Jane Hamsher, som hör till vänstern inom Demokraterna och har grundat bloggen Firedoglake, stämplar Obamas s.k. sjukvårdsreform som ett steg på vägen till fascism. Den 17 mars skrev hon:
"Att tvinga 31 miljoner människor att köpa en vara de inte vill ha och inte har råd att använda kan inte kallas en sjukvårdsreform. Återigen används de fattiga som mänskliga sköldar för att storföretagen ska kunna håva in massor med statliga pengar.
I stället för att faktiskt hjälpa de fattiga är den här reformen ett farligt och exempellöst steg på vägen mot att staten tas över av privata företagsaktörer som använder den för att hämma konkurrensen och säkra sina egna vinster – skolboksdefinitionen på fascism.
När vi drog igång public option-kampanjen [för ett statligt alternativ] i juni 2009 gjorde jag flera antaganden. Ett var att Vita huset innerst inne var mer angeläget om att bevara den Demokratiska majoriteten än om att få igenom statliga bidrag till storföretagen ... Det andra var att kongressledamöterna hade ett basalt intresse av att sitta kvar och inte skulle rösta på ett sätt som gjorde att de riskerade att åka ut.
Båda dessa antaganden var fel. Kongressledamöterna förhandlar bort sina platser, och planerar att avgå efter omröstningen i utbyte mot utnämningar eller andra sinekurer från administrationen ... Det är både nedslående och upplysande att de progressiva i kongressen inte är genuint engagerade i något annat än att spela upp ett skådespel. ...
Det som jag framför allt har lärt mig av den här kampanjen är att företagen har en mycket mer långtgående kontroll över staten än jag nånsin hade trott, och att verktygen vi har för att bekämpa detta inflytande är ineffektiva.
Vi behöver skaffa oss nya allierade i kampen, eftersom det finns en enorm folklig motståndsvilja och de gamla är opålitliga. Vi behöver också ett nytt språkbruk för att beskriva den, eftersom den gamla vänster-höger-modellen skjuter bredvid den verkliga motståndaren. ... Det är upp till oss att utmana våra gamla idéer och söka nya vägar för att hitta dem som verkligen är beredda att gå emot företagsstyrningen av vårt politiska system, och att hjälpa dem att göra det."
LaRouche kommenterade: "Det var en ganska tydlig anklagelse, och dessutom ganska träffande tycker jag."