I USA väckte Schillerinstitutet en stor debatt om operan Lucia di Lammermoor. Det som fick igång det hela var att Harley Schlanger skrev en artikel, där ha visade att operan är en genuin klassisk tragedi och inte en såpopera som tyvärr många tolkningar framställer den som. I slutet av februari publicerades artikeln i Fidelio Online, det amerikanska Schillerinstitutets recensionssida. Schlanger hade sett Houston- operan uppsättning av Donizettis verk. Just nu, våren 2011, spelas denna opera även på Göteborgsoperan.

Schlanger går i sin artikel igenom hur Skottland bröt samman mellan 1603 och 1688, dvs efter det att James Stuart (som först var Skottlands kung James VI) blev engelsk kung år 1603 och fram till den venetianska finansfraktionen slutgiltiga seger över det brittiska öarna i och med Vilhelm av Oraniens "ärofulla revolution" 1688. Denna historiska bakgrund måste man ha, för att kunna förstå hur Donizetti lägger fram tragedins djupare betydelse i sin opera.

Donizetti var väl insatt i brittisk historia, inte bara för att hans familj delvis härstammade från Skottland. Han hade redan skrivit flera operor om perioden mellan Henrik VIII:s (Anna Bolena) och drottning Elisabeths (Maria Stuart: librettot här bygger på Schillers drama) regeringstid. Han stod också den republikanska fraktionen i italiensk politik nära när han komponerade dessa operor mellan 1830 och 1835. Maffei, som översatte Friedrich Schiller till italienska var t ex en gemensam vän till Guiseppe Verdi och Donizetti.

Utan denna dubbla historiska bakgrund är det omöjligt att förstå betydelsen av att Lucia drivs till vansinne. Skottland blev ockuperat och Italien var ockuperat och ofritt och Donizetti var en frihetskämpe. Politiska tvångströjor gör att människor, ibland hela grupper drivs till vansinne. För att folk skall kunna känna igen sig i en liknande situation idag, kan man tänka på självmordsbombarna.

Schlangers artikel publicerades omedelbart på Alan Claytons skotska hemsida, Mediawatch. Den är mycket inflytelserik bland skottska patrioter och många medlemmar i Skottlands nationella parti läser gärna denna websida. I Houstons operakretsar skapade artikeln omedelbart en konstruktiv debatt. Chefen för operans PR-avdelning skickade runt den till operans medlemmar, sångare och musiker med en kommentar som beskrev den som "underbart genomtänkt - alla som besöker Lucia borde läsa den först!"

Vi rekommenderar alla som kan läsa engelska att besöka Schillerinstitutets recensionssida för att inte bara läsa Schlangers artikel om Lucia di Lammemoor. Denna Websida är sprängfull med intressanta, friska bidrag för en kulturell renässans!

Här en godbit ur Göteborgsoperans presentation av verket, som även den bekräftar Donizettis livliga intresse för republikanska idéer (Benjamin Franklin var en mycket viktig ledare för de amerikanska koloniernas befrielsekrig mot britterna):

"Glasharmonikan konstruerades 1763 av Benjamin Franklin och består av rader av glasskålar i olika storlekar. Dessa sitter på en horisontal vev som snurras ned i ett vattentråg med hjälp av en pedal, så att glasen hela tiden hålls blöta. Sedan vidrör man de olika skålarna med fingrarna, så att man får fram den tänkta melodin. Det är samma princip som när man snurrar på ett vinglas, fyllt med vatten eller vin. Storleken på glaset och mängden vätska bestämmer tonhöjden. Det är omöjligt att få fram denna klang på syntetisk väg, till exempel genom en synthesizer. Ljudet blir en litet otäck, ihålig klang och har beskrivits som såväl himmelsk som spöklik. Tidigt kom instrumentet också att förknippas med galenskap - kanske att den som vidrörde eller spelade glasharmonika riskerade att förlora förståndet. Därför måste Donizettis idé att använda det i Lucias vansinnesscen ses som genial, också med tanke på att Lucia nämner det spöke som hon har sett ovanför fontänen i första akten. Spöket skulle vara en tidigare ättling av hennes släkt som mördats av sin älskade."

Albina Shagimuratova (Lucia) och Rachel Willis-Sørensen (Alsia) i föreställningen på Houston Grand Opera