– Det enda "hotet" mot Israel är ett fredsutbrott, sa Lyndon LaRouche och förklarade:

– Det finns inget trovärdigt krigshot mot Israel. Sjukdomen är Sykes-Picot-mentaliteten i det israeliska ledarskapet. De har blivit så vana att spela rollen av verktyg i det brittiska söndra-och-härska-spelet i regionen, att de har förlorat förmågan att tänka på sina egna intressen.

– Med den inkommande Obama-administrationen i Washington, efter åtta års Bush- och Cheneygalenskap, fanns en genuin chans att nå fram till ett fredsavtal mellan Israel och Syrien direkt. Det kunde ha blivit av den första eftermiddagen Obama kom till makten. Ett Syrien-Israel-avtal skulle omedelbart följts av ett avtal med Libanon. Detta skulle ha ändrat dynamiken dramatiskt i hela regionen, och skulle kunna ha blivit enda grundvalen för en verkligt rättvis och hållbar tvåstatslösning mellan Israel och palestinierna.

– Ett sådant utbrott av fred, fortsatte LaRouche i sitt uttalande den 30 december, skulle innebära ett existentiellt hot mot alla dem som sitter fast i Sykes-Picot-logiken.

Sykes Picot-avtalet 1916 mellan Storbritannien och Frankrike delade upp hela Mellanöstern efter Ottomanska riket så att det skulle bli ständiga konflikter mellan olika etniska och religiösa grupper. Det var ett huvudresultat av den brittiska politiken att med första världskriget förhindra Berlin-Bagdad-järnvägen och allt euroasiatiskt samarbete, så att Brittiska imperiet med sin sjömakt skulle ha kontrollen över kontakten med Indien. Både Jabotinskys fascistiska rörelse i Israel och de islamska fundamentalisterna i Muslimska brödraskapet skapades som delar av detta Sykes-Picot-arrangemang.

– Är det inte dags att göra slut på denna galenskap? frågade LaRouche.

– Vi har en unik möjlighet just nu, att nå en historisk fred mellan Israel och Syrien och Libanon. Det faktum att vissa personer i Israel, och ledande kretsar i London, känner sig hotade av detta fredsutbrott, kan inte vara en ursäkt för att låta sig passiviseras.

Den 4 januari skrev David Ignatius i Washington Post att när Israel drog igång anfallet mot Gaza, var Turkiets regering, som lett fredsförhandlingarna mellan Syrien och Israel, en dag från att få  parternas representanter mötas personligen i direkta förhandlingar. Ignatius rekommenderade att Obama-administrationen skulle fortsätta stöda denna medling och även Turkiets medling mellan Hamas och Palestinska myndigheten.

Det är en gammal amerikansk impuls att försöka få igång ekonomisk utveckling i området och motarbeta kolonialismens söndra-och-härska-tekniker. Det går tillbaka till en amerikansk kommission 1919 ledd av Henry King och Charles Crane i det f.d. Ottomanska riket. Impulsen som kunde ha stoppat det brittiska imperiet redan då, dök upp igen med Franklin Roosevelts utvecklingsplaner för tredje världen, Eisenhowers "Atomer för fred", Kennedys fredskårister och med Bill Clintons stöd till Osloavtalet, som också omfattade stora ekonomiska utvecklingsprojekt i regionen, inkl. den av Jordanien i förra veckan återlanserade planen att bygga en vattenkanal mellan Röda havet och Döda havet.

EU:s och Carl Bildts försök att få vapenstillestånd i Gaza fångade inte upp denna amerikanska politik för fred med hjälp av Turkiets medling. Eftersom man låst sig vid att inte tala direkt med Hamas, landade man i stället i att stöda den brittiska politiken att splittra palestinierna och därmed försvåra ett vapenstillestånd. Enligt Huvudstadsbladet den 6.1 försvarade Bildt EU:s linje att inte tala direkt med Hamas och sa:

– Vi står bakom Abbas och den palestinska myndigheten. Vi talar inte med Hamas, men vi talar med dem som talar med Hamas.

Britternas rädsla för fred gör att de är speciellt oroliga över att Obama vill öppna dialog mellan USA och Iran. Britterna och deras saudiska högljudda provokatörer matchar därför nu fram vicepresident Dick Cheneys politik att skapa en sunnitisk allians mot det shiitiska Iran. Denna politik vållade stor uppståndelse när den lanserades 2007 eftersom Cheney dittills stött Iraks Saddam-opposition, som förutom kurderna var anhängare till shia-islam. Nu försöker britterna utnyttja Bushs och Cheneys sista dagar vid makten för att splittra arabvärlden på detta sätt och därmed blockera alla fredsprocesser och fortsätta den blodiga Sykes-Picot-politiken.

A och O vid varje medlingsförsök krig är att få fram en dialog mellan de krigförande. Eftersom EU och Carl Bildt inte vill tala med Hamas borde de ha stöttat Turkiets medling och deras försök att motverka splittringen i arabvärlden. Det hade hjälpt Obama och satt hårdare tryck på Israel att omedelbart stoppa massakern på Gazaborna.