Dagarna innan den 18 augusti, då Pakistans president Pervez Musharraf tvingades att avgå, befann sig en brittisk-saudiarabisk delegation i Islamabad för att säkerställa att den trängde statschefen avgick. Den bestod av Mark Lyall Grant, generaldirektör i det brittiska utrikes- och samväldesministeriets avdelning för politik, och en delegation saudiarabiska tjänstemän.

I stark kontrast till dessa anglo-saudiska manövrar kom ett uttalande från Lyndon LaRouche den 15 augusti, i vilket han varnade för konsekvenserna för Pakistan och regionen om Musharraf gav efter för påtryckningarna och lämnade sin post:

"Det är speciellt med tanke på hur 'Al-Yamamah'-komplikationen påverkar situationen som jag uppmanar alla att stoppa kampanjen för att avsätta president Musharraf. Det är inte riktigt att låta Bandar-gruppen i Saudiarabien bestämma Pakistans öde, och det är precis vad som kommer att hända om Musharraf tvingas avgå. Vi har att göra med en farlig knarkterroristisk faktor med centrum bland talibanerna och i Al-Qaida-nätverken. De får hela tiden stöd från vissa brittiska och saudiarabiska kretsar. Ger man dem bara en smal chans", avslutade LaRouche, "kommer de att utlösa kaos i hela regionen, och det tjänar verkligen inte USA:s eller regionens intressen."

"Al-Yamamah"-komplikationen har att göra med det avtal för byteshandel mellan olja och vapen som Storbritannien och Saudiarabien slöt 1985. Genom detta skapades en svart kassa, uppskattad till över 100 miljarder dollar, för hemliga operationer. Saudiarabiens förre ambassadör i USA, prins Bandar bin-Sultan, var en av huvudarkitekterna för Al-Yamamah-programmet. I en officiell biografi från 2006 skryter Bandar med att de svarta pengarna användes för att finansiera mujaheddin i Afghanistan. Talibanerna och al-Qaida är utlöpare från mujaheddin.

Trots kraftiga varningar från amerikanska underrättelsekällor om konsekvenserna av Musharrafs avgång, ingrep Bushs Vita Hus inte för att stoppa detta scenario. I ett uttalande den 20 augusti angrep LaRouche Vita Huset för att "än en gång ha begått en massiv strategisk dumhet. Bushs Vita Hus struntar fullkomligen i hur det verkliga läget ser ut", sa LaRouche och fortsatte: "Med tanke på den politik som Bush och kompani för ser det mer och mer ut som om Vita Huset har köpts av saudierna."

En av de viktigaste "fula rollerna " i angreppen mot Musharraf spelades av den förre premiärministern Nawaz Sharif. Efter general Musharrafs militärkupp för nio år sedan levde han i exil i ett saudiskt palats, finansierades av saudiaraberna och följde Riyadhs riktlinjer. Han får stöd från precis de fundamentalister som Musharraf bekämpade och som Saudiarabien och andra Gulfstater finansierar.

LaRouche sa: "President Musharrafs beklagliga avgång kommer bara att förvärra situationen. Enligt min mening är det president Bush och Bushs Vita Hus som bär ansvaret för det hela. Varje seriös amerikansk president skulle ha slagit näven i bordet och krävt att saudierna och deras brittiska allierade slutar lägga sig i Pakistans sitaution."

Läs hela artikeln av EIR:s Jeff Steinberg:
'Al-Yamamah-faktorn' i störtandet av Musharraf