Den amerikanske statsmannen Lyndon LaRouche, som förespråkat vägen till fred mellan Israel och Syrien som nyckeln till att förändra dynamiken i hela Sydvästasien, kommenterade de nyligen annonserade samtalen mellan Israel och Syrien, med Turkiet som medlare. De israeliska och syriska förhandlarna har just avslutat tre dagars indirekta förhandlingar i Ankara, som arrangerats av det turkiska utrikesministeriet. Alla sidor sade att de är nöjda med framstegen och förväntar sig att ytterligare samtal kommer att äga rum snart. LaRouche underströk betydelsen av Turkiets roll, och refererade till den turkiske ledaren Mustafa Kemal Atatürks (1881-1938) nyckelroll i att bekämpa det anglo-franska Sykes-Picot-avtalet, som sökte skära upp resterna av det ottomanska riket i franska och brittiska koloniala sfärer efter första världskriget. Atatürk bemötte de brittisk-franska intrigerna genom att förhandla fram ett gränsavtal med Syrien. Detta fastställande av den suveräna makten för regionens regeringar utgjorde ett precedensfall, som nu, än en gång, eftersträvas genom denna triangeldiplomati som syftar till att säkra en varaktig fred mellan Israel och Syrien.

Kemal Atatürk
I september 2007 manade Lyndon LaRouche Syrien och Israel att nå en fredsuppgörelse. Han menade att en sådan fredsöverenskommelse, som de båda länderna nästan nådde 1994 och igen år 2000, skulle kunna förflytta hela dynamiken i regionen i en mer positiv riktning genom att föra in ett element av optimism i en region som av britterna sedan länge varit en måltavla för permanent krig och förödelse. Dessa två tidigare USA-stödda fredsförhandlingar kom båda en hårsmån från ett slutgiltigt fredsavtal, som skulle återlämnat Golanhöjderna till Syrien mot säkerhetsgarantier till Israel och gemensamma ekonomiska projekt. En av de punkter som LaRouche betonat är ett samarbete för att lösa vattenkrisen genom kärnkraftsdrivna avsaltningsanläggningar, vilket skulle gynna båda länderna och regionen som helhet.
På fredskonferensen för Mellanöstern i Annapolis, Maryland, i november 2007, föreslog Ryssland att man skulle följa upp detta med ytterligare en konferens någon gång under 2008, för att i första hand fokusera på vägen till fred mellan Syrien och Israel. Vicepresident Dick Cheney och chefen för Mellanösternavdelningen på National Security Council (USA:s nationella säkerhetsråd) Elliot Abrams har insisterat på att Assadregimen i Damaskus måste ersättas, och har krävt att Syrien totalt ska isoleras diplomatiskt och ekonomiskt. Under Israels invasion av Libanon i juli 2006 pressade Abrams Israel att bomba Syrien. De av Turkiet mäklade samtalen mellan Syrien och Israel representerar ett direkt förkastande av Cheney-Abrams' -- och britternas -- politik.
Källor i Washington har indikerat att Turkiets nyckelroll som medlare har stötts av anti-Cheney-fraktionen inom George Bushs kabinett, som leds av försvarsminister Robert Gates. Enligt en välplacerad källa på Pentagon, underlättade Gates några av Turkiets senaste militära operationer mot PKK i norra Irak, i utbyte mot Turkiets aktiva roll i medlandet mellan Damaskus och Tel Aviv. Det figurerar även rapporter om att Qatar, som nyligen var värd för lyckade fredssamtal om Libanon, också kan spela en nyckelroll i att hjälpa Syrien finansiellt, som en del av ett omfattande fredsavtal med Israel.