska hemsidan larouchepac.com.

EIR:s Jeff Steinberg har nu hållit i två presskonferenser med den
republikanske kongressmannen Walter Jones och en rad pensionerade höga
militärer i Washington inkl. Lawrence Wilkerson, stabschef åt förre
utrikesministern Colin Powell. Båda gångerna varnades Obama för att
starta ett nytt krig utan kongressens tillåtelse, mot bakgrund av den
resolution HR 107 som Walter Jones har lagt fram i kongressen om att
presidenten skall ställas inför riksrätt om han startar ett nytt krig.

Se presskonferenserna på engelska:
http://larouchepac.com/JonesPress2

http://larouchepac.com/hcr107press

Se även: http://www.larouche.se/nyheter/2012/12/20/amerikanska-kongressledamoter-mot-krig

Den första presskonferensen med Walter Jones beskrevs på svenska här: http://www.larouche.se/artikel/eir-kongressledamoten-jones-organiserar-presstraff-med-bland-andra-topmilitarer-om-hcr-107

Se eller läs föredraget med bakgrunden om varifrån denna nya amerikanska revolution härstammar: http://www.larouche.se/artikel/eap-mote-den-9-oktober-2012 och text: http://larouche.se/artikel/den-andra-amerikanska-revolutionen-mot-britterna-obama