Masstrejken i USA och Glass-Steagall

De sex kongresskandidater som LaRoucherörelsen i USA:s demokratiska parti (LPAC) ställer upp med i nästa val, går ut med ett gemensamt uttalande som sprids av LPAC över hela USA, för att ge orientering åt de hundratusentals amerikaner som nu ansluter sig till masstrejksrörelsen.

Protesterna i Wisconsin fortsätter oförtrutet varje dag samtidigt som hundratusentals amerikaner i alla USA:s femtio delstater deltar i manifestationer till försvar för rätten till en människovärdig levnadsstandard. De reagerar på de exempellösa angrepp som riktas mot det sociala skyddsnätet, mot skolor och sjukvård och mot fackliga rättigheter både på nationell nivå och i delstaterna, samtidigt som Wall Street och utländska banker stöttas med skattemedel.

Upproret började i Wisconsin, där den i november valde men redan hatade republikanske guvernören Scott Walker vill driva igenom en lag som i praktiken skulle avskaffa kollektivavtalen för offentliganställda och kraftigt minska hjälpen till fattiga. I huvudstaden Madison samlades den 26 februari enligt den fackliga landsorganisatioonen AFL–CIO mer än 100.000 människor och ytterligare 25.000 i grannstaten Indiana. Precis som i Wisconsin har de demokratiska ledamöterna i Indiana lämnat delstatskongressen i protest mot föreslagna försämringar av levnadsstandarden. De tänker återta sina platser först när tre arbetarfientliga lagförslag har dragits tillbaka.

I Wisconsin har guvernör Walker varslat om uppsägningar av fackligt anslutna offentliganställda till den 4 april. Han kastar skulden på fackföreningarna och de demokratiska delstatssenatorerna, som fortfarande uppehåller sig i grannstaten Illinois och vägrar återvända hem. Det är deras fel att hans lag om att "reparera", d.v.s. krympa, budgeten inte kan röstas igenom. Trots hot om gripanden och höga böter har senatorerna inte kunnat bevekas att återvända till Wisconsin, så länge Walker och republikanerna i delstatskongressen inte upphör med sin attack på rätten till kollektivavtal. De demokratiska ledamöterna i Indiana uppehåller sig i Illinois av samma skäl.

De sex LPAC-kandidaterna säger bl.a. i sitt uttalande:

"När man på plakat i Wisconsin uttrycker stöd för Egypten och när varje dag nya nationer ansluter sig till kravet på rättvisa så är det uppenbart att dessa protester inte är något lokalt fenomen. Hela mänskligheten vänder sig emot de gångna fyra decenniernas globalisering, mot konstgjort höjda matpriser p.g.a. Paulsons, Bernankes och Obamas hyperinflationistiska bankräddningspaket, vilka har slussat tusentals miljarder dollar till det bankrutta, kasinoliknande finanssystemet och vilka pekas ut i finanskrisutredningen FCIC:s rapport som bedrägeri och som orsak till den finanskris vi nu sitter fast i."

"Guvernörer, stadsfullmäktige, tjänstemän i offentliga sektorn och vanliga medborgare ger sig i luven på varandra, och beskyller varandra för att vara orsak till 'de för stora utgifterna', men dessa angrepp missar målet. Det som FCIC-rapporten visar, och som den brittiske marionetten Obama vägrar att erkänna, är att krisen har orsakats av den decennielånga avvecklingen av viktiga bankregleringar, som skilde de ekonomiskt värdefulla funktionerna från finanshajarnas spekulationer, framför allt avregleringen av finansiella derivat och upphävandet 1999 av Glass-Steagall-lagen. Nu är städer och delstater bankrutta och dukar under när intäkterna minskar samtidigt som hjälpbehovet ökar, utan något hopp om en förändring i sikte."

"Om Glass-Steagall hade återinförts förra året så hade detta kunnat undvikas. President Obama var emot det, då liksom nu, eftersom ett återinförande av Glass-Steagall skulle sänka hela imperiesystemet med säte i London, dels genom att hedgefonder och andra finansbolag skulle tvingas i konkurs, dels genom att ländernas regeringar överallt, med USA i spetsen, återigen skulle låta sina medborgares välfärd och sina ekonomiers integritet gå före Wall Street-horornas och deras brittisk-imperiala moders felslagna spekulationer. När värdelösa spelskulder för tusentals miljarder dollar raderas från balansräkningarna kan staten på nytt ge ut krediter för produktiva projekt som den nordamerikanska vatten- och elalliansen Nawapa, för att stoppa den fysiska produktionens kollaps och ge krishjälp till delstaterna."

LaRouche-demokraterna förklarar att det är denna kris och behovet av ledarskap som har fått dem att kandidera till den amerikanska kongressen. Men det gäller mycket mer än ett val. "Vi befinner oss i ett historiskt skede där det som verkade vara en sanning igår har visat sig vara falskt idag. Frågan som ställs av den 'huvudlösa' franska revolutionen är: Kommer de beslut som vi fattar nu, då allt är möjligt, att leda till en stabil, varaktig förändring i riktning mot en existens av högre kvalitet?"

Därför förespråkar LaRouche-demokraternas nationella lista – Rachel Brown (Massachusetts), David Christie (Washington), Bill Roberts (Michigan), Kesha Rogers (Texas), Diane Sare (New Jersey) och Summer Shields (Kalifornien) – att man ska ta fasta på de "självklara" principerna i den amerikanska författningen och självständighetsförklaringen. Dessa grundningsprinciper har alltid varit tänkta att gälla för hela mänskligheten, och eftersom de är "självklara" dyker de upp nu, till synes spontant, men egentligen mycket lagbundet, som reaktion på en decennielång destruktiv politik i världen.

Kandidaterna avslutar med att citera USA:s förste finansminister Alexander Hamilton, i skriften The Farmer Refuted: "Människans heliga rättigheter behöver man inte söka efter i gamla pergament eller mossiga urkunder. De står skrivna, som av Guds egen hand med en solstråle, i hela den mänskliga naturens bok." USA:s regering, en institution skapad av folket, måste bli ett verktyg igen för dessa intressen, och inte en försvarare av ett brittiskt imperiesystem. FCIC-rapporten visade tydligt att det är detta system som har orsakat hela världsekonomins kollaps, "och om vi fortsätter att skära halsen av oss själva för att försvara det så är vi inte moraliskt överlevnadsdugliga."