Senaste numret (6 nov.) av den brittiska veckotidningen New Statesman avslöjade den stora lögnen om ett brittiskt "förslag" för toppmötet den 15 november med en enda mening: "När Gordon Brown manar till ett nytt Bretton Woods, manar han inte till någon valutakoppling eller infrastrukturbank [huvuddelar av Franklin Roosevelts Bretton Woods 1944], utan till den anglo-amerikanska enhetens guldålder -- särskilt för den moderna tidens hjälte som förkroppsligas av John Maynard Keynes."

New Statesman berättar om hur Keynes hade Hitlers totalitära Tyskland i åtanke när han utformade sin penningteori 1932, och hur han 1941-42, i sin fortsatta formgivning av monetära system, "erkände att han utnyttjade [nazisternas finansminister Hjalmar] Schachts fyndiga bilaterala clearingarrangemang" för sina idéer om IMF och en världsvaluta.

På Bretton Woods-konferensen 1944 stod Keynes' planer i motsats till Harry Dexter White och andra som representerade Franklin Roosevelts idéer -- Keynes trodde att de var judar allihop och klagade på de "rabbinister" som representerade USA där, skriver New Statesman.

I en fotnot noterar tidskriften att Keynes satt i styrelsen för Brittiska Rasbiologiska Sällskapet, och ansåg att rasbiologin var "sociologins viktigaste gren". (Man noterar dessutom att han fr.o.m. 1931 satt i styrelsen för New Statesman och var nära vän till grundaren Frank Kingsley.)

Sådana ärftliga kännetecken har Gordon Browns planer för toppmötet.