Michel Barnier: Mat till 9 miljarder genom "internationell New Deal"

"Världsmatkris: för en internationell 'New Deal'" är den intressanta titeln på en ny artikel av den franske jordbruksministern Michel Barnier, som publicerades i Le Figaro den 12 maj, i sammanhanget av den debatt som leder mot FAO-toppmötet i juni. Barnier upprepade det han redan hade sagt i ett brev till Financial Times för två veckor sedan, där han säger sanningen om det brittiska imperiets frihandlares huvudargument. Han tillägger att etiketten "New Deal" inte kommer att göra London särskilt glad över Frankrikes ståndpunkt.

På frågan om huruvida Europeiska gemenskapens jordbrukspolitik (Common Agricultural Policy, CAP) är den riktiga orsaken till matupploppen och hungern (som britterna hävdar), försvarar Barnier först den senaste tidens åtgärder som EU vidtagit för att minska sina subventioner och exporter för att inte "förvränga" de rättvisa villkoren på handelsmarknaden, samtidigt som han annars signalerar att EU redan är den öppnaste marknaden för export från de fattigaste nationerna.

Barnier understryker att "utan CAP på vår kontinent skulle vår livsmedelssäkerhet och mångfald minska". Journalisten frågar sedan om liberaliseringen av handeln skulle kunna erbjuda en lösning till matkrisen. Barnier: "De som tror att framtiden för de fattigaste länderna i grund och botten ligger i deras kapacitet att exportera till rika länder, är omedvetna om verkligheten. Valet av avsalugrödor har förstört självhushållsjordbruken och har inte frambringat hållbar utveckling. Svaret på osäkerheten för livsmedel är varken en brutal liberalisering av handel, vilket innebär att man låter bönder konkurrera vars kapacitet för att konkurrera varierar mellan 1 och 1000, eller protektionism. Svaret är utvecklingen av jordbruk över hela världen och inte endast där det är profitabelt att producera. Den senaste rapporten från Världsbanken visar utan tvetydighet: investeringar i jordbruket är den mest effektiva hävstången för att bekämpa fattigdom och eliminera svält."

Med en antydan om det brittiska imperiets WTO-bluff skriver Barnier: "I det sammanhanget kommer förlorarna av ett WTO-avtal, vilket även sagts av Världsbanken och Carnegie Foundation, att bli de fattigaste länderna. De stora vinnarna kommer att bli de framstormande länderna som redan har en modern och konkurrenskraftig jordbrukssektor, framför allt Brasilien, Argentina eller Thailand, men även utvecklade länder som är stora jordbruksexportörer såsom [Samväldesmedlemmarna] Australien och Nya Zeeland..."

Barnier avslutade: "Det har nu blivit förstått att mat inte bara är en enkel fråga om handel. För att förse en planet med 9 miljarder invånare med mat år 2050, måste alla utvecklingsmöjligheter utnyttjas. Vad fattiga länder behöver är gemensamma utvecklingsprojekt för att utveckla produktion, prisstabilisering, importregleringar och förbättringar av deras lokala och regionala marknader och skydd för deras bönder."

"Min övertygelse är inte ny. Mat kan inte lämnas till marknadens lagar allenast, varken till finansspekulation eller till att sänka hygienen eller miljöstandarden. Vår jordbrukspolitik i Europa är inte någon lämning från forntiden; det är inte någon historisk politik. Det är strategiskt för Europa, för det skapar matsäkerhet och kan därför representera en väg för jordbruksutvecklingen i hela världen. EU har ett ansvar och Frankrike, som kommer att ta över presidentskapet den 1 juli, har ambitionen att ta upp frågan om bristen på livsmedelssäkerhet. Dess ambition kommer att vara att föra samman de olika initiativen och långsiktigt bygga ett verkligt partnerskap för mat och jordbruk, som republikens president har indikerat."