Fredriks brodermord på Island

Som hämtad ur en grym fornnordisk saga om svek och brodermord presiderade Fredrik Reinfeldt, den hålögde, över statsministermötet vid Nordiska rådet i Helsingfors när de bestämde att kasta sin hjälpsökande isländske broder tillbaka i odjurets käftar.

Nordiska rådets stora samling i Helsingfors den 27-29 oktober dominerades av stöd till det krisdrabbade broderlandet Island. Den unga isländskan Siv Fridleifsdottir drog ner fick applåder från ett samlat plenum när hon ställde sig upp och sa:

– Stödet från hela Norden värmer en nordist och jag tackar för att ni alla ställer upp för Island.

Bland de församlade var Storbritannien helt klart orsaken till orättfärdigheten. Ledaren för den isländska parlamentariska delegationen Árni Páll Árnason berättade om hur Storbritannien behandlat Island som en terroristorganisation pga bankkrisen. Den brittiska regeringen har fryst Landsbankis tillgångar hänvisande till den antiterroristiska lagstiftningen, vilket Island har protesterat kraftigt emot. Árnason frågade hur ett nära grannland kunde använda terroristlagar, trots att Island helt klart inte kan misstänkas för något brott.

– Läget är tillräckligt svårt för Island utan britternas påtryckningar, sa Árnason.

Islands oppositionsledare Steingrímur J. Sigfússon gick till ännu hårdare motattack:

– Storbritanniens angrepp har kostat oss mycket ekonomiskt, men sårat oss ännu mer som ett land, som folk. So I will say things from this podium in the Finish Parliament in Helsinki. Shame on you Mr Brown, shame on you. This is not how a real statesman behaves.

Den nordiska ungdomsorganisationen, som representer 60 stora väletablerade ungdomsorganisationer, fångade upp stämningen i Helsingfors av solidaritet med Island i ett officiellt uttalande mot Storbritannien:

– Den effekt finanskrisen har haft på det isländska samhället, visar behovet av nordisk solidaritet. Står vi inte samman i en kristid, är der ingen grund till att stå samman i en fredstid. Ungdomens Nordiska Råd fordömer den britiska regeringens oförlåtliga handlingar mot det isländska folket och uppmanar på det kraftigaste de nordiska länderna till att lägga press på den britiska regeringen.

Sveket kom när Fredrik Reinfeldt representerande ordförandelandet ledde det möte där de Nordiska statministrarna bestämde att kasta sin hjälpsökande broder tillbaka i odjurets käftar. De omedelbara nödlån från de nordiska länderna, vilka behövs i för att säkra landets betalningar i utländsk valuta, sköts på framtiden. Island tvingas till att först göra klart avtalet med Internationella valutafonden, där britternas politik har det dominerande inflytandet direkt och via USA.

Reinfeldt hade mage att efteråt samma dag säga till Sveriges radio, att beslutet, att kasta Island tillbaka i armarna på britterna, var för att ”man måste se till att pengarna verkligen går till det isländska folket”. Samtidigt vet alla, att det britterna och IMF vill är att det isländska folket skall ta på sig mer av de isländska bankernas dåliga affärer, sammanlagt 10 gånger den landets totala produktionen – BNP. Det var en total misstroendeförklaring mot den isländska regeringens helt riktiga beslut att inte ta över bankernas skulder.

För ytterligare sätta dit Island beslutade statsministrarna under Reinfeldts ledning, att en nordisk ämbetsmannakommission skall granska om Island uppfyller IMF-avtalet innan pengarna betalas ut. Med denna övervakning av IMF-övervakningen omyndigförklarade man sin statsministerbroder två gånger om. Reinfeldt följer därmed till punkt och pricka kravlistan från den folkpartistiske svenska riksdagsmannen Carl B(ödeln) Hamiltons aggressiva artikel i isländska Morgunblaðið den 14.10 och dagen efter i Svenska Dagbladet, där Island ”välkomnades” till EU. Med denna förmenta vänlighet menades inte att Island skall räddas från bankernas skuldberg, utan att Island måste tillbaka in i ledet tillsammans med alla EU-länder.

Det var Hamiltons huvudpunkt: Inget land får sätta sitt folk i första hand, utan alla länder måste gå med i det konsensus om den EU-plan, som Storbritanniens Gordon Brown tagit fram, att det internationella banksystemet kan och skall räddas. Hamiltons nästa krav var att hindra Island att gå till Ryssland, och använda ett återupplivat IMF som torped. Dessutom krävde Hamilton med sitt häpnadsväckande rättframma bödelsspråk, att "huvuden måste rulla", dvs att just den europeiska regering som försvarat sitt folk, den isländska, skulle ställas till ansvar för finanskrisen och avsättas.

Reinfeldts och Hamiltons brodermord är bara en fortsättning på den hycklande behandling u-länderna har fått av Sverige. Under tal av ”solidaritet” och ”bistånd” har svenska ”ulandsvänliga” politiker, typ Olof Palme, i årtionden tvingat land efter land i Tredje världen att acceptera IMF:s folkmordsmässiga villkor. Som ett direkt resultat av de nordiska statsministrarnas beslut tvingades Island dagen efter att höja räntan med sex procentenheter till den förkrossande nivån 18 procent. ”Det var ett av IMF.s villkor, som vi därmed uppfyllt”, sa den isländske centralbanksordföranden David Oddson. Någon vecka innan hade räntan sänkts med 3, 5 procent, från 15,5 till 12, just för att krisens effekter skulle lindras för de isländska företagen och folket.

Island har infört valutarestriktioner för att skydda sina företag i valutans enorma sjögång i bankkrisen, men IMF vill att den isländska kronan skall flyta fritt (också ett Hamiltonkrav). Eftersom inflationen i oktober var två procent och därmed kommit upp till en årstakt på 15, 9 procent vill IMF att räntenivån skall vara högre för att vara ”konkurenskraftig” när den gungar ”fritt”. Det är en typisk motivering IMF använt mot uländerna för att motivera drakoniska åtgärder som krossar ekonomin och försämrar betalningsbalansen, vilket leder till att valutan drivs ned och landets tillgångar kan köpas billigt av IMF:s allierade banker och företag. Med samma medicin som uländer drivits till hjärtskärande fattigdom, skall nu Island i alla fall tvingas betala för sina bankers skulder med kött och blod.

Men bankerna på Island har efter statens övertagande hållits öppna. Bankerna, utan sina skulder, har tillgångar bl.a. genom statens insättargaranti, för att fungera åt folk och företag. Icenews rapporterar att, förutom finanssektorn, har företagskollapser och avskedanden hittills varit få, och vissa företag blomstrar trots de svåra tiderna. Även om de flesta företag har haft svårigheter att göra och ta emot utländska betalningar, rapporterar de flesta att normala transaktioner har blivit lättare igen. All internationell publicitet, om den isländska kronans försvagning, har gjort att turismen fått en makalös höst.

Läs mer på: www.norden.org

http://www.icenews.is/index.php/2008/10/28/iceland-central-bank-explains-shock-interest-rate-hike/