En planet räcker inte: Rymdens utforskning kräver internationellt samarbete

I slutet av året ska de tre astronauterna Don Pettit (USA), Oleg Kononenko (Ryssland) och André Kuipers (Europa) skjutas upp med den ryska Sojus-raketen till den internationella rymdstationen ISS. Avresan är planerad att ske runt den 26 december. Sojus är, på grund av president Obamas kriminella nedrustning av det amerikanska rymdprogrammet och andra länders brist på teknikutveckling på detta område, den enda rymdfarkosten som står mänskligheten till buds i nuläget. Om det blir problem med den närmast kommande Sojus-uppskjutningen, som är planerad till den 14 november, kommer ISS en tid att lämnas helt obemannad, eftersom besättningen som är där nu är tänkt att återvända till Jorden kort efter den 14 november.

Vid presskonferensen med Pettit, Kononenko och Kuipers på Johnson Space Center i Houston den 21 september gällde de flesta frågorna olika tekniska aspekter på detta, eller hur de trivdes med att jobba ihop, men LaRoucherörelsens vetenskapsmagasin 21st Century Science & Technology hade en reporter på plats som kunde höja nivån på diskussionen till att handla om människans odödlighet.

Med utgångspunkt i behovet av en tremaktsallians mellan Ryssland, Kina och USA riktades den första frågan till Oleg Kononenko:
– Med tanke på att USA och Ryssland har en lång historia av samarbete med varandra, i sådana strategiska frågor som till exempel byggandet av de transkontinentala järnvägarna, i vilken riktning skulle du önska att de bemannade rymdfärderna utvecklas i framtiden, inte bara mellan USA och Ryssland, utan även Kina?

Kononenko svarade att han hade intrycket att utforskningen av rymden hittills har varit som en idrottsarena, där de olika nationerna har visat upp hur snabba och hur starka de är:
– Men rymdutforskningens framtid måste vara att vi samarbetar med varandra. Vi kommer bara att kunna färdas i yttre rymden om vi jobbar tillsammans på det.

Frågan om internationellt samarbete i yttre rymden följdes upp med en fråga hur de såg på internationellt samarbete ifråga om de massutrotningar av arter som har skett i planeten Jordens historia med en periodicitet på ungefär 62 miljoner år, och som vi är på väg mot nu. I stället för att svara med den döda sofism som har varit utmärkande för president Obama, som antagligen skulle ha sagt att massutrotningar är lika omöjliga att förutspå som hans opinionssiffror, så blev de tre rymdforskarna på podiet upplivade av frågan. Den lockade fram den djupa passion för att upptäcka nya saker och göra mirakel som alla känner som kommer i närmare beröring med bemannade rymdfärder.
– Jag måste säga att jag tror fullt och fast att en planet inte räcker! utbrast Don Pettit. Om dinosaurierna hade koloniserat andra planeter, om de hade haft ett rymdprogram, så skulle de fortfarande finnas kvar! Om mänskligheten planerar att leva tio eller tjugo miljoner år framåt, så måste vi se till att få vårt DNA på andra planeter.
Kononenko tillade:
Jag tror att mänskligheten förr eller senare kommer att få problem med råvaror, och då måste man söka efter andra sätt att försörja sig. Alltså måste människan utforska andra galaxer för att överleva.
André Kuipers höll med, och sa:
Jag vet inte vem som sa det först, men det är som om vi står vid kanten av oceanen och bara har doppat tårna i vattnet, när vi har hela den här oceanen att utforska.

Som ett utslag av tendensen att se bortom det egna jordelivets gränser, som människans utforskning av rymden brukar uppmuntra, tillade Kuipers:
– Om man tänker sig att man befinner sig långt in i framtiden och blickar tillbaka på vår egen tid, så kommer man att tycka att Jurij Gagarin, Armstrong, den första rymdstationen på Mars, gruvdrift på Mars och allt det där, att det var något helt normalt. Allt det där kommer att hända. Jag är säker på att mänskligheten kommer att färdas ut i hela solsystemet.

Se astronauterna berätta på video här