På FAO-toppmötet i Rom utmanade Zimbabwes president Robert Mugabe sitt lands forna brittiska kolonialherrar. Mugabe gjorde följande uttalande:

"Målet för mitt lands grundläggande jordbrukspolitik förblir att garantera livsmedelssäkerheten för nationen och hushållen genom vår egen produktion. I detta avseende har Zimbabwe uppmärksammat åkermarkens betydelse och centrala ställning för jordbruksproduktion och matsäkerhet. Således har Zimbabwe under det senaste årtiondet demokratiserat jordägandet i landet, så att över 300.000 tidigare jordlösa familjer nu är stolta jordägare."

"Tidigare ägdes detta land av blott 4.000 farmare, huvudsakligen av brittisk härkomst. Samtidigt som jordreformprogrammet varmt välkomnats av den stora majoriteten av vårt folk, har det, tyvärr, frambringat våra tidigare kolonialherrars vrede. Som vedergällning för de åtgärder vi vidtog för att stärka den svarta majoriteten, har Storbritannien mobiliserat sina vänner och allierade i Europa, Nordamerika, Australien och Nya Zeeland för att utfärda illegala ekonomiska sanktioner mot Zimbabwe. De har dragit in all utvecklingshjälp, avaktiverat kreditlinjer, förhindrat Bretton Woods-institutionerna från att ge finansiell assistans och beordrat privata företag i USA att inte göra affärer med Zimbabwe. Allt detta har gjorts för att lamslå Zimbabwes ekonomi och därigenom få till stånd ett illegalt regimskifte i vårt land."

"Tillgångar har kanaliserats genom NGOs [organisationer som ej är knutna till någon stat] till oppositionspartier, som är västvärldens skapelse. Vidare använder dessa västfinansierade NGOs även mat som ett politiskt vapen, med vilket man driver kampanjer mot regeringen, särskilt på landsbygden."