Den zimbabwiska tidningen Sunday Mail beskriver i en artikel den 19 juli försöken att få den lidande befolkningen såväl som företag som inte kan få tag på utländsk valuta att skylla sina problem på regeringen, riksbankschefen Gideon Gono eller president Robert Mugabe. Tidningen påpekar också att människor och företag inte vågar lägga skulden på de sanktioner som satts in av EU och USA, trots att det är detta som är sanningen. Särskilt företagen och affärsmännen vågar inte säga sanningen av rädsla för att de då skulle brännmärkas som ZANU-PF-anhängare och således komma med på EU:s sanktionslista.

Artikeln pekar på hur de som i december 2001 införde den amerikanska versionen av sanktionerna under den s.k. Zimbabwe Democracy and Economic Recovery Act (ZDERA) gömmer sig bakom sektion 6 från ZDERA, som endast föreskriver reseförbud mot regeringstjänstemän. Men den "riktiga ondskan i ZDERA är från sektion 3 till 5". I enlighet med dessa stycken har IMF och "multilaterala utvecklingsbanker" nu upphört med sina tidigare aktiviteter som har med Zimbabwe att göra och slutat ge nya lån till landet. Bland de multilaterala utvecklingsbankerna ingår följande:

• • International Bank for Reconstruction and Development
• • International Development Association
• • International Finance Corporation
• • Inter-American Development Bank
• • Asian Development Bank
• • Inter-American Investment Corporation
• • African Development Bank
• • African Development Fund
• • European Bank for Reconstruction and Development
• • Multilateral Investment Guarantee Agency

Som ett resultat av detta har två av de tre pelare som varje land i tredje världen står på -- handel, särskilda dragningsrätter (SDR) hos IMF och direkta utländska investeringar -- huggits av, så att endast en, handel, återstår. I en post-kolonial ekonomi som Zimbabwes, där koloniala strukturer fortfarande är djupt rotade, har detta naturligtvis fått stora konsekvenser.

Denna ekonomiska krigföring har skapat ett enormt lidande för Zimbabwes folk, vilket använts för att driva in en kil mellan ZANU-PF-partiet och en betydande del av befolkningen.

Odinga förespråkar utländsk inblandning i förhandlingarna

Raila Odinga, som britterna gjorde till premiärminister i Kenya efter flera månaders våld och blodsutgjutelse efter valet tidigare i år, gjorde i går med all önskvärd tydlighet klart för alla som inte tidigare förstått det, att han inte är något annat än en brittisk lakej. Odinga försökte underminera den förhandlingsprocess i Zimbabwe som Sydafrikas president Thabo Mbeki till slut lyckats sätta igång. I stället för att försöka få förhandlingarna att fungera, gav Odinga sitt fulla stöd till britternas Morgan Tsvangirai och sade att förhandlingarna borde arbeta för att försäkra en säker avgång för president Mugabe.

Odingas tal ägde passande nog rum i det brittiska parlamentet i London och arrangerades av Royal Institute for International Affairs. Odinga sade att Tsvangirai borde ge sig in i förhandlingarna med vetskapen om att han har ett övertag, eftersom han vann presidentvalets första omgång, vilket Odinga sade var det enda val som accepterats internationellt. "Därför är Mugabe inte president; därför borde de inte förhandla med Mugabe från ett svaghetsläge", sade Odinga.

Att Tsvangirais sponsorer i Londons city vill ha det tillvägagångssätt som Odinga lagt fram, i motsats till att se seriöst på avtalet och ha ärliga förhandlingar för landets bästa, indikerades av Tsvangirais uttalande att "samtalen inte behöver betyda slutet på krisen".

I ett uttalande efter att en avsiktsförklaring den 21 juli undertecknats av Mugabe, Tsvangirai och Arthur Mutambara (som leder den andra fraktionen i oppositionspartiet MDC), sade president Mugabe att hans parti, ZANU-PF, har i avsikt att fullfölja samtalen, men betonade samtidigt av de tre parterna måste samtala i egenskap av zimbabwier, utan inblandning utifrån, förutom den assistans som Sydafrika och andra afrikanska stater bidrar med.

"Vi sitter här för att lägga fram en ny väg, en ny väg av politisk interaktion", sade Mugabe. "När vi inleder denna interaktion, ska vi göra detta som zimbabwier, helt och hållet som zimbabwier, med hjälp från Sydafrika, och skära av den påverkan som Europa eller USA har över oss. Vi måste agera som zimbabwier, tänka som zimbabwier, vara herrar över vårt eget öde. Om vi gör detta behöver vi inte lida under sanktioner, behöver vi inte ropa på Europa för att sätta in sanktioner [som Tsvangirai gjort--red.]. Inga europeiska sanktioner kommer att behövas; vi vill inte ha dem."

Mugabe sträckte sedan ut en hand till MDC. "Låt oss gå framåt och påbörja det som professor Mutambara kallat en vision för Zimbabwe, där vi sjunger en nationalsång och hissar en flagga", sade Mugabe.