Världsbanken och IMF vill stoppa "ineffektivt" ätande

Cheferna för Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF) var i Sydamerika den 23-24 juni med det uttalade uppdraget att stoppa regionens regeringar från att kunna garantera att deras befolkningar ska kunna äta.

Det var inte utan att man kunde märka några drag av Boccaccios Decamerone: Här var de flesta ministrarna från hela den amerikanska dubbelkontinenten (de flesta, inte alla kunde komma), som möttes i den lyxiga semesterorten Cancun i Mexiko. Värd var landets store, fläskige finansminister Agustin Carstens. De lyssnade tillsammans på föreläsningar av IMF:s Dominique Strauss-Kahn och Världsbankens Robert Zoelick om faran med att ge efter för "frestelsen" att subventionera mat och bränsle och återställa protektionismen; för en sådan politik -- mitt i den globala hyperinflationistiska sammanbrottskrisen! -- kan ge upphov till "en förväntad inflation".

Världsbankens rapport om de stigande matprisernas inverkan på Nord- och Sydamerika, som gavs ut på mötet, hävdade att: (1) matpriserna är "relativt låga", historiskt sett; ändå är (2) "höga matpriser här för att stanna"; och att (3) orsaken till det höga priset på mat är ökande konsumtion i utvecklingsländerna. Som åtgärder rekommenderas slavarbetsliknande program ("mat-för-arbete") och riktade utgivningar av kontanter för extremt fattiga familjer som uppfyller vissa villkor (den fascistiska Rockefellerstiftelsens favorit).

Ett generaliserat nationellt subventionsprogram betecknades däremot som farligt, eftersom det "kan sporra ineffektiv konsumtion av denna mat av icke-fattiga hushåll"!

Strauss-Kahn hyllade Världsbankens rapport och lade till en varning om att regeringarna måste stoppa en politik som uppmuntrar "en ökning av inhemsk efterfrågan.... Socialt skydd bör inte användas för att rättfärdiga ett tillbakagående till protektionism eller en försening av åtgärder för att kyla av inhemsk efterfrågan."

Folkmord, någon?