Representanthusets talman Nancy Pelosi och senatens majoritetsledare Harry Reid skrev den 8 november till finansminister Henry Paulson för att få honom att använda en del av krispaketets 700 miljarder dollar till att rädda bilindustrin. Men då ska man komma ihåg att det var dessa två som tillsammans med andra demokratiska partipampar avvisade Lyndon LaRouches brett stödda omställningsplan för bilindustrin som LaRoucherörelsen mobiliserade kring 2005 och 2006.

"Hur i helvete ska de kunna gå i borgen för en bilindustri som praktiskt taget inte existerar?" frågade LaRouche den 9 november. "Vad är det här för skojeri? Konkurs? Vad finns det som kan stoppa det? Det finns ingen marknad!"

Demokraterna borde vetat bättre när de sade nej till LaRouches plan 2005-06. Då skulle man ha kunnat rädda industrin; inte bilindustrin som sådan, men genom att ställa om outnyttjad verktygsmaskinkapacitet till att användas för landets väsentliga behov av infrastruktur. "Nu har de sumpat det, det finns ingen industri kvar; den är borta, men de vill fortfarande rädda liket", sade LaRouche.

När chansen fanns, sade de demokrater som borde vetat bättre att "LaRouche har fel, General Motors kommer inte att gå i konkurs". Nu säger GM själva att de, såvida de inte får massiv hjälp, kommer att gå i konkurs, kanske redan inom några veckor.