Kärnavfall finns inte! Kärnkraft är en förnybar resurs!

Kärnavfall finns inte! Detta otrevliga ord hittades på bara för att stoppa utvecklingen av fredlig kärnkraft.

Det använda bränslet från kärnkraftverk är i verkligheten en värdefull resurs. Ungefär 96 procent kan återanvändas som nytt bränsle. Inget annat bränsle kan uppvisa något liknande. Se på trä, kol, olja eller gas. När man bränt dessa bränslen finns bara aska eller luftutsläppta restprodukter som kärnkraft inte lämnar efter sig.

Kärnkraft är alltså en genuint förnybar resurs. Under det amerikanska Atomer för fred-programmet under 50- och 60-talet togs det för givet att använt kärnbränsle skulle upparbetas till nytt kärnbränsle. Den ursprungliga planen var att både USA och andra nationer som hade kärnkraftsprogram skulle ha slutna kärnbränslecykler, inte engångsanvändning av bränslet. I det slutna kretsloppet bryts uranet för att sedan anrikas och placeras i bränslestavar. Dessa används i kärnkraftverken, upparbetas till nytt bränsle och kretsloppet startar igen.

Att begrava använt bränsle, så som planeras runt om i världen, fanns inte alls i de ursprungliga planerna. Varför gräva ner en bränsetillgång som skulle kunna bidraga med 1000-tals ton uran-238 samt klyvbart uran-235 och plutonium-239 som skulle kunna användas för att tillverka nytt reaktorbränsle?

...

För att förstå hur en värdefull resurs blev "avfall" måste man titta tillbaka på världsläget när USA:s program Atomer för fred startade och människan var på väg mot månen. Vetenskaplig optimism och framstegsanda fanns överallt. Alla tog för givet att kommande generationer skulle få ett ökat välstånd...

Läs vidare i artikeln Myten om kärnavfall av Marjorie Mazel Hecht


Den som började använda ordet "kärnavfall" för använt kärnbränsle var Albert Wohlstetter, mannen bakom den galna figuren "Dr Strangelove", här spelad av Peter Sellers i den berömda filmen med samma namn.