Lyndon LaRouche betonade, att, från britternas ståndpunkt, i att starta ett tredje världskrig, bör den amerikanske vicepresidenten Dick Cheneys resa till Georgien, Ukraina och Azerbajdzjan ses som en avledande manöver av på sin höjd endast sekundär eller tertiär betydelse.

"Det finns för mycket 'checks and balance' på plats", kommenterade LaRouche, med hänvisning till Cheneys resa, och anmärkte, att det är många i världen som mycket noga övervakar Cheneys handlingar.

I LaRouches mening är britternas måltavla nr 1, Pakistan. Som LaRouche uttryckte det, "Tänk på hela innebörden av destabiliseringen av Pakistan, vilket i det långa loppet innefattar Iran. Storbritanniens destabilisering av Pakistan har explosiv potential. Läget i Pakistan påverkar Afghanistan och vice versa. Hotet mot Pakistan är även ett hot för Indien. Det här är ett hett läge".

Musharrafs avgång, som britterna låg bakom med Bush-administrationens välsignelse, följdes av mordförsök på landets premiärminister och av de USA-ledda Natostyrkornas första intrång från Afghanistan in i Pakistan, ett drag som fördömts av pakistanska regeringen, parlamentet och militären. Under torsdagen följes intrånget upp av ännu ett angrepp i samma område från en obemannad amerikansk farkost.

Samtidigt kan släppandet av dokument som antyder ett hemligt avtal mellan Bush-administrationen och indiska regeringen, angående det amerikansk-indiska kärnkraftsavtalet, resultera i en destabilisering av indiska regeringen, vilken helt nyligen med nöd och näppe överlevde ett missförtroendevotum i frågan om avtalet.

LaRouche underströk, att det är krafter i rörelse för att destabilisera hela området. Bush öppnade dammluckorna när han tillät britterna att avsätta Musharraf. Detta har nu skapat en destabiliseringsfaktor i hela området.