Den anglo-holländska finansoligarkins hektiska reaktion på den pågående härdsmältan i det globala finanssystemet är att försöka utvidga sin kontroll över så stor del av världen som möjligt. I veckan som gick gick man till frontalangrepp mot Sydafrikas president Thabo Mbeki, med avsikten att störta honom. I lördags morse meddelade regeringspartiet African National Congress (ANC) att man uppmanat Mbeki att avgå från presidentposten, sex månader innan hans andra ämbetsperiod tar slut. Mbeki lämnade på söndagen in sin avskedsansökan.

LAROUCHE.SE har under året rapporterat om hur Kenya utsatts för destabiliseringsoperationer, hur man försökt förvandla presidentvalet i Zimbabwe till ett kaotiskt regimskifte, iscensatt av finanskartellen med centrum i Londons city, och hur dessa scenarion lett mot det huvudsakliga målet för deras eskapader: regionens ekonomiska supermakt, Sydafrika. (Se dossier.)

Frånvaron av Mbeki, av många ansedd som arkitekten för det moderna Sydafrika, kommer att kännas av över hela kontinenten. Hans brott, i det brittiska imperiets ögon, var hans policy att genomgående attackera flankerna av deras kampanjer att reducera hela Afrika till en samling territorier i stället för suveräna nationalstater. Mbeki intervenerade gång på gång för att sabotera deras destabiliseringsoperationer. Förutom i Zimbabwe, där han nyligen medlade mellan parterna i förhandlingarna om en koalitionsregering, har han även intervenerat i Sudan, Elfenbenskusten och Demokratiska republiken Kongo.

Ett sådant hårt slag som Mbekis avgång innebär, kan inte förklaras endast genom sydafrikansk inrikespolitik. Faktum är att Mbekis huvudmotståndare, bl.a. hans ärkerival Jacob Zuma, som ersatte Mbeki som ANC-ledare tack vare stöd från London, var emot att tvinga ut Mbeki från presidentskapet. De befarade att en sådan utveckling skulle utlösa en kaotisk valperiod, vilket inte skulle vara till deras fördel. Zuma, som fortfarande anses vara det mest sannolika alternativet som president efter valen i mars, vet nu även att den finanskartell som stod bakom denna operation även ser honom själv som en engångsartikel som kan förbrukas. Om han fortsätter sin populistiska kampanj för att förbättra situationen för den stora, fattiga delen av befolkningen, kan det inte uteslutas att han inte kommer att bli ANC:s nästa presidentkandidat. Han har spelat en nyttig roll för London-kartellen i att sätta stopp för Mbeki, men denna kartell har en sådan koll på alla de lik som finns i Zumas garderob, att de kan få honom att försvinna närhelst de själva önskar det. Likheterna med Barack Obamas roll i sabotaget mot Hillary Clintons kampanj är slående.

Bakgrunden till Mbekis avgång

Den 15 september antog ANC:s arbetsutskott en resolution för att snabbt få Thabo Mbeki att avgå. Den 20 september beslutade partiets verkställande utskott att man ställer sig bakom denna resolution.

Sydafrikas domstolsväsen, som till mångt och mycket kontrolleras av britterna, spelade en avgörande roll i operationen att sätta dit Mbeki. Förvändningen för attacken mot Mbeki från Zuma-falangen i partiet, som nu kontrollerar partiet, var ett domslut från domaren Chris Nicholson, som ogrundat hävdat att det verkat som om Mbeki gaddat sig samman med åklagarna mot Jacob Zuma, som tidigare var Mbekis vicepresident men som sparkades efter sin inblandning i en korruptionsskandal.

En f.d. domare, Willem Heath, försökte också öka pressen på Mbeki genom att påstå att Nicholsons dom var liktydigt med prima facie-bevis på att Mbeki brutit mot statens befogenheter i rättsfrågor. Heath var tidigare Zumas advokat när han åtalades för korruption.

Även de delar av den sydafrikanska pressen som ägs eller kontrolleras av London, har spelat en nyckelroll i genomförandet av denna blixtattack mot Mbeki.