Säg det nu: "LaRouche hade rätt" med sin plan från 2005!

Lyndon LaRouches politiska aktionskommitté (LPAC) återupptar sin kampanj för att förnya och rädda USA:s bil- och verktygsindustri, eftersom kongressen och de båda presidentkandidaterna äntligen, tre och ett halvt år för sent, erkänner att detta kan och måste göras.

Den 30 augusti förklarade LaRouche att LPAC kommer att sätta fart på alla nätverk som man mellan 2005 och 2007 mobiliserade för en verklig förnyelse av bilindustrin, eftersom den "förnyelse" som nu läggs fram i demokraternas partiprogram och av delstaten Michigans kongressledamöter kommer alldeles för sent och är alldeles, alldeles för "minimal".

Det är tre och ett halvt år sedan ekonomen och statsmannen LaRouche i maj 2005 lade fram vad som senare blev hans Economic Recovery Act (lagförslag till ekonomisk återhämtning) från 2006 för att förnya och rädda USA:s bil- och verktygsindustri. LaRouche föreslog bilindustrins ledare, fackföreningar och USA:s kongress att de skulle "ge bilindustrin ett nytt uppdrag" (och därmed acceptera den ständigt krympande bilförsäljningen) genom en statlig firma för att förnya bilindustrin med "Arsenal of Democracy" från det andra världskriget som förebild. Uppdraget idag skulle vara att återuppbygga USA:s vanvårdade och kollapsande infrastruktur. I februari 2005 varnade LaRouche för att "de stora tre" utan en sådan åtgärd snart skulle krossas av den kollapsande globala finansbubblan. Både hans varningar och hans föreslagna åtgärder har visat sig vara riktiga.

LaRouches lagförslag till ekonomisk återhämtning, som efter LPAC:s mobilisering stöddes av lokala fackföreningsledare och aktivister i bilindustrin, stoppades med det grepp som den fascistiske bankmannen Felix Rohatyn, den brittiske agenten George Soros och Al Gore håller om det demokratiska partiets ledarskap. Det stoppades också med hjälp av samma ledare för bilindustrin som nu vill ha 50 miljarder dollar i statligt stöd för att rädda sina firmor.

Sedan dess har 255 000 fler arbetsplatser i bilindustrin och dess leverantörer lagts ner. 50 företag har bommats igen. Fler är på listan för att läggas ner. Andra har skurit ner verksamheten till det minimala.

När nu hela USA:s fysiska ekonomi kollapsar började äntligen kongressmedlemmar under den demokratiska partikongressen i augusti att debattera hur Detroits tre bilföretag skulle kunna räddas genom att "förnya bilfabrikerna" med tiotals miljarder dollar i statliga lån och lånegarantier.

Den försenade "mini"-versionen av LaRouches politik kommer inte att fungera. Att producera "små" europeiska bilar i Amerikas bilindustri kommer inte att stoppa den minskande bilförsäljningen i USA, Europa, Japan, Korea och t.o.m. i Kina. Det leder inte till att USA:s verktygsindustri återställs. Al Gores planer på att omställa bilfabrikerna till att bygga vindkraftverk och elbilar är dåliga skämt på bekostnad av bilarbetare och Amerikas ekonomi.

Det är inte rätt för USA att rädda GM, Ford och Cerberus/Chrysler. LaRouche föreslår inte att man ska stödja dessa inkompetenta stadsjeepsförvirrade företag. Han föreslår att ett statligt företag i kombination med USA:s militäringenjörer, ska förnya, starta och utvidga stängda, underutnyttjade och hotade fabriker för att bygga ny infrastruktur och skapa produktiva arbetsplatser i hela ekonomin.

LPAC producerar nu för högtryck en ny DVD, "Vad hände med USA:s bilindustri?", med kravet att en ny statligt bolag måste grundas för att finansiera en storskalig omställning av bilindustrin. Ny ekonomisk infrastruktur behövs: järnvägstransporter, strömförsörjning, sötvattendistribution, kloaksystem, navigation och mycket mer. Detta är den enda chansen i denna sena timme för att USA:s kollapsande fysiska ekonomi ska kunna återhämta sig: att utnyttja de stora fabriksytor som fortfarande står till förfogande och skapa välbetalda, produktiva arbetsplatser för 500 000 välutbildade, just nu f.d. bilarbetare.