Det institutionella motståndet mot amerikanska regeringens politik tilltar. Några exempel:

Fler och fler med demokratiska partiet befryndade kommentatorer riktar nu obönhörlig kritik mot presidenten. I New York Times skrev Charles Blow i lördags (13.2), att Obama fört förändring (change) med sig, till det sämre. Presidenten verkar däremot vara blind inför detta. Han borde omgående byta rådgivare. Bloomberg News' David Reilly skrev samma dag, att Obama börjar likna "en återfödd Jimmy Carter". Han manade till finansministern Timothy Geithners, ekonomigurun Larry Summers' och stabschefen Rahm Emanuels avgång. Om inte Obama "visar krafttag" så kommer väljarna göra det.

Michael Payne, hittills lojal mot sin president, skrev även han på OpEdNews.com, att Obama inte fört med sig den utlovade förändringen från Bush och Cheney. Det saknas visioner runt vilka amerikanerna kan orientera sig. "Medan vi trolöst och illa beklämt iakttar presidentens och demokratiska partiets handlande", ekar ett citat från ett Franklin Roosevelt-tal från 1933: "De har inga visioner och där detta saknas går folket under."

Obama är uppenbarligen bra på att prata ("talk the talk") men är oförmögen att "walk the walk", alltså visa ledarskap. "De miljoner människor som röstade på honom ville ha en kombination av [de fd presidenterna] Washington, Jefferson, Lincoln och FDR, men fick i stället en blandning av Millard Fillmore, Franklin Pierce, James Buchanan och Herbert Hoover".

Veteranen framför andra i Washingtons journalistkår, Helen Thomas, skrev i sin spalt i söndags (14.2): "President Obama har en utrikespolitik. Den heter krig. Presidenten har, jämfört med sin föregångare, fd presidenten George W Bush, inte definierat någon verklig skillnad alls i sitt aggresiva tillvägagångssätt i utrikespolitiska frågor. Var finns förändringen vi kunde lita på? [change we can believe in] Obama tog helt enkelt över det svärd USA:s fd president George Bush lämnat efter sig i Irak och Afghanistan ... Presidenten har intagit sin plats bland de andra som sökte gloria i att leda landet i militär konflikt. Han har uppnått den åtråvärda statusen 'krigspresident'".

Förre centralbankschefen Paul Volcker förklarade i en intervju för CNN samma dag, att USA i nuläget står utan ledarskap. DET är USA:s största kris. Efter ett år har Senaten ännu inte utsett några statssekreterare i finansdepartementet för nationella och internationella frågor. I hela sitt liv [han är 82 år gammal] har han aldrig sett maken till oförmåga att regera. Volcker krävde en helomvändning i den ekonomiska och penningpolitiken, utan att nämna Glass-Steagall: Icke-banker får inte räddas, utan borde undergå "dödshjälp". USA måste återuppliva produktionsbasen, efter att man i över 20 år i stället för att utveckla byggsektorn enbart haft "finansiell ingenjörskonst". Jämför man kostnaden för att skeppa ett ton stål till USA från Kina ser man, att priset ligger lika högt som de sammanlagda kostnaderna för tillverkning i USA. Argumentet, att man pga för "höga arbetskostnader" inte kan producera i USA är felaktigt och i finanssektorn är den enda användbara uppfinningen de senaste 30 åren bankomaten.

Någon borde informera den självgode Obama om vad "Change" heter på ryska - Perestrojka.