Schillerinstitutets grundare Helga Zepp-LaRouche kom med en hoppets vind till en diplomatlunch i Berlin på onsdagen, 17 sept., där ett dussin personer deltog, från Afrika, Öst- och Centralasien, Sydvästasien och Östeuropa. Deras hopp stärktes medan deras fantasier skakades upp och bröt samman. Helga målade upp en dramatisk bild av hur tiden framför oss kommer att se ut, om vi inte ändrar den kurs som världen just nu är inne på. Vissa höll andan, medan andra skyndade sig att skriva ned vartenda ord. Många nickade instämmande, log eller tackade henne för att hon vågade säga att systemet är d-ö-t-t, samtidigt som de gjorde narr av USA:s finansminister Paulson eller hans tyska kollega Steinbrücks förnekande reaktioner -- "systemet mår bra" -- på krisen.

Några frågor löd: "Handlar inte allt om moral?"; "Vad kan vi egentligen göra på FN:s generalförsamling? De kommer att skjuta upp diskussionen för att förhindra det."; Varför utesluter ni de europeiska länderna från de makter som kan lösa krisen?"; och "Vilka alternativ har LaRoucherörelsen för att intervenera, givet hur värdelösa institutioner som IMF är?"

Folk uttryckte sin stora respekt för Helga och Lyndon LaRouche, i stor kontrast till de lokala politikerna.

Några av deltagarna stannade kvar längre och hade en väldigt produktiv, odiplomatisk diskussion med Helga och organisatörer från LaRouches ungdomsrörelse (en av dem kände igen vår borgmästarkandidat för valen i Berlin 2006). Efter en diskussion om vår intervention 1975-76, tittade de på Mexikos president José López Portillos tal inför FN:s generalförsamling 1982, såväl som på hans kommentarer 1998 ("det har blivit dags för världen att lyssna på Lyndon LaRouches visdomsord"), och diskuterade vem som kunde göra vad inför FN:s generalförsamling, för att få tillbaka just denna anda och bygga upp för ett Nytt Bretton Woods och fyrmaktslösningen.

Läs Helga Zepp-LaRouches tal

Läs och skriv under den resolution som ska presenteras inför FN:s generalförsamling