Londons City till Merkel: Ta på er skuld på 2.000 miljarder euro

"Sorry Deutschland. Historien har gaddat ihop sig mot er igen. Ni måste hosta upp 2.000 miljarder euro, och bruka våld på er centralbank, och acceptera en inflation på 5 procent, eller få skulden för Götterdämmerung. Det är inte sjysst men det är det som valutaunionen har gått ut på hela tiden. Var det ingen som sa det?"

Med denna bryska sanning avslutade brittiska The Telegraphs finanspolitiska kommentator Ambrose Evans-Pritchard en längre artikel daterad 25 september, med rubriken "Geithnerplanen för Europa är sista chansen att undvika en global katastrof". Evans-Pritchard skrev att om inte Tyskland går med på den s.k. Geithnerplanen och öppnar penningkranarna, så kommer de europeiska bankernas lån uppgående till 3.500 miljarder dollar till de s.k. tillväxtländerna att sluta flöda, och då är det, enligt IMF, risk att det blir "tvärstopp" även i dessa länder, dvs en ännu större bubbla brister.

Evans-Pritchard citerade den amerikanske finansministern Timothy Geithner, som hade sagt i samband med G20-gruppens toppmöte i Polen samma helg:

"Hotet om kaskader av betalningsinställelser, rusningar mot banker och katastrofala risker måste lyftas bort från bordet. Det pressade läget för europeiska stater och banker utgör just nu det största hotet mot världsekonomin. Besluten kan inte vänta tills krisen blir ännu allvarligare."

Citys språkrör Evans-Pritchard skrev syrligt att det återigen varit USA som fått ta ansvar: "Det räddningspaket för eurozonen på flera tusen miljarder euro som nu håller på att arbetas fram kokades till största delen ihop i Washington, i maskopi med EU-kommissionen, och nu trycks det på Tyskland med den amerikanska diplomatins fulla kraft."

Det Pritchard beskriver är just den plan av Geithner som Lyndon LaRouche varnade för. Först avvisades planen på EU:s finansministermöte i Polen förra veckan, men i Washington pressades den igenom.

Så är kan man beskriva Geithners hyperinflationära plan:

När man nu inte ens kan upprätthålla illusionen av att Greklands statsskulder skall betalas, har man på IMF-mötet i Washington enats om att låta Grekland skriva ned sina skulder med femtio procent. Denna statsbankrutt och nedskrivning av statsobligationerna skapar förluster i Europas banker och penningfonder, typ svenska tredje AP-fonden.

Det man har bestämt är, att låta den grekiska statsbankrutten ske i ordnade former och samtidigt hålla drabbade banker från konkurs genom att låta den europeiska räddningsfonden (EFSF) satsa kapital i bankerna.

För att inte grekiska statskonkursen skall sprida sig till Italien, Spanien och Frankrike, skall en skyddsvall av pengar, 2.000 miljarder euro, skapas för stödköp av deras statsobligationer. Annars drabbas bankerna av inte bara Greklands statsskulders nedvärdering, utan också förluster på de mycket större innehaven av statsobligationer från dessa euroländer.

Pengarna, 2.000 miljarder euro, skall komma från amerikanska Federal Reserves sedelpress. De skall överföras till Europa genom swapavtalet mellan Federal Reserve och ECB som gör att ECB har rätt att hämta obegränsat med dollar från Federal Reserve för att låna vidare. Men ECB skall bara låna det vidare till EFSF. På detta sätt skall EFSF nya användbara kapacitet på 440 miljarder euro växlas upp till 2000 miljarder euro, med den s.k. hävstångseffekten här med nästan fem gånger. I Financial Times den 27.9 finns en artikel av Peter Spiegel i Bryssel om några andra modeller med hävstångseffekter ända upp till åtta gånger.

Allt detta går ut på att finna en form där fr.a. Tyskland skall förmås att ta på sig denna skuld 2000 miljarder euro. Tysklands insatser i EFSF som Förbundsdagen röstade om på torsdagen den 29 september, ökar med beslutet från 123 till 211 miljarder euro. Men därtill kommer en 20-procentig buffert, vilket gör att garantisumman egentligen är 254 miljarder euro. Bufferten har tillkommit för Tyskland och andra kvarstående länder skall kunna gå in om något euroland faller ifrån, antingen för att det självt också behöver stöd eller för att landet inte godkänner EFSF. Men om nu EFSF alltså skall användas med hävstång, kan Tyskland ha åkt på att garantera det mesta av de 2000 miljarderna euro, trots att det helt strider mot Lissabonfördraget att göra sådana överföringar mellan länder liksom mot den tyska författningsdomstolens förbud att sätta Tyskland i skuld på detta sätt.

Avsikten är att  EFSF skall ge de 2000 miljarderna till bankerna på något sätt. Bankerna kan tillföras detta miljardregn genom att EFSF eller ECB stödköper deras innehav av statsobligationer, tillför kapital till bankerna eller ger pengar till eurokrisländer, så de kan betala sina skulder till bankerna.

Om inte detta stöd ges, varnar nu IMF, kan den flera tusen miljarder euro stora utlåningen från Europas banker till tillväxtländer (också bubblor) rasa ihop och kräva ännu fler tusentals miljarder euro i stöd till Europas banker. Vilken tuva som helst kan välta hela detta lasset. Nu låter man Grekland gå i statsbankrutt och försöker bygga skyddsvallen av pengar runt omkring för att hålla bubblorna uppe (men det talas redan om att öka skyddsvallen till 3-4.000 mdr euro). Eliten satsar på hyperinflation helt enkelt, men de vill att Tyskland skall ta på en skuld av historiska dimensioner.

Som sagt, det är dags att sanera bankerna med Glass-Steagall i stället för att pina grekerna och oss alla andra med den här onödiga krisen. Med Glass-Steagall kan länderna skilja bort sitt ansvar för de stora förlusterna på bankernas spekulation i värdepapper, som t.ex. grekiska statsskulder. Länderna kan med begränsade garantier hålla igång de små delar av bankerna som är nödvändiga för människor of företag. Den övriga "finansbolagsdelen" av banken måste vara helt avskild, så den kan gå i konkurs utan att staten skall utpressas att ta på sig några skulder och garantier. Eftersom eurokrisen i huvudsak är en bankkriskan den lösas genom en banklag som Glass-Steagall.