Allt färre banker får låna från andra banker

I den pågående härdsmältan i finanssystemet håller bankerna i land efter land på att frysas ute från interbanklånemarknaden, precis som efter Lehmankonkursen. Europeiska banker blir allt mer utfrysta från amerikanska penningfonder. Fitch rapporterar att finansieringen av från sådana fonder nästan helt har stängts ned till italienska och spanska banker. Dessa kommer precis som grekiska, portugisiska  och irländska banker snart var helt beroende av Europeiska Centralbanken (ECB) för sin finansiering. Igår rapporterade Financial Times att de grekiska bankerna har frusits ut från ECB också, som de länge fått 90 miljarder euro från i kortsiktiga lån som rullats framåt. Nu måste de helt förlita på den grekiska centralbanken samtidigt som grekiska staten behöver ta ut från de fyra stösta  grekiska bankerna 10 miljarde euro för en skuldbetalning de nästa veckorna.

När bankerna inte vågar låna ut till varandra sätter de in sin lediga likviditet  över natten i ECB, som i fredags tog emot 105 miljarder euro i sådana insättningar, vilket är tre gånger genomsnittet i år, enligt en lång artikel i Bloomberg idag.

Ropen från marknaden på mer pengar till bankerna blir allt mer hysteriska. Johan Norbergs artikel på DN-debatt idag är typisk för de sanslösa kraven. Han kräver att Grekland , Portugal och Irland skall sättas i konkurs och lämna euron, så att räddningspaketen skall kunna gå till bankerna.

Efter att den europeiska stabiliseringfondens (EFSF) utlåningskapacitet har höjts till 440 miljarder euro för att klara irland och Portugal, ropar marknaden på att den skall höjas till två biljoner, men också tre och fyra. Precis som Norberg i DN vill marknaden att räddningsfonden skall gå direkt till att återkapitalisera bankerna. Ja, han precis som andra, antyder att det är denna statligt garanterade fond skall finansiera bankernas behov av ökat kapital för att klara Basel III-reglerna, som ingen hittills har sagt hur det skall finansieras. Igår skrev Ambrose Evans Pritchard i Daily Telegraph att 6 biljoner dollar, 10 procent av världens BNP, från centralbankerna skulle fixa problemen.

Norberg talar inte om Glass-Steagall. Han är med drakoniska åtstramningar beredd att offra både människor och demokrati för att rädda bankerna. Med Glass-Steagall räcker det med att staten garanterar insättarnas banktillgångar och därmed har bankerna medel attt hålla igång betalninsgssystem. Staten slipper gå i god för den stora delan av bankerna som är dess spekulationsverksamheter. Allt sådant kan med Glass-Steagall flyttas bort från de statsgaranterade affärsbankerna. Tar man bort spekulationsriskerna från bankerna behöver de inte heller ökade kapitalbuffertar enligt Basel III-reglerna, alldeles som en lokal sparbank kan skötas med ett litet föreningskapital eftersom den inte har så liten risk.

Nu ligger Glass-Steagall-lösningen på bordet, nu även i Sverige genom Vänsterpartiets utspel i Göteborgsposten, som den möjlighet världen har att hindra en kaotisk finanskollaps med stopp i betalningssystemen, stopp för handel, produktion och matdistribution, med massdöd som resultat. I Afrika i Somalia och i Niger kan vi redan se hur detta ser ut, sedan räddningen av det globala finanssystemet har prioriterats genom derivatspekulation på matprishöningar, för att få fram vinster till den kollapsande finanssystemet.

Sprid uppropet för Glass-Steagall

Läs mer om Glass-Steagall här