Irländska pensionärer räddar Inter-Alfa

Irländska pensionärer tvingas att rädda Allied Irish Bank som är den irländska medlemmen i Lord Rotschilds Inter-Alfa-grupp där också Nordea ingår. Den irländska regeringen kommer att betala ytterligare 3 miljarder euro till Allied Irish Bank i ett enormt räddningspaket på sammanlagt 6,5 miljarder euro. Detta innebär att staten kommer att ha 90 procent av bankens tillgångar. Staten har redan 3,5 miljarder euro i Bank of Ireland. Enligt Financial Times levereras dessa pengar av den nationella stora statliga pensionsfonden, National Reserve Pension Fund, som sammanlagt har 24 miljarder euro i likvida tillgångar. 10 miljarder av pensionspengarna är hittills på väg att försvinna för att rädda bankrutta banker.

Finansminister Brian Lenihan påstår att detta är en "investering", men i själva verket blir staten ansvarig för tillgångar och förluster för två banker som är bankrutta. Och tar man med att också Anglo Irish bank kommer att få ytterligare 6,5 (som kan växa till 10) miljarder euro, innebär detta att de irländska skattebetalarna kommer att tvingas att betala en räkning på 50 miljarder euro vilket är en tredjedel av statens inkomster.

Ännu värre är att dessa räddningspaket i princip är utan verkan. De kan inte lösa bankernas betalningskris. Den irländska regeringen ger fulla garantier för "seniorskulder" men inte till s.k. "juniorskulder". När det gäller Anglo Irish bank förhandlar regeringen med de hedge fonder som har dessa "juniorskulder". Fonderna erbjuds bara 23 cent för varje euro av skulden och det är också vad andrahandshandeln med dessa skulder inkasserar. Hedgefonderna kräver 40 cent och hävdar att det är illegalt att garantera "seniorskulder", samtidigt som förlusterna för "juniorskulder" dumpas på långivarna utan att man officiellt försätter banken i konkurs. Om de förstatligade bankerna nu skulle gå i konkurs, förlorar staten omedelbart de 50 miljarder euro som redan har lagts ut för bankräddningspaketen. Samtidigt kommer många hedgefonder och banker i London och Paris få stora förluster och den irländska bankkrisen omedelbart sprida sig.

En ekonom i Irland sa till EIR att han inte kan förstå hur regeringen ska kunna handskas med räkningen på 50 miljarder. Svaret är enkelt: Det kommer inte att fungera. De 50 miljarderna är en tredjedel av statens årsinkomst och budgetunderskottet kommer att växa från 12 procent till 32 procent, dvs 20 av dessa procentenheter beror av bankräddningspaketen. EU kräver att Irland ska lägga fram en fyra-års-plan för att skära ned budgetunderskottet till tre procent enligt Maastricht-avtalets kriterier - en mordisk åtstramning.

Enligt opinionsundersökningarna är bara 19 procent av irländarna för regeringens politik och ingen vet om regeringen överlever de kommande fyra veckorna, än mindre de kommande fyra åren. Arbetarpartiets talesman Michael Noonan har sagt att om ett regeringsskifte sker kommer Arbetarpartiet inte nödvändigtvis att hålla sig till den nuvarande regeringens plan för de kommande fyra åren.

Den irländska ekonomin kollapsar nu snabbt. Tidningen Guardian skrev att 100.000 irländska arbetare kommer att ha åkt utomlands för att söka jobb fram till slutet av 2011. Detta är nästan fem procent att landets 2,2 miljoner arbetande människor. Nu är arbetslösheten 13,6 procent och man förväntar att den kommer att öka i takt med regeringens budgetnedskärningar.

Den 3 oktober hölls en stor mässa i Dublin som handlade om landets nya stora exportvara: arbetskraft. Nya Zeeland, Australien och Kanada tar gärna emot yngre och välutbildad arbetskraft som även kan finna arbetsplatser antingen i England eller på den europeiska kontinenten. Äldre arbetare f a i byggbranschen har stora svårigheter att hitta jobb f a för att fastighetsbubblan har satt stopp för investeringar i byggbranschen.

Irländarna måste för att överleva som nation ta tillbaka makten över sin ekonomi genom att införa egen valuta, Glass-Steagall, ett kreditsystem och använda detta för att dra igång statliga infrastrukturprojekt för att sätta landet i arbete. Endast så kan landets ekonomi och skatteintäkter börja växa och räddningen komma för de gamla och svaga, som man nu beordras skära bort överlevnadsmöjligheterna för genom att både ta deras pensionsfonder och brutalt skära ned statsbudgeten.