EAP svarar Martin Tunström (s) om "Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige"

Den aktive socialdemokraten och SSU:aren Martin Tunström i Helsingborg har publicerat ett längre bemötande mot beskrivningen av Olof Palme i dokumentärfilmen "Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige - EAP". Han har funnit filmen på Youtube och skrivit om den på sin hemsida.

Ulf Sandmarks första svar till honom börjar så här:

Vad LaRoucherörelsen i Sverige - EAP tar upp i om Olof Palme denna dokumentär är helt riktigt, precis som förutsägelserna om den globala finanskris vi nu står mitt i.

Den huvudsakliga frågan är Olof Palmes politik, att bromsa tillväxten både i Sverige och Tredje världen. Det handlar inte om anonyma krafter och konspirationer. Du undviker nämna dokumentärens beskrivning av Henry Kissingers direktiv NSSM 200 där han klart pekar på att USA skall hålla tillbaka befolkningstillväxten i tjugo namngivna u-länder för att deras råvaror inte skall förbrukas av dem utan av USA. Det borde inte heller vara en överraskning att den rådande världsordningen har hållit tillbaka tredje världen. Olof Palmes deltog i och stödde Brandtrapporten, där man å ena sidan utlovade en Marshallplan för u-länderna, men samtidigt krävde att denna utveckling skulle ske inom ramen för de existerande finansiella världsinstitutionerna. Först skulle alltså u-länderna betala sina skulder under IMF:s och Världsbankens brutala villkor, först därefter skulle de få hjälp. Palme svek u-länderna i praktiken, och var, trots sin retorik, liksom Sida i realiteten på samma svältlinje som Kissinger. Skall oligarkins folkmordspolitik, som under mer än trettio år kostat fler människoliv än andra världskriget flera gånger om, stoppas måste man veta att den har sina företrädare inte bara till höger.

När Olof Palme dels drog samman FN:s första miljövårdskonferens, dels där helt sensationellt uttalade sig för nolltillväxt, satte han igång miljörörelsen i Sverige. Palme ledde då ett tillväxtorienterat parti med många ministrar från Erlanders kärnkraftsvänliga regering vilket gjorde att han både i sitt tal där och i energipropositionen var tvungen hålla sig till det. När centern tagit på sig kärnkraftsmotståndet kunde Palme spela maximalt på motsättningarna inom borgerligheten för att fälla regeringen och kunde dessutom hålla de tillväxtvänliga fackföreningarna lugna inom sitt eget parti för att bli återvald.

Vad Palme själv ville, kunde man se på det nolltillväxtinriktade Sekretariatet för framtidsstudier som han hade knutit till sin egen statsrådsberedning. Han höll möjligheten för en förändring av kärnkraftspolitiken öppen och utnyttjade Harrisburgincidenten för att blockera fortsatt kärnkraftsutbyggnad med folkomröstningen, där alla valalternativ var emot vidare utbyggnad. Faktum kvarstår att Palme både förespråkade och drev en politik för nolltillväxt av energin.

Nolltillväxt är definitionen på en fascistisk ekonomisk politik som så småningom leder till åtstramning för befolkningen. Därför var lönknyckarfonderna något som var mycket allvarligt. Både arbetsgivare och fack var ense om att löntagarfonderna skulle vara ett tvångssparande, vilket gjorde att de motsvarade föregångare som Hitlers MEFO-avdrag. MEFO stod för MetallForskning och löneavdragen gick rakt till krigsupprustningen, trots löfte om annat. Att sedan svenska facket och arbetsgivarna blev oense om användningen av pengarna, ändrar inte saken att Palmes lönknyckarfonder var en del av en fascistisk, korporativ, politik.

Sverige har lidit av denna energipolitik och har i praktiken haft en nolltillväxt. Det som sett ut som tillväxt, har antingen varit monetärt glitter eller kommit från att investeringarna liksom barnafödandet hållits tillbaka.

En del av nolltillväxtpolitiken var också den avreglering av finansmarknaden med (Novemberrevolutionen) Palmes regering genomdrev hösten 1985. Det satte i gång de finansbubblor och därmed de finanskriser, som skulle slå sönder så stora delar av svensk industri och tillväxtkapacitet på 1990-talet och 2000-talet. Om du fortsätter beundra Olof Palme efter detta, kan du inte klaga på ekonomisk nolltillväxt.

Eftersom du är den förste aktive socialdemokrat att offentligt bemöta det som EAP skrivit om Olof Palmes nazistiska bakgrund, anser jag att denna fråga borde tillåtas diskuteras vidare. Det tillhör Sveriges historia och borde nu kunna diskuteras, precis som man numera kan diskutera hans tvillingsjäl Ingmar Bergman.

Att tona ner IG Farben till någon slags fabrikör av syntetbensin och Zyklon B är magstarkt. IG Farbens stora projekt var fabrikerna runt koncentrationslägret Auschwitz, som byggdes för att förse IG Farben med slavarbetskraft. Den som utarbetade kontraktet om slavarbetskraften den tyska staten levererade var den högste juristen i IG Farbens ledning Olof Palmes onkel August von Knierenm, som också personligen inspekterade Auschwitz. Att försöka hävda dennes oskuld för att han frikändes i Nürnbergrättegången är också oerhört, med tanke på att von Knierem samarbetade med Standard Oil i USA i en rad bulvanaffärer och därför satt på dokument som ledande krafter i USA inte ville ha publicerat.

Nåväl, Palme skulle inte kunna klandras för vad släktingar gjort, om det inte var genom sina nazistiska förbindelser han gjorde sin egen karriär. Vi har alla på svensk TV kunnat se Lena Einhorns film "Handelsresande i liv", där hon dramatiserade Gilel Storchs första möte med den 18-årige Olof Palme. Storch sökte, som representant för de judiska organisationerna, kontakt med den tyska naziregimen för att rädda fångarna i koncentrationslägren och därför vände han sig till Ottokar von Knierem, chef Dresdner Bank i Sverige och bror till Olof Palmes mor. Jonas Gummesson har i den nedtystade boken "Olof Palmes ungdomsår" visat hur karriären gick via vänskapen till en grupp svenska nazister till den militära underrättelsetjänsten och sedan IB. Engagemanget av fascister för underrättelsearbetet "mot kommunismen" följde mönstret från hela Västeuropa. Från IB plockades Palme upp av Tage Erlander som förutom sin kontakt med Säpo, som han grundat, därmed fick en direktkontakt till IB.

Olof Palme tog aldrig avstånd från dessa sina släktingar. I stället höll han tyst om det och var utsatt för en utpressningsmöjlighet som hotade Sveriges självständighet. Precis som nazisterna tog upp den brittiska malthusianska miljöpolitiken, i grunden var nazisterna en miljörörelse, ledde Palme socialdemokratin mycket beslutsamt in i dagens brittiskstyrda miljöpolitik. Skall Sverige ha en framtid måste Sveriges moderna historia, och orsaken till paradigmskiftet bort från den tillväxtinriktade industripolitiken, kunna diskuteras.

Dokumentären Sanning om LaRoucherörelsen i Sverige - EAP är därför ett viktigt bidrag för att Sverige, och inte minst socialdemokratin, skall kunna komma ur sin djupa moraliska och ekonomiska kris.

Tunström bemötte detta och här är Ulf Sandmarks nästa svar:

Obs: Sofisteri är inte att svara ärligt! Det är skillnad på nolltillväxt som ekonomisk politik (dvs som avsikt eller vilja), och tillfälliga svängningar i ekonomin, där tillväxten står still eller är negativ.

Problemet med nolltillväxt är att den aldrig kan upprätthållas på längre sikt eftersom framtagningen av råvaror ständigt kräver mer och mer ansträngning allteftersom de enklast åtkomliga fyndigheterna töms ut. Det gör att även en ekonomi, som håller jämn förbrukning av råvaror, också måste börja ta av övriga resurser i samhället för att upprätthålla sin råvaruförbrukning. Med åtstramningen blir det mindre resurser till forskning och framtagande av nya teknologier, som är det enda som kan göra det enklare att ta fram råvarorna. Hela ekonomin hamnar i en sax, där mer och mer åtstramning av befolkningens levnadsstandard krävs för att få fram de råvaror samhället behöver. Därför har nolltillväxtpolitiken, hur romantiskt den än beskrivs, ett slutstadium med en åtstramning in döden. Koncentrationslägren var en sådan slutstation, där den nazistiska åtstramningspolitiken tog allt från fångarna och lät dem, som kunde, arbeta så länge de orkade.

När Olof Palme på FN:s Miljövårdskonferens 1972 uttalade sig för nolltillväxt i energipolitiken och SAP i Sundsvallsprogrammet, var det ett oerhört steg. Som du själv kan höra i Palmes valdebatt med Fälldin 1976, visste Palme att konsekvensen av att minska på energin skulle leda en minskning och inte ökning av jobben och välfärden. Där talade Palme om Fälldins politik att stoppa utbyggnaden av kärnkraften. Men även en nolltillväxt efter utbyggnad av de tolv påbörjade kärnkraftsaggregaten, skulle också på lång sikt få samma konsekvenser.

Du ser Palme som förespråkare för kärnkraft, men Palme var en del av ett parti som förespråkade kärnkraft och han följde partilinjen. Hur skulle han annars kunna göra sin karriär och hålla ihop partiet? Du måste hålla isär vad Palme sa på 1960 och 1970-talen och hur han svängde partiet, ja med Miljövårdskonferensen även andra partier, i kärnkraftsfrågan.

Palme var den som stoppade vidareutvecklingen av kärnkraften i Sverige och lät de stora svenska industrianläggningarna för tillverkning av kärnkraftverk förintas. Det gjorde han genom att ta initiativ till folkomröstningen om kärnkraften efter Harrisburgincidenten. Först lade han då fast sin nolltillväxtpolitik genom att låta det socialdemokratiska partiet binda sig vid avveckling av kärnkraft "med förnuft", dvs tillåta en utbyggnad till 12 reaktorer men sen låta det ta stopp. Men han styrde inte bara sitt eget partis ståndpunkt, utan, med hjälp av en skicklig manöver, även de andra partierna som förespråkade kärnkraft. Palme erbjöd först en gemensam front mot Centerns och Vänsterpartiets kärnkraftsmotstånd. Det gjorde att han kunde binda alla kärnkraftsvänliga partier till den socialdemokratiska avvecklingslinjen efter 12 reaktorer. När han så fått med moderaterna på detta, lade han till ett extra krav om statskontroll som han visste inte skulle accepteras av moderaterna. Följden blev att det blev tre "alternativ" att välja på, där alla, inkl. moderaternas Linje1, krävde någon form av stopp på kärnkraftsutbyggnaden.

Palme lade locket på Sveriges chans att med Europas största uranförekomster bli rikt på att exportera både elkraft och hela kärnkraftverk med bränsle och allt. Norge däremot byggde ut utvinningen av sin stora resurs, oljan, och har i dag gått om Sverige i BNP-ligan, trots att man har mycket färre folk. Det var resultatet av Palmes nolltillväxtpolitik för energiförbrukningen och det är vad Sveriges arbetare och välstånd lider av i dag. Det är denna Palmepolitik som stora delar av basindustrins fackföreningar och kanske du också, helt riktigt, försöker vända.

Nolltillväxtpolitiken var desto brutalare mot u-länderna, som inte bara förvägrades kärnkraft utan också andra moderna industrier. De pådyvlades i stället "anpassad teknologi", som om människorna där skulle på något sätt skulle vara mindervärdiga och inkapabla att hantera modern teknik. Palmes politik att i Brandtrapporten, villkora allt bistånd till att u-länderna först betalade sina skulder, band upp hela Socialistinternationalen till att stödja det långsamma och ännu pågående folkmordet på Tredje världen.

Vad gällde kraven på att u-länderna skulle betala sina utlandsskulder till Västvärldens banker skilde sig inte Palmes politik på något sätt från Kissingers, IMF:s och Världsbankens MacNamaras. Övergivet av även sina "vänner" i Socialistinternationalen hade Tredje världens ledare inte något annat alternativ än att betala utlandsskulderna med folkens matpengar, sjukvårdspengar och infrastrukturpengar. Mångdubbelt fler människor har dött i 1980-talet skuldkris i Tredje världen än hela Andra världskriget.

Eftersom du tycker att vi kan diskutera på i frågan om Palmes ideologiska härkomst, så vill jag fråga dig: Låtsas du inte förstå att Palme var hos nazisternas Sverigerepresentanter, när Gilel Storch var tvungen att söka upp dem? Palme kom inte till mötet, som representant för de judiska organisationerna.

Återigen leder din blinda beundran för Olof Palme dig till den extrema positionen att spela ned nazisters betydelse. Sluta med det, annars kommer du snart också förneka koncentrationslägren? Olof Palmes vän Lennart Hagman var inte vilken nazist som helst. Han var en kårledare i Nordisk Ungdom, de svenska nazisternas Hitlerjugend. Det var dessutom Hagman, som gjorde utredningen åt försvarsstaben och erbjöd Olof Palme jobbet i den militära underrättelsetjänsten 1953. Mycket viktigare i Palmes personliga nazikrets var IB-chefen Birger Elmér, som anställdes samtidigt.

Har du läst Jonas Gummessons bok "Bland nazister och spioner: Olof Palmes ungdomsår"?

Att informationen om Olof Palmes nazistiska bakgrund är känslig och kunde använts i utpressningssyfte talar både hans och andras politik att tysta ned det. Det var därför Palme gick i taket, när den sovjetiske diplomaten Nejland bjöd in Olof Palmes släktingar att besöka von Knieriemfamiljens släktgård Skangal i nuvarande Lettland.

Det är bland annat för att filmen "Sanningen om LaRoucherörelsen i Sverige - EAP" öppet diskuterar Olof Palmes roll, som den är den första dokumentärfilmen om vad som egentligen hände i när Sveriges tidigare snabba tillväxttakt från 1960-talet bröts, kärnkraftsutbyggnaden stoppades och varför vi så småningom hamnade i våra stora ekonomiska kriser.

Nu måste inte bara kärnkraftspolitiken vändas utan också avregleringarna av finansmarknaderna. Spekulationen måste skiljas bort från finanssystemet genom att bankerna återigen delas enligt Glass-Steagall-principerna. Då behöver bara den allmännyttiga delen av banksystemet garanteras av staten. De spekulativa delarna skall åter bara tillåtas i finansbolag, som får spela på egen risk. Med denna sanering kan statens krediter sluta att gå till bankräddningspaket, som fortfarande är prioriteten bland Palmes efterträdare i partiet. I stället kan statens kreditgivning strömma till de projekt som legat i träda sen Palmes dagar: Motorvägsstandard på gamla riksettan från Malmö till Haparanda, liksom via Göteborg till Stockholm, bron till Finland, tunneln mellan Helsingborg och Helsingör osv. Vi kunde använt AP-fonderna, men de har spelats bort i kasinot eller lånats till statens underskott, så nu måste vi använda Riksbanken för att bygga landet och sätta hela folket i arbete. Vi skall inte heller dra ner löneutrymmet med tvångssparande, som med löntagarfonderna. Staten, inte korporationer, skall äga och använda sina statliga företag och tidigare ämbetsverk för att i hela folkets intresse med en aktiv näringspolitik driva fram projekt med så mycket ny teknologi att vi kan lösa råvarukriser och starta nya industrier.

Martin Tunströms försök att försvara Olof palme och diskussionen med Ulf Sandmark finns på hans hemsida.

Den som vill veta mer om Sveriges moderna historia bör läsa boken "Sverige - en synarkistisk modell" av Tore Fredin. Ett sammandrag av boken finns här på denna hemsida och hela boken kan beställas från EAP. Pris 200 kr inkl. porto