Myten om gröna jobb

Under rubriken "Gröna jobb - bra jobb?" har österrikiska Institutet för högre studier (IHS) lagt fram en analys av arbetförhållandena i den "ekologiskt hållbara sektor" EU lobbar för i sin "Agenda 2020", med mål att skapa tre miljoner nya "gröna jobb" i Europa.

Det man frågar sig, vad är ett "grönt jobb"? Enligt definitionen, allt som har att göra med en hållbar behandling av miljön. Områdena omfattar mark- och grundvattenskydd, jordbruk (så länge biobränslen eller ekologisk mat produceras), avfallshantering och återvinning, avlopp, klimatskydd, handel (med ekologiska produkter) samt förnyelsebar el. Det omfattar själva elproduktionen såtillvida förnyelsebar energi som vattenkraft avses, vilken liksom i Sverige också är stor i Österrike. Studien indelar dem i sex branscher efter storlek: Jord- och skogsbruk (störst), avfall och avlopp, bygg, handel, energi samt tillverkning (minst).

Det låter ju bra, men är arbetena hållbara ur arbetsmiljösynpunkt, mao är de välbetalda, riskfria, socialt säkra? Studien säger nej. Faktiskt är majoriteten gröna jobb underbetalda, hälsofarliga och har otrygga anställningsvillkor. Inom jord- och skogsbruk är finns exempelvis en hög andel okvalificerad arbetskraft, arbetstiden är av nödvändighet oviss och arbetet mer fysiskt påfrestande än genomsnittet. 55 procent är dessutom säsongsarbetare. Enda undantaget är tillverknings- och energisektorn, där arbeten är välbetalda, mindre fysiskt påfrestande och anställningsvillkoren trygga. Dessa brancher utgör dock endast 6 procent av alla gröna jobb, fast de oftast marknadsförs som representant för hela sektorn.

Studiens slutsats är, att diskussionen om "gröna jobb" borde förknippas med bra arbetsförhållanden. Författarna kritiserar dock inte gröna jobb i sig, då dessa utgör en "nödvändig komponent i en allomfattande socio-ekologisk övergång".