Brown vill ha ett "nytt Bretton Woods" för att rädda City of London!

Den brittiske premiärministern Gordon Brown gjorde på en presskonferens den 13 oktober ett upprop för ett nytt Bretton Woods, för att rädda det brittiska imperiet. Det första steget var att meddela att tre av Storbritanniens största, och mest bankrutta, banker skulle räddas. Det engelska uttrycket för den här typen av räddningsaktioner (på svenska även kallat utlösningar) -- "bail out" -- antyder att det handlar om brottslingar som räddas (lösas ut) ur fängelse.

Den här utlösningen, säger han, ska stå modell för resten av världen, i vad som blir en samordnad operation med syfte att bevara Londons dominerande ställning, som världsfinansens hemvist, "under många mannaåldrar" ("generations to come"), snarare än att prioritera nationernas befolkningars väl och ve.

Det meddelades således att regeringen kommer att ge Royal Bank of Scotland, Storbritanniens största bank, 20 miljarder pund och mottaga aktier i utbyte, vilket ger regeringen 60% av aktierna och kontroll över företaget. Den kommer att ge 17 miljarder pund till Lloyds TSB efter att den slås samman med Halifax Bank of Scotland. Samtidigt går Barclays till sina aktieägare och ber om färskt kapital, 6,5 miljarder pund närmare bestämt, och enligt Daily Telegraph kommer regeringen att ta den notan också om aktieägarna inte vill.

Brown sa att detta sker samtidigt som Bank of England, den brittiska riksbanken, ställer likviditet till förfogande, likviditet som innefattar tiotals miljarder pund. För att få utlösningen deklarerade Brown att bankerna lovat att inte ge ut bonusar och utdelningar tills regeringen återbetalats. Lite av en sofism eftersom de bankruttförklarats och det inte skulle funnits pengar till utdelningar och bonusar i vilket fall som helst.

Brown efterfrågade sedan en "global lösning" till en nu global kris genom att skapa "nya regler för världens kapitalflöden". Han talade sedan om Bretton Woodssystemet som tänkts ut av "långsiktigt inställda ledare som Churchill och Roosevelt". Men det gamla Bretton Woods, hävdade Brown, var till för en "världsekonomi som skyddade nationella marknader och begränsade kapitalflöden, och med fasta växelkurser". Nu däremot, menade han, behöver vi ett "nytt Bretton woods" för att "skapa en ny finansiell arkitektur för den globala eran".

Utan att ens nämna (de per definition värdelösa) derivatskulderna (på runt en biljard) fortsätter han sitt sofisteri med att tala om global "transparens", "integritet", "ansvar", "regleringar" och "övervakning". Dessa är principerna som borgar för en "öppen och flexibel fritt handlandes global ekonomi..." Detta måste vara en global ansträngning, deklarerar Brown, "så att London och Storbritannien under de kommande generationerna förblir de globala finansernas hem".

Slutnot:

Nu har vi med andra ord en situation där alla ledande institutioner är överens om att vi behöver ett nytt finanssystem. LaRouche kallade det ett Nytt Bretton Woods redan 1997. Syftet med LaRouches nya Bretton Woods var inte att bevara Londons dominans over världens handel, utan att krossa Londons makt, som lett till den här krisen och skapa den värld av fria suveräna nationalstater som hans föregångare i den amerikanska patriotiska traditionen kämpat för, sedan de första europeiska kolonierna grundades i Nordamerika. Bland dem som lett kampen mot Londons finansmakt, måste Benjamin Franklin, George Washington, John Quincy Adams, Abraham Lincoln (och hans rådgivare i ekonomiska frågor Henry Carey), William McKinley, Franklin Roosevelt, Martin Luther King och Lyndon LaRouche nämnas.

Vår kamp idag om ett Nytt Bretton Woods, vilket helt plötsligt "alla vet" måste ske, är samma kamp som under den amerikanska revolutionen under det amerikanska inbördeskriget och som Churchill och Roosevelt utkämpade mot varandra bakom kulisserna alltmedan de var allierade mot Londons Frankensteinmonster Adolf Hitler.

För att befolkningen i allmänhet och inflytelserika beslutsfattare i synnerhet ska förstå dagens strid om hur världens nästa ekonomiska system ska se ut, vilket förstås är ett nödvändigt första steg för att kunna agera kompetent, har vår amerikanska rörelse producerat filmen "1932". Henry Carey artikulerade förresten alternativen som vi har till dagens kris, som alla nu måste ta ställning till, redan 1851, när han deklarerade att "två system står inför världen".