Brown och Reinfeldt straffar Island

Island tvingades den 19 november att underkasta sig Internationella valutafonden till ett fruktansvärt pris, men tack vare att regeringen tagit strid kunde folket skyddas från att betala det mesta av bankernas skulder. Den 6 oktober i år antog Alltinget en ny banklag och dagarna därpå tog regeringen över de tre krisbankerna, Landsbanki, Glitnir Bank och Kaupthing Bank, dvs. staten tog inte över ägandet i bankerna med de gigantiska skulderna på sammanlagt tio gånger landets BNP.

Isländska staten tog över bankernas förvaltning och tog kommandot över bankernas ledning. Därefter delades varje bank upp i två delar, en ny bank och en gammal bank. De nya bankerna innehöll den inrikes verksamheten finansierad av de inhemska insättarna. De gamla bankerna inkluderade verksamheterna i utrikesaffärerna och dotterbanker, i huvudsak finansierat av obligationer och utländska insättningar. Derivaten lämnades i de gamla bankerna. På så sätt kunde de nya bankerna öppnas igen dagen därpå och sköta de vanliga betalningarna.

Hade det inte varit för Gordon Brown och Fredrik Reinfeldt, hade Island, med visst stöd för sina valutaaffärer från grannländerna, kunnat använda dessa nya banker för att hålla igång sin reala ekonomi och även för att förmedla statlig kredit till projekt för nya jobb. Men grannländerna under personlig ledning av Sveriges statsminister Reinfeldt, kommenderad av riksdagsmannen Carl B Hamilton, bestämde sig för att tvinga Island till att följa Gordon Brown och vägrade ge lån innan Island kuvats av IMF.

Storbritannien, som stämplat Island som terrorister och beslagtagit Kaupthingbankens tillgångar, krävde att Isländska folket skulle ersätta de brittiska medborgarnas insättningar i bankerna, som egentligen skall betalas av den brittiska insättargarantin. Det gjorde t.ex Sverige. Britterna fick med sig Holland och Tyskland, så nu tvingas Island ta ett lån på 6,3 miljarder dollar från dessa länder för att betala deras insättare. Men svinhugg går igen. Brown, som nu sjösatt principen att de egna skattebetalarna skall stå för, insättargarantin för de egna bankernas utländska kunder, kan nu vänta sig krav från alla länder när brittiska banker krisar. Reinfeldt och Hamilton kan nu också vänta sig räkningar från de svenska bankernas kunder i Baltikum.

Islands statsskuld ökar från 29 procent av BNP till 109 procent. Men genom att regeringen tog beslutet att ta över bankerna utan de värsta skulderna, blev inte statsskulden mångdubbelt mot BNP. Bankernas skulder var ju tio gånger BNP minskat med bankernas kollapsade tillgångar.

Men ännu värre är att Island tvingats in under IMF:s kontroll och nu inte får använda sin statsbudget för att sätta sitt folk i arbete. IMF har redan tvingat Island att höja räntan till 18 procent och att snart släppa valutan fri. På så sätt får Island samma IMF-behandling som tredje världen: påtvingad åtstramning, depression, devalvering och därefter kan landet tvingas sälja sina tillgångar billigt till Storbritanniens kolonialbolag och andra vargar. Tack vare Brown och Reinfeldt kan därför Island tvingas betala med sina nationella tillgångar, för det som de internationella bankerna inte kunde få ut från isländska folket i bankkrisen. Island behandlas som tredje världen i skuldkrisen och återkolonialiseras. Är det detta Reinfeldt menar, när han i Sveriges radio talade om att ”se till att hjälpen gick fram till det isländska folket” sedan det Nordiska rådets hade beslutat i Helsingfors om att vänta med lånen till Island?

Först när IMF-lånet på 2,1 miljarder dollar var klart släppte Reinfeldt och de Nordiska länderna fram sitt lån till Island på 2,miljarder dollar och även ett valutastödsavtal på 1,5 miljarder euro, som hade givits i mars men dragits tillbaka i oktober av främst Sverige, när Island inte ville betala bankernas skulder. Dessutom hade även Ryssland och Polen efter toppmötet för G20-länderna i Washington accepterat att vänta på IMF fför att slutgiltigt bevilja sitt lån på 0,5 miljarder dollar.

Den isländska metoden att lösa bankkriser utan att skattebetalarna tar över bankernas skulder, är densamma som den statliga svenska utredningen Banklagskommittéen kom fram till (SOU 2000:66), samma som metod som Franklin Roosevelt löste bankkrisen i USA 1933 och Lyndon LaRouche har föreslagit för USA idag i sitt lagförslag för att ”Skydda hus och hem och banker”. Men för Island var det inte tillåtet.

Nu hänger Islands öde på att andra länder, framför allt USA, Ryssland, Kina och Indien, som tillsammans är tillräckligt starka för att utmana det Brittiska imperiet av internationella banker och gigantiska derivatfonder. Tillsammans, säger LaRouche, måste dessa länder förmås att driva igenom ett internationellt konkursförfarande för hela det internationella banksystemet och komma överens om att stabilisera valutorna genom fasta växelkurser. Endast så kan ett Nytt Bretton Woods, där IMF och Världbanken ersätts med institutioner för genuin ekonomisk och mänsklig utveckling, införas och befria Island och många andra olyckliga länder från IMF:s fascistiska åtstramningspolitik.

Följande dokumentation om det isländska IMF-lånet finns på engelska:

The strong statement by the government of Iceland on the history of the banking crisis including an attack on the British use of anti terror law:http://www.mfa.is/media/Frettatilkynning/Few_basic_facts_24_Oct_2008.pdf

Iceland´s letter of intent 17.11 leading to the IMF agreement (with details of conditionalities):http://www.forsaetisraduneyti.is/media/Skyrslur/LOI.pdf

http://eng.forsaetisraduneyti.is/news-and-articles/nr/3257

The IMF PR 19.11 on approval of loan to Iceland with some statistical estimates:http://www.imf.org/external/np/sec/pr/2008/pr08296.htm