Finansminister Tim Geithners försök att rädda bankerna har inte varit stort mer än ett panikslaget kaos, ända sedan de första gången offentliggjordes den 10 februari, och till och med innan dess. Det som LaRouche-PAC var först med att rapportera är numera välkänt: Geithner sågade planen som hans stab hade utarbetat bara några dagar innan den skulle läggas fram, och totade ihop en ersättningsplan byggd på förhoppningen att allmosor från staten skulle locka hedgefonder att köpa värdelösa "tillgångar" från banker.

"Räddningsaktion, panik, och räddningsaktion igen", som LaRouche-PAC:s John Hoefle skrev.

Från Vita husets sida har man så gott som dagligen gjort ändringar och omtolkningar och tagit tillbaka. "Stresstestet" för bankerna som Geithner lanserade den 10 februari måste snabbt omtolkas: banker som inte klarade testet skulle inte ställas under tvångsförvaltning; de skulle i stället få statliga pengar. Nästa omtolkning: staten ska få stamaktier, men inte aktiemajoritet. Nästa omtolkning: inte direkt, utan efter ett halvår!

- Detta är hemskt, sa Lyndon LaRouche.

- Det verkar råda fullständig panik och förvirring bakom kulisserna, fortsatte han. Eftersom ingen hittills har velat se verkligheten i vitögat. Och vi måste säga det rent ut. Det här är bara mer och mer av samma gamla smörja.

Den omtalade halvårsfördröjningen varade cirka ett dygn för Citigroup, som fick sitt officiellt tredje stödpaket den 27 februari. Då har man inte räknat in alla icke offentliggjorda räddningsaktioner som kommit Citigroup till del via de många andra penningkanaler som den förre finansministern Paulson och Fed-chefen Bernanke ställt till förfogande. Försäkringsjätten AIG har i dagarna fått ett nytt stödpaket på 30 miljarder dollar, efter de 180 miljarder dollar som man fick i höstas.

- Det råder panik och bestörtning och villrådighetens kaos, sa LaRouche. Man måste erkänna detta. Man kan inte bara fortsätta hatta hit och dit och vänta på att problemen ska försvinna. De kommer inte att försvinna.

I sitt tal till kongressen den 24 februari uppmanade president Obama kongressen att göra "allt som behövs" för att få ordning på finanssystemet, men han sa inte vad som behöver göras, vilket tyder på att han inte har någon överenskommelse om det.

- Detta är Pelosi-problemet, sa LaRouche. Det är fortfarande en Pelosi-låsning. Man får intrycket att så länge hon sitter kvar i kongressen kommer USA inte att ta några steg i riktning mot överlevnad.