Tidningen Affärsvärlden har i en artikel "Pengarna som kan rädda Saab" av Anders Elgemyr och Ola Olsson den 4.3 på sin hemsida visat hur fördelaktigt det skulle vara för Vattenfall att köpa Saab. Hela resonemanget bygger bara på finansiella lönsamhetskalkyler för ren bilförsäljning och inte ens på att regeringen sätter igång en aktiv näringspolitik för att skapa nya marknader för nya produkter som kan hålla igång fordonsindustrins för Sveriges och Afrikas välfärd ovärderliga verkstadskapacitet.

Det bara är staten som kan skapa nya marknader åt verkstäderna i dagens depression. Regeringen kan göra som Roosevelt med New Deal och Wigfors med 1930-talets utbyggnad av vattenkraften och busstrafiken och sätta alla lediga verkstäder i fullt jobb. Målet måste vara att skapa nya industrigrenar, som på statlig beställning utvecklar prototyper att sälja internationellt. Som Affärsvärlden visar har staten genom Vattenfall direkt tillgängliga resurser om köpet av holländska Nuon upphävs.

Dessutom kan staten införa kapitalbudgetering i statsbudgeten och låna till statliga och kommunala investeringar från AP-fonder och annat som Sträng gjorde för att bygga Sverige. Dessutom kan regeringen nu, innan bankkrisen blir ännu värre, driva igenom den skuldsanering som behövs i banksystemet genom rekonstruktioner, så att bankerna direkt kan börja fungera för näringslivet igen. Dessutom kan regeringen, i stället för att försöka devalvera sig ur krisen, stöda LaRouches och italienske finansministerns krav ett Nytt Bretton Woods för att stabilisera det internationella valutasystemet och få igång internationella projekt och handel.

Artikelförfattarna frågar och svarar: "Finns det någon affärsmässig logik i en sådan affär? Det är ju inte så lätt att se någon koppling mellan Saab och Vattenfall. Men kanske ändå. Volvo, Saab och Vattenfall har inlett ett forskningsprojekt tillsammans för att ta fram morgondagens elbilar. Om det räcker som skäl för att motivera en affär låter vi vara osagt."
Till slut slår de fast: "Men pusselbitarna finns där. Om det blir Vattenfall eller någon annan stor spelare som försöker lägga pusslet återstår att se."

Kommentarerna till artikeln går vidare och visar entusiatiskt på fler exempel på den affärsmässig logiken i ett samarbete mellan Saab och Vattenfall.

Paul skriver: "Vattenfall föddes mer eller mindre i Trollhättan och firar i år 100-årsjubileum. Kan inte tänka mig en bättre present för hembygden än att de går in med pengar."

Erik skriver: "Det finns faktiskt fler kopplingar. Vattenfall startade i Trollhättan, elektriciteten gjorde industrin möjlig. Vattenfall var Saabs "moder" så att säga. Och "två hål i väggen-Vattenfall" borde ju gå ihop med plug in-bilar?"

Johanna Hård skriver kreativt: " Det finns ju en samhällsnytta i att rädda Saab och Volvo. Att ha ett svenskt ägande där man kan driva på utvecklingen mot klimatsmarta transporter istället för att ge bort företagen till företagsplundrare i Kina. Jag förstår om du undrar varför en så urtraditionell bransch som energibolagen skulle bry sig, de är ju bara kreativa när de ska sätta elpriset. Men en tänkbar möjlighet skulle ju kunna vara att titta på telekombranschens affärsmodeller, typ teckna 24-månadersabonnemang på el så får du bilen för 1:-. Det har funkat förr, why not."

Ännu mer potentiellt är EAP:s förslag att Vattenfall och Saab integrerar hela bränsleproduktionen i det fordonssystem man säljer. Då är kärnkraft med högtemperaturreaktorer möjligheten att skapa vätgas eller metanol som fordonsbränsle. Två sådana reaktorer räcker för att ersätta all olja i svenska fordonsparken.

Allt detta, inklusive entusiasmen, visar än tydligare att regeringen kan rädda Saab och Volvo PV om den vill prioritera jobb och svensk välfärd före det internationella finanssystemets förluster. Ett svenskt folkuppror av politiska protester och fackliga påtryckningar måste nu till för att tvinga regeringen att backa precis som Volvoledningen gjorde om chefsbonusarna.