Europa är epicentrum för finanskollapsen

Den transatlantiska finanssystemets pågående kollaps har sitt epicentrum i Europas Inter Alpha-dominerade banksystem. Faktum är att Warren Buffet räddade Bank of America med ett aktieköp på 5 miljarder dollar, därför att banken har problem med sina kreditförsäkringar till Europa. Den 24 augusti avslöjade den italienska dagstidningen La Stampa att Bank of America var tvungen att skriva av stora tillgångar, och Reuters att banken förlorat 35 procent av sitt aktievärde sen början på augusti. Mycket av det berodde på, skrev de, att banken var tungt exponerad mot de fallande värdena på europeiska statsobligationer genom omfattande kreditförsäkringar (CDS). Bank of America har alltså försäkrat innehavare av dessa statsobligationer mot förluster och var i desperat behov av mer kapital för att täcka dessa försäkringslöften.

För att skydda sina banker så bestämde också de finansövervakande myndigheterna i Frankrike, Italien, Spanien och Belgien att förlänga till slutet av månaden förbudet mot blankning av 60 bankers aktier. Frankrike och Grekland ännu längre. De skyddar desperat sina banker därför att bankerna är så konkursmässiga att spekulanter, när som helst kan sätta igång en attack som snabbt sänker dessa bankers aktier och gör det omöjligt för dem att fortsätta.

I Grekland har centralbanken aktiverat ett nödhjälpsprogram för banker. Det innebär att de grekiska bankerna ,som inte längre kan låna i Europeiska centralbanken eftersom de inte har något att sätta i säkerhet för sådana lån, nu får nödhjälp. De grekiska bankerna liksom de flesta av Sydeuropas banker är utfrusna får lån från andra banker, på den s.k. interbankmarknaden och har varit helt beroende av ECB. Nu tillåts de grekiska bankerna lämna "värdepapper", som varit så osäkra att inte ens ECB kunde acceptera dem, till grekiska centralbanken. Det innebär att den grekiska statsskulden kommer att belastas med skulder till bankerna motsvarande de 90 miljarder euro de hittills lånat från ECB. Det ökar alltså det skuldberg grekerna behöver hjälp att hantera i det allt mer osäkra andra lånepaketet från EU.

I Daily Telegraph 26.8 citeras Öppna Europas Raoul Ruparel beskriva läget så här:
Aktiveringen av den s.k. ELA [grekiska centralbankens nödlikvitetet] verkar var sista stridslinjen för de grekiska bankerna och antyder att de förfärande nog har slut på kvalitativa säkerheter ... Detta släpper loss ännu en stor vända av närapå värdelösa tillgångar som flyttas från de privata bankernas böcker till de böcker som är säkrade av skattebetalarna. Tillsammans med stödköpen av de spanska och italienska statsobligationerna ser balanserna för det alltmer osäkra eurosystemet ut att vara alltmer riskabla.

Europeiska centralbanken är i praktiken bankrutt men förlitar sig på sin rätt att skapa eurosystemets krediter. Dessutom har ECB ett obegränsat swap-avtal med amerikanska Federal Reserve, som gör att ECB kan byta till sig obegränsade dollartillgångar för att rädda europeiska banker. Det innebär att USA i praktiken garanterar hela eurosystemet. Det är dessa mekanismer, samt andra pågående stödformer för de amerikanska bankerna till nollränta, som gör att Bernanke inte behövde dra igång någon jättelik ny sedeltryckning i den s.k. kvantitativa lättnaden nr tre.

Finanssystemet lever på dessa "tekniska" stöd till till bankerna från centralbankerna och behöver inte några politiska beslut just nu. Möjligheten, att få fram politiska beslut för att hjälpa bankerna en gång till, försvinner alltmer bort i dimman, så det är det är med "tekniska" tricks och existerande mekanismer som det helt sammanknutna transatlantiska finanssystemet kan förses med den likviditet Europas banker så desperat behöver. Varken i Europa eller USA förmår Obama resp. Merkel och Sarkozy att driva igenom några nya nödhjälpspaket till bankerna. Deras möten och verksamhet handlar därför bara att låtsas om att de gör något eller så åker de på semester, alltmedan centralbankernas länspumpar går för fullt under däck.

Det makthavarna gör, är inget annat än att fortsätta färden mot avgrunden, med
helt den omöjliga politiken av fortsatt massiv likviditetspumpning till
bankerna och en förintande åtstraming, parat alltmer öppna krav på att
lämna demokratin för att driva igenom detta. Det finns ett alternativ
som nu måste fram: Glass-Steagall!