Vad sossarna ska göra (utöver att sluta vara gröna) är gå tillbaka till Gunnar Strängs synsätt, med justeringar av kvoten, inte bara räntan etc.

Detaljerna är inte så viktiga, det avgörande är: Vem är chefen? Staten eller "kapitalet". De kommer att göra det eller gå under.

Sträng drevs enligt Sten Andersson (som i det här avseendet får ses som pålitlig) av ett stark ogillande av de villkor av fattigdom som dödade folk i hans närhet (genom tuberkulos), vilka han inte tänkte tillåta att återvända. Detta gör honom väsensskild från Palme, som drevs av en satanistisk vilja att mörda oskyldiga. (Det var därför han startade den gröna politik som nu lett partiet till gränsen till desintegration.)

Göran Persson kan med sitt "gröna folkhem" inte på ett relevant sätt nämnas i samma andetag som Sträng. Det gröna inflytandet på vänster-"arbetar"-rörelsen är uppenbarligen ett felslut. Hur kan man vara ett industriarbetarparti om man vill döda industrin? Offentlig sektors utbyggnad var blott ett mellansteg i nedmonterandet av socialstaten, som sedan Bismarcks grundande alltid varit avhängig en stark industripolitik och en utveckling av den inhemska marknaden (istället för att satsa på "kolonier" som står för produktionen av konsumtionsprudukter).

Den del av, de nu före detta, väljarna som köper den gröna galenskapen väljer förr eller senare att gå hela vägen och välja grönt (vilket kommer att hända i Berlin och Baden-Württemberg i Tyskland i de stundande delstatsvalen -- om vi inte stoppar det). De som inte accepterar galenskapen blir, förutom att bli kallade mansgrisar i de fall dessa är män, impotent klagsamma betraktare eller överger partiet för Moderaterna, Centern eller SD, eller vilka de nu i vart enskilt fall betraktar som det minst onda alternativet.

Lösningen är att göra något för den arbetande befolkningen, och skapa arbeten genom statliga krediter åt de arbetslösa. Detta kan Sverige göra om vi återvinner den suveränitet som alla nationer förlorat till globaliseringen, i Europa främst genom EU, och det låter sig inte göras i ett vakuum. Sahlin gör fel när hon tittar åt London för allierade, där sitter fienden.

De goda svenskarnas allierade utgörs av mäktiga minoriteter inom de amerikanska, kinesiska, ryska och indiska regeringarna och patrioter i befolkningarna. Det vore bra om en synlig politisk blogg anammade den synen. Glass-Steagall i USA är alltså viktigt för Sveriges framtid. Om Obama ryker, så är det möjligt.

Att rapportera för européerna om vad som faktiskt redan sker i den riktningen i USA är en patriotisk handling. Och det bästa försvaret mot globaliserad fascism är: en internationell allians av patrioter. Om det finns några sådana kvar inom SAP, kan de ha en framtid -- och spela en positiv roll för Sverige och världen i framtiden.

Detta är ett inlägg i en debatt på sourze.se, där som vanligt en del förvirring råder. Skriv själv inlägg på internet, skicka in insändare och skicka mail till ledande socialdemokrater, och andra, om vad som ska göras, nämligen:

1. Glass-Steagall

2. Kreditutgivning för att skapa en miljon arbetsplatser i Sverige

3. Nawapa, extended -- bygg världslandbron

Osv.

Baserat på en högre människosyn!