Om mullor och pirater

Sedan en vecka efter ödesvalet i Islamska republiken Iran rasar demonstrationer och protester på gator och torg. Om krav från landets högste ledare ayatolla Khamenei, att protesterna upphör, kommer att återställa lugnet är tveksamt.

Bråket handlar naturligtvis inte särskilt mycket om varken president Ahmadinedjad eller oppositionskandidaten Mir Hussein Mousavi. Det handlar mycket mer om landets förhållande till USA under en, gentemot Iran, diplomatiskt inställd Obama-administration. Khamenei har under veckan som gått krossat alla diskussioner om konstitutionella reformer, som potentiellt skulle beröva honom och teokratin makten över presidenten och parlamentet, genom att låta gripa över 100 politiska ledare som står Mousavi och fd presidenten Mohammad Khatami nära.

Detta händer precis när USA:s utrikesminister Hillary Clinton med flera satt Netanyahu på pottan och uttryckt vilja att samarbeta med Iran. Brittiska imperiets medier i Saudiarabien, i synnerhet Asharq Al Awsat, dryper av skadeglada förväntningar och hopp om nya konfrontationer mellan Iran och USA till följd av valet.

Israels försvarsminister Ehud Barak uppmanar samtidigt världen att "inte sky några medel" i att stoppa Iran från att skaffa kärnvapen. Mossad-chefen Meir Dagan uttryckte, i ett tal i Knesset, helt oförblommerat en lättnad över det som hänt då "Israel skulle haft ett allvarligare problem med att förklara faran med det iranska hotet för världen" om den moderate Mousavi vunnit.

Irans demonstranter demonstrerar även en annan dimension på världsläget som säkerhetspolitiskt är av yttersta vikt och som har en hårresande ironi.

I en artikel av Marcin de Kaminski i Expressen på fredagen kritiseras mediakontrollen och övergreppen från den iranska regimen. de Kaminski betonar vikten av yttrandefrihet och fri kommunikation som avgörande för demokratin (orden fri och frihet förekommer i nästan varje mening), förfasar sig över att iranska folket förvägras kanaler som Facebook, Youtube och Twitter och skryter om hur dessa nätverk används av demonstranterna med svenska nätaktivisters assistans. Han skriver: "Då regimen systematiskt använt sig av samma sociala medier som de försökt spärra i syfte att sprida desinformation och illasinnade rykten, har aktivister hjälpts åt att analysera och gallra i exempelvis de twitterströmmar som läcker ut från Iran ... Samtidigt har vi, då det iranska nätet just nu är mycket begränsat och övervakat, arbetat på tjänster som kunnat lösa detta problem för iranska användare."

Man kan fråga sig om de Kaminski försöker tävla med Dagan i sarkasm. Finns det några nätverk som är mer övervakade och kontrollerade än Facebook, Twitter och MySpace? På dessa digitala fängelser till forum har miljontals barn och ungdomar "frivilligt" spärrats in de senaste åren. En hel generation har, främst sedan 11 september 2001, terroriserats till att söka sig en elektronisk identitet i cyberrymden. Avskurna från verkligheten lever dessa interner i virtuella världar innanför vilkas digitala taggtrådsstängsel de åtnjuter den mest åtråvärda "friheten" av dem alla, att inte behöva befatta sig med verkligheten. Storayatollor på livstid i sina egna personligt designade koncentrationsläger till teokratier.

Väl inne är internerna redo att utföra vadhelst nätverkens administratörer programmerar dem att göra. Detta sågs i Twitterrevolutionen i Moldavien nyligen och iranierna är, tack vare de Kaminski och hans gelikar, tydligen även de försökskaniner. Kvittrarna utgör den femte kolonnen vid potentiellt överhängande fascistkupper när den rådande finanskrisen snart fäller såväl demokratiska som odemokratiska regimer i såväl öst som väst. Denna "frihet" är franska revolutionens Liberté, som med blodiga massakrer röjde vägen "fri" för kejsar Napoleon Bonaparte.

Sann frihet är personlig insikt i det mänskliga psykets förmåga att, som individ och samhälle, utöva ett viljemässigt inflytande på verkligheten. Eller, som Lyndon LaRouche skulle uttrycka det, medvetet förändra universum. Att som Irans teokrati förtrycka denna förmåga är ett från en regering oacceptabelt uppträdande. Att som västvärldens rådande elektroniska ungdomskultur beröva barn och ungdomar själva insikten i att denna förmåga existerar hos dem är ett brott mot mänskligheten.

Om det enligt ordspråket står "Made in the UK" om man lyfter på en iransk mullas skägg, så kan man nu fråga sig vad som egentligen står om man lyfter på en svensk pirats ögonlapp.