Drottningens tal vid Samväldeskonferensen är avgörande för att förstå vad som händer nu, sa Lyndon LaRouche i ett samtal med medarbetare den 1 december. Man begriper ingenting om den nya fasen av finanskraschen och den häftiga striden på klimatkonferensen i Köpenhamn om man inte tar till sig vad drottningen sa.

Drottning Elizabeth II sade den 27 november till ledarna för 53 nationer som ingår i det brittiska Samväldet: "Jag anser att vi kan vara nöjda med hur långt Samväldet har kommit under sina 60 år, och hur troget det ändå har varit sitt ursprung" - dvs det brutala koloniala inmperiet. Hon förmanade: "Det räcker inte att hålla sig inom Samväldets gränser. ... I en värld där problem och möjligheter inom politik, ekonomi och miljö korsar kontinenter, behöver Samväldet bevisa sin relevans utanför sina egna gränser och anlägga ett verkligt globalt perspektiv. Samväldet kan känna stolthet över att det under vart och ett av sina sex decennier har format det internationella svaret på de globala utmaningar som uppkommit. Inför FN:s förestående klimattoppmöte i Köpenhamn har Samväldet återigen en chans att leda."

Den lilla drottningen satsar på att utvidga det brittiska imperiets makt i denna finanskris. Eftersom det brittiska imperiet framför allt är en finansiell makt med centrum i Londons City, som sitter på den största ansamlingen skuldpapper i världshistorien, handlar det om att kräva betalt, inte om att bygga eller utveckla något användbart. Hon tänker alltså styra ett imperium som ska försöka ta sig igenom finanskrisen på alla andras bekostnad. Statsbankrutterna innebär med detta synsätt möjligheter att komma över hela länders tillgångar billigt, för att upprätthålla värden på skuldpappren genom att ruinera hela folk. Lissabonfördraget innebär med detta synsätt en möjlighet att tvinga EU:s länder till underkastelse. Klimatfördraget i Köpenhamn innebär med detta synsätt en möjlighet att införa en sådan diktaturpolitik globalt. Ett stopp för industrialisering av tredje världen för att "minska koldioxidutsläppen" innebär att finansiella resurser i stället kan användas till att hålla liv i finansbubblorna.

Drottningen spelar högt utan att kunna vinna. Hon satsar på att resten av världen ska acceptera att begå självmord för det brittiska imperiets skräppappers skull. Samtidigt kan man säga säkert att hennes imperium kommer att kollapsa. Det har helt enkelt inte den produktiva kapacitet som krävs för att hålla liv i världens befolkning.

LaRouche jämför henne med Erich Honnecker, som strax innan den östtyska staten DDR kollapsade 1990 utropade att hans rike skulle finnas tusen år till. När EIR:s Stefan Tolksdorff i Berlin den 4 december frågade den brittiska motståndaren till klimatbluffen Lord Christopher Monckton om drottningens uttalande, jämförde han inte henne med Honnecker, men pekade i samma riktning.

EIR:s fråga var:

- Drottningen samlade 53 statschefer i Trinidad nyligen och poängterade att det brittiska Samväldet ska skaffa sig ett globalt inflytande med klimatmötet i Köpenhamn som språngbräda. Vad handlar detta om?

Monckton svarade:

- Det är första gången Hennes Majestät har uttalat sig utanför sina befogenheter och mot hennes konstitutionellla skyldighet att inte blanda sig i politik sedan hon besteg tronen. Detta är en mycket sorglig dag. Jag är en lojal undersåte till Hennes Majestät. Hon skulle inte ha sagt det hon sa. Självklart kan man inte be henne dra tillbaka det, nu när det har sagts, men man kan be henne att hon aldrig någonsin mer säger något av den karaktären i den ena eller andra riktningen. Det passar sig inte för henne som konstitutionell monark. Och hon måste komma ihåg det, för annars kommer hon att förlora vår lojalitet, och därefter kommer hon att förlora tronen.

Det är inget tomt hot från en sådan person. Det var Lord Moncktons farfar som arrangerade abdikationen 1936 av drottningens farbror, den brittiske kungen Edvard den VIII.

Tanken svindlar. Bakom Monckton står inte bara klimataktivister. I en i november i år grundad brittisk organization kallad Global Warming Policy foundation (thegwpf.org) som skapades "för att skapa balans i klimatdebatten", finns en styrelse bestående av personer som tidigare befattningar som minister, bankir, sekreterare till drottningen, biskop och mycket höga regeringstjänstmän. Frågan är om vi här ser en Churchillfraktion i brittisk politik som är beredd att svänga den brittiska politiken lika dramatiskt som när man bröt Hitler och nazismen? Det är i alla fall klart att det finns en betydande grupp i den brittisk eliten, vilka motsätter sig drottningens, prins Philips och prins Charles höga spel att med en klimatbluff försöka rädda imperiet.

Övriga världen måste också beslutsamt vägra följa den brittiska drottningens katastrofkurs ned i avgrunden och ansluta sig till LaRoucheplanens fyrmaktspolitik.

- Jag har tagit fram livbåtarna åt passagerarna på Titanic, sa LaRouche i sin diskussion med medarbetarna och fortsatte:

- Livbåtarna kommer inte ta dem till paradiset, men de kommer att ge möjlighet till överlevnad, i stället för den raka vägen till imperiets helvete.