"Rädda" Fannie Mae och Freddie Mac likvärdigt med landsförräderi

Bush-administrationen och centralbanken Federal Reserve tar denna vecka stegen för att sätta de amerikanska bolånejättarna Fannie Mae och Freddie Mac under statlig kontroll, ett drag som ekonomen Lyndon LaRouche frankt beskrev som "likvärdigt med landsförräderi". Regeringens argument, att detta görs för att skydda bostadsmarknaden är bedrägeri - det här är helt enkelt ett försök att gå i borgen för banksystemet.

Fannie Mae skapades av Franklin Roosevelt 1938, som en statlig myndighet för att köpa bolån av långivare, som ett sätt att finansiera bostäder under depressionen. På senare år har Fannie Mae och dess syster Freddie Mac tagits över av de som Roosevelt kallade "economic royalists" och omvandlats till enheter för derivatspekulation. Under förre centralbankchefen Greenspans stora bubbla omvandlades Fannie och Freddie till bankomater för att driva upp fastighetsvärdena och därmed möjliggöra tillgångar - i form av bolån - som bränsle till derivatmarknadena. Planen var dömd att misslyckas, vilket den spektakulärt nu gjort och drivit Fannie, Freddie och det amerikanska bankväsendet i konkurs.

Fannie och Freddie står emellertid i centrum för finansminister Henry Paulsons och centralbankchefen Ben Bernankes vansinniga plan att att gå i borgen för bankerna genom att dumpa alla deras dåliga bolånepapper på två statligt sponsrade bolag och i praktiken överföra bankernas förluster på staten och slutgiltigen på skattebetalarna. Staten går inte på riktigt i borgen för Fannie och Freddie utan samlar enbart anslag för att omvandla dem till den största soptippen för giftigt avfall i världshistorien. Fannie och Freddie blir långtifrån räddade, de utplånas.

Regeringen har redan spenderat biljoner dollar i försök att rädda bankerna, i allt från ekonomiska stimuleringsprogram till de ännu pågående och tilltagande låneprogrammen till bankerna från centralbanken. Inget av detta har fungerat, men i stället för att inse det galna i deras tillvägagångssätt öppnar idioterna i Washington pengakranarna maximalt. Somliga uppskattar, att räddningen kommer att kosta 20 till 30 miljarder dollar, men sådana uppskattningar är meningslösa, då staten i praktiken går i borgen för obegränsade skulder. Staten går i princip i borgen för skulderna genom att fördubbla dem och därmed skapa ett ännu större skuldberg som de måste gå i borgen för och åter fördubbla i ett geometriskt förlopp. Då det inte finns tillräckligt med pengar i världen för att få denna plan att fungera, kan den ej lyckas och försöket kommer att göra det kommer att utlösa en hyperinflationistisk explosion liknande Weimar-Tyskland, så att själva dollarns värde kommer att utplånas.

Planen är inte bara vansinnig, poängterade LaRouche, utan "likvärdig med landsförräderi", då den sätter ett försök att rädda det parasitära finanssystemet framför landets och folkets välfärd. Vad som behövs är i stället att omedelbart genomföra LaRouches ekonomiska försvarspaket, med att först höja amerikanska diskonteringsräntan till 4 procent för att få stopp på kapitalflödet ut ur landet, följt av att genomföra Lagen till skydd för husägare och banker från 2007, för att försvara befolkningen medan vi sätter finanssystemet genom konkursförfarande och påbörjar processen att åter bygga upp det som parasiterna har slagit sönder. Processen kommer att finansieras genom ett tvåspårigt kreditsystem, i vilket statliga krediter ges ut till låg ränta på 1 till 2 procent för att finansiera specifika kategorier av utvecklingsprojekt, medan övrig utlåning sker till den högre räntan. När dessa steg väl tagits kan USA sedan arbeta med andra länder, i synnerhet Ryssland, Kina, Indien, Brasilien m fl, för att införa ett sådant system i hela världen, övervinna det angloholländska liberala systemets parasiter och leda världen in i en ny tid av frihet och välstånd.

Man kan inte rädda ett dött system och vi bör inte försöka. Vad vi i stället måste göra är att bygga oss ut ur röran genom att återvända till principerna för det amerikanska systemet. Att göra annorlunda vore inte bara vansinnigt, det vore ödesdigert.