Saab-krisen: Sverige har bollen!

Med perspektiven från det första förverkligandet av LaRoucheplanens fyrmaktsstrategi är det lätt att inse vilken värdefull maskintillverkningskapacitet som finns i Saabfabriken i Trollhättan, liksom i Volvo PV och bilindustrins alla underleverantörer. Den utbildade arbetskraften, ingenjörskunnandet, organisationen, maskiner och lokaler kan tillverka nästan vilka maskiner som helst för de jätteprojekt och den modernisering av industrin som nu börjar ta fart i Eurasien.

Vad som krävs är att alla fackföreningar, näringslivsorganisationer, regionala utvecklingsorganisationer och andra börjar driva på regeringen och riksdagen att anta LaRoucheplanen så att Sverige kan komma igång med detta arbete. Att kräva högre löner, jobb för ungdomar, stopp för nedskärningar o.s.v. är slag i luften om man inte samtidigt kräver en aktiv näringspolitik där all ledig kapacitet sätts i arbete enligt LaRoucheplanen.

För att förhindra en sönderslagning av all denna kapacitet måste regeringen, till att börja med, se till att Saab räddas från nedläggning genom att på kort sikt hålla igång biltillverkningen, och samtidigt börja ta fram de projekt både i Sverige och internationellt som på längre sikt med alternativ produktion antingen kan utvidga tillverkningen eller helt ersätta bilbyggandet. Gamla Nohabfabriken i Trollhättan, som Saab tog över, var redan med och byggde lokomotiv i ett berömt avtal med Sovjetunionen på 1920-talet.

Regeringen spillde bort sin chans att stötta Koenigsegg med statliga lån. Samtidigt har Vattenfall tillåtits köpa holländska elbolaget Nuon för mer än 100 miljarder och de svenska bankerna har stöttats med hundratals miljarder i lån som de bara lagt på hög. Sveriges tid som EU-ordförandeland har spillts på den fejkade klimatfrågan och en strävan att konsolidera det Lissabonfördrag som förbjuder EU-länderna att sätta igång just de statliga projekt som kan återstarta den reala ekonomin och häva arbetslösheten. Det är tur för Sverige att LaRoucherörelsen har skapat en sista chans att lösa sammanbrottskrisen.

Nu måste regeringen förmås att rädda Saabfabriken, och även Volvo PV om det behövs. Detta måste ske, även om det krävs många miljarder i statliga insatser. Man hade säkert kommit mycket billigare undan om regeringen frångått sin lättsinniga marknadsliberalism och givit ett helhjärtat stöd och statliga lån när Koenigsegg gjorde sitt försök.