"En ny Angelides" - den här gången i Förenta Staternas senat

Det börjar bli mycket nu, för våra inte så kära fiender i London. Denna vecka har inte varit så bra för dem.

Först lägger Phil Angelides fram bevisen för att LaRouche hade rätt om finanskrisen i Europaparlamentet, sedan lägger kongressledamoten Marcy Kaptur en motion om Glass-Steagall i den amerikanska kongressen.

Och så kommer en ännu större bomb: Senator Carl Levin (demokrat), ordförande för senatens undersökningskommission och känd bland annat för att ha grillat bankirer i senatens utfrågningar, presenterar nu tillsammans med den ledande republikanen i utskottet, Tom Coburn, en ny Pecora-liknande undersökning, likt den från Angelides, fast som går ännu längre.

Det är en 635 sidor lång rapport, varav 36 sidor handlar om Deutsche Bank, en europeisk bank -- vilket visar att de finansutskottsledamöter och andra som vi i LaRoucherörelsen i Sverige kontaktade 2007 hade helt fel när de antog att det var ett amerikanskt problem, begränsat till huslån. En ordinarie ledamot sade i september 2007 att det stora problemet för Sverige "är sms-lån".

Den tyska oppositionspolitikern Helga Zepp-LaRouche kommenterade att de som motsatte sig den europeiska LaRoucherörelsens krav på en Pecorakommission under 2008, nu måste utfrågas om varför de gjorde det. Vad försöker de dölja?

Och man kan tillägga: Vem är det de försöker skydda?

Levin med flera rekommenderar även att förundersökningar inleds beträffande användandet av "RMBS:er, CDO:er och ABX:er [olika vansinniga former av derivat och dylika "finansstrukturer"], som beskrivs i den här rapporten, för att utreda om det förekommit några brott, och för att undersöka hur det existerande skyddet mot skadlig verksamhet med finansstrukturer [structured financial products, det vill säga derivat och dyllikt] kan stärkas".

Levin och Coburn understryker även att det föreligger en "härjande" intressekonflikt, som går som en röd tråd genom utredningen och som härleds från vittnesmål från gärningsmännen själva. Utredningen begränsas till att söka rötterna för krisen från och med 1990-talet, men där pekas, med rätta, avskaffandet av Glass-Steagall ut som grunden till att skyddet mot den skadliga verksamheten inte längre ligger för handen.

Undersökningen belyser fyra områden:

1. Högrisklån, med en fallstudie av Washington Mutual.

2. Reglerande myndigheters medskyldighet, med en fallstudie av Office of Thrift Supervisions övervakning av Washington Mutual.

3. Kreditvärderingsinstitutens roll, där de främst undersöker Moodys och Standard and Whores.

4. Finansinstitutens roll ("investment banking"). Fallstudie: Goldman Sachs och Deutsche Bank.

Undersökningen anklagar direkt Goldman Sachs för att helt ha upphört att investera och i stället nästan uteslutande fokuserat sig på att med egna pengar satsa på att derivat sjunker i värde, samtidigt som man säljer samma derivat till sina kunder. Det var lite av en skandal för ett par år sedan att Goldman gick med vinst trots att kunderna förlorade massor, efter kollapsen av Lehman Brothers. Detta är ett av de områden där förundersökningar måste inledas.

För de europeiska länderna krävs, först av allt, en Pecora-, Angelides- eller Levin-undersökning. Därefter kan de skyldiga straffas.

I Tyskland är Levin-undersökningen en stor nyhet, medan man i Sveriges massmedia skriver om sandlådor. Frågan är vilka som är värst: de som leker i lådan, eller de som skriver om det? De leker i och skriver om sandlådor, i stället för att diskutera och skriva om den här överlevnadsfrågan, kampen för Glass-Steagall, som nu bedrivs aktivt i USA:s kongress.

Jämför tysk media -- Süddeutsche Zeitung, Spiegel och ARD till exempel -- med svensk media, bland annat Aftonbladet.

larouche.se har förgäves försökt nå de ansvariga på Aftonbladet för en kommentar.

Sätt tryck på politiker och media att säga sanningen, genom email, fax och telefonsamtal. Använd gärna vårt material!