USA: Budgetnedskärningar utom för banker

Svenska banker kräver fler döda amerikaner. Redan dör sjuka och hemlösa på gatorna i USA. Det är vanliga amerikaner som blivit av med jobb, hem och sjukförsäkring, som går under på gatorna i olika omständigheter. I Svenska Dagbladet den 2 augusti kräver bankekonomer vid två av de svenska storbankerna mer åtstramning är vad den amerikanska budgetuppgörelsen kommit fram till. Cecilia Hermansson, chefsekonom på Swedbank, är inte nöjd:
- Enligt bedömare krävs tre fjärdedelar nedskärningar och en fjärdedel skattehöjningar för att klara budgeten under en tioårsperiod. Då är 1000 miljarder dollar alldeles för lite.

Jan Häggström, chefsekonom på Handelsbanken, kvirrar också:
- 1000 miljarder dollar under en tioårsperiod är bara en tredjedel eller en fjärdedel av vad som slutligen kommer att krävas längre fram.

De har med sina brutala åtstramningskrav anslutit sig till finanssystemets torpeder: ratinginstituten, som dikterat villkoren för det amerikanska folket.

Vid ett förhör i amerikanska representanthusets bankutskott den 27 juli berättade Deven Sharma, chef för ratingistitutet Standard & Poor´s i London, att deras deras chef för avdelningen för statslån, David Beers, hade varit i nära kontakt med USA:s finansminister i ett tidigare hemligt epostutbyte om den amerikanska kreditvärderingen. Några dagar senare utallade sig David Beers själv offentligt och sa, att om USA skulle behålla sin höga värdering på AAA, krävdes inte bara politisk enighet om en höjning av lånetaket, utan också en neddragning  på cirka fyra tusen miljarder dollar av budgetunderskottet under ett årtionde.

Vad president Obama gjort är att förhandla med den republikanske majoritetsledaren John Boehner om just genomförandet av ratinginstitutets krav på 4000 miljarder dollar i nedskärningar under en tioårsperiod. Bakom ryggen på demokraterna var Obama redan från början redo att offra miljoner amerikaners social- och sjukvård. Han har därmed helt enkelt expedierat krav som hans egen finansminister Geithner tidigare konspirerat med ratinginstitutet om att genomdriva. Det som nu delvis kommit dagen, är alltså hur ratinginstituten dikterat skuldtakskompromissen och den övergång till fullmaktslagar den innehåller.

Ratinginstituten, som betalas av sina kunder bankerna, företräder enbart finansmarknadens intressen och har systematiskt skyddat bankernas berg av förgiftade värdepapper. Är det något som behöver skäras ned så är det ratinginstituten själva. Ingen nation får låta sig dikteras av deras finansdiktat, om man inte vill förgöra sig själv.

16 hemliga biljoner extra till bankerna

Den amerikanska revisionsmyndigheten GAO (Goverment Accounting Office) har i en 239-sidig rapport avslöjat stora oegentligheter vid en balansrevision av själva centralbanken Federal Reserve. Den illustrerar hur bankerna kunnat ta för sig av bankräddningspaketen i en slags självbetjäning. GAO revisionen genomfördes pga ett tillägg till förra årets stora finansreform, vilket den oavhängige ledamoten Bernie Sanders genomdrev trots starkt motstånd.

Revisionen visade att Fed-chefen Bernanke i mars 2008 helt egenmäktigt hade använt en undantagsklausul för "ovanliga och tvingande omständigheter" i lagen för Federal Reserve, vilken gjorde det möjligt att för första gången sedan 1930-talets depression även ge krediter till "ickebanker". Totalt flödade "nödkrediter" på mer än 16000 miljarder dollar till Wall Streets finansbolag och utländska banker. Största delen av de illegala "nödkrediterna" gick dessutom via privata förmedlare, framför allt JP Morgan Chase, Morgan Stanley och Wells Fargo, som på konkurrensskyddade kontrakt kunde ta in 600 miljarder dollar i förmedlingsavgifter för detta!

Otaliga Fed-medarbetare och utomstående förmedlare gavs fullständigt fria händer, även om det förelåg klara intressekonflikter. GAO-revisorn nämner som ett exempel hur den tidigare chefsekonomen för Goldman Sachs och nuvarande ordföranden för Fed i New York, William Dudley. Han fick tillstånd att behålla sina aktier i General Electric, inklusive dess finansverksamhet, liksom försäkringsbolaget AIG, samtidigt som han beviljade hundratals miljarder i "nödkrediter" till dessa bolag. Ett annat exempel var chefen för JP Morgan Stanley, som tilläts sitta kvar i styrelsen för Fed i New York, när hans institut erhöll 390 miljarder dollar i kredit och skötte den viktiga funktionen som avräkningsplats för hela "nödkreditprogrammet".

LaRouche: Detta är oförlåtligt

Lyndon LaRouche ansåg, efter att den 26 juli ha tagit del av denna rapport, att centralbankschefen Bernanke, finansminister Geithner och president Barack Obama, "måste sättas bakom galler" för sin medverkan i förskingringen av skattemedel för "bankräddning".

- Det fanns aldrig något beslut att ge 16000 dollar i nödkrediter till att rädda Wall Street och utländska banker, sa han och fortsatte:
- Det fanns hela tiden ett alternativ i form av mitt lagförslag för att rädda hus och hem, och banker (HBPA), ... där jag krävde ett omedelbart införande av Glass-Steagall och stopp för alla vräkningar under hela omläggningen av hela Federal Reserve-systemet. Det är högförräderi att rädda Wall Streets och Londons spelskulder, och Bernankes tal om nödsituation för att släppa loss 16000 miljarder dollar för att rädda obetalbara spelskulder som aldrig kunde betalas, var ett kriminellt bedrägeri. President Obama fortsatte detta kriminella bedrägeri genom att förra veckan lova Angela Merkel att USA:s Federal Reserve och finansministerium skulle också vara långivare i sista hand till den europeiska valutaunionen.

- Det finns bara en sak att göra. Sätt Bernanke, Geithner och Obama i fängelse genast. Idén att amerikanska folket skall hållas ansvariga för räddningspaket för tusentals miljarder dollar till lurendrejade, värdelösa, obetalbara skulder, är oförlåtligt och måste straffas med brottsåtal och hårda fängelsestraff, avslutade LaRouche

Efter skuldtaksbeslutet kan man ännu bättre förstå att bankerna bara går på i ullstrumporna och kommer att kräva hur mycket offer som helst av alla andra än sig själva ända till de stoppas med Glass-Steagall.

Läs vidare om LaRouchePAC mobiliseringen här