Italiens socialminister i tårar över EU-diktaten

När den nye italienska premiärministern, teknokraten Mario-netto Monti påtvingad från EU kommissionen, söndagen den 4 december lade fram sitt "sparprogram", var det för mycket för hans egen socialminister Elsa Fornero. Hon klarade inte av att lägga fram planen för nedskärningar som kommer kosta mycket lidande och människoliv i vården och omsorgen av svaga, sjuka och gamla. När hon skulle uttala det italienska ordet "sacrificio" (på svenska:"uppoffring") brast det för henne och hon började gråta.

Se detta på Youtube:  http://www.youtube.com/watch?v=cLN5tWK2v9w

Notera att det för teknokraten Monti inte var några problem att leende uttala ordet.

Den korta videon av de bådas reaktioner, en mänsklig och en teknokratisk, ger en knivskarp bild av den fascistiska åtstramningspolitiken, som påtvingas land efter land i Europa som en "lösning" på eurokrisen: Nämligen att tusentals européer skall dö, för att värdet på ruttna finansiella papper skall upprätthållas.

Ändå kommer denna förstörelse av människoliv och välfärdens grundläggande institutioner inte avvärja eurons och finanssystemets kollaps. Räntebetalningarna för krisländernas skulder kommer att växa snabbare än vad någon nedskärning eller plundring kan ge. Sparpaketen kanske försenar kollapsen några veckor, men när ekonomin skall återuppbyggas kommer de fascistiska sparpaketen ha gjort det ännu svårare att återstarta den reala ekonomin och de nödvändiga välfärdsinstitutionerna. (Se hur t.om. Svenska Dagbladet beskriver vilken bluff EU:s italienska åtstramningspolitik är.)

EU:s fascistiska politik riskerar dessutom att framkalla en okontrollerad kollaps som kan förlama hela finanssystemet och därmed den reala ekonomin. De odemokratiska teknokratregeringarna gör det ännu svårare för EU-ländernas folk att förhindra de världskrigsprovokationer, som brittiska oligarker med ivrigt stöd av EU-byråkratin använder för att kompensera Europas ekonomiska nedgång gentemot uppåtstigande länder som Kina, Ryssland och Indien.

Alternativet till de gråtande ministrarna, plågsam död för gamla, ekonomiskt sammanbrott och världskrig finns i form av en ordnad sanering av finanssystemet. Genom en bankdelning, enligt Glass-Steagall, kan realekonomins del av finanssystemet hållas igång, även om länder lämnar euron och värdepapper rasar samman i den största finanskollapsen i världshistorien. Länderna som återtar sina valutor kan frysa skulderna och använda sina länders resurser på att sätta människor i produktiva projekt och till att hålla igång nödvändig välfärd. Genom valutaöverenskommelser kan länderna säkra växelkurserna och skapa krediter för ömsesidig handel. På så sätt prioriterar man realekonomin och människor före värdepapper.

Finansiella papper kan skrivas om på en helg i en finansiell rekonstruktion, men det tar åratal att återuppbygga både producerande företag och jordbruk respektive sjukhus, specialistvårdhem och sjukhem. Människor måste gå före banker!

Se artikel av Lyndon LaRouche: http://www.larouche.se/artikel/manniskorna-forst