
I förra årets nyårsbrev skrev jag att år 2008 skulle bli ett vägskäl, ett Punctum saliens, för mänskligheten. Jag skrev att illusionerna om pengars makt och fantasin att Sverige skulle klara sig undan stormen skulle blåsas bort. Nu har vi kommit till den punkten, precis som Lyndon LaRouche sa den 25 juli 2007, att alla nationer befinner sig i den värsta finans- och ekonomiska krisen i modern tid. Trots att regeringarna ännu inte har gjort det som LaRouche föreslog som lösning, har vi mycket framför oss att se optimistiskt på.
LaRouche och hans medarbetare i USA arbetar aktivt för att skapa förutsättningar för att den nya amerikanska Barack Obama-administrationen skall kunna slå in på en helt ny ekonomisk politik och utrikespolitik. Samtidigt har LaRouche besökt Indien och framträtt i Europaparlamentet i Strasbourg för att rekrytera statsmän och regeringar till sitt Nya Bretton Woods-initiativ, på samma sätt som han gjort tidigare med andra stormakter som Ryssland och Kina.
Världen har tragiskt nog behövt gå igenom ett elddop i form av ett finansiellt och ekonomiskt sammanbrott för att fatta vilken kris vi har befunnit oss i i många år. Möjligheten fanns 1998, när president Bill Clinton tog upp LaRouches idéer för att skapa vad Clinton själv kallade "en ny internationell finansarkitektur". Men Clintons försök saboterades. Mänskligheten förlorade tio år och är nu tillbaka på samma punkt igen. Nu finns möjligheten att den nya administrationen i USA, med många LaRouchevänliga rådgivare från Bill Clintons tid på nyckelpositioner, kan ta det nödvändiga steget för en ekonomisk och kulturell renässans i president Franklin Delano Roosevelts och det sanna amerikanska ekonomiska systemets anda....