Den anglo-holländska finanskartellen, som efter kollapsen av deras finanssystem befinner sig i ett desperat läge, har trappat upp sina försök att övertyga världen om att det som på sin höjd är en valtvist mellan president Robert Mugabes regeringsparti ZANU-PF och den brittisk skapelsen, oppositionspartiet MDC, i själva verket skulle vara en kris som kräver internationell intervention.

Kartellens scenario, som publicerats i City of Londons språkrör The Economist, tog ytterligare ett steg när MDC:s kandidat Morgan Tsvangirai igår bytte linje och meddelade att han tänker delta i en andra valomgång mot Robert Mugabe. Ingen av dem fick tillräckligt många röster för att undvika en andra valomgång i den första valrundan den 29 mars. Datumet för den avgörande valomgången har ännu inte meddelats.

När han gjorde sitt tillkännagivande, följde Tsvangirai manuskriptet till punkt och pricka genom att ställa upp ett antal villkor innan han deltar i en andra omgång: ett slut på våldet (vilket regeringen dock skyller på MDC och deras anhängare), internationella observatörer, omstrukturering av valkommissionen, fritt tillträde till Zimbabwe för medier från nationer som stödjer MDC, och fredsbevarande styrkor från Southern African Development Community (SADC). Han manade också till att ersätta den av SADC utsedde medlaren i konflikten, Sydafrikas president Thabo Mbeki.

Vad gäller våldsanklagelserna så har MDC:s Arthur Mutambara nu manat till ett "totalt krig mot Robert Mugabe". Han var senare tvungen att ta tillbaka detta och sade att han inte avsåg att använda våldsmetoder i sitt krig. Det är dock ett faktum att MDC och deras supportrar är ökända för sina våldshandlingar mot såväl polis och myndigheter som ZANU-PF:s anhängare -- och faktiskt även mot sina egna anhängare. I ett uppmärksammat fall 2006 hävdade MDC:s ledarskap att deras parlamentsledamot Trudy Stevenson blivit attackerad och brutalt misshandlad av "ZANU-PF:s milis". Det uppdagades senare, i förhör med Stevenson själv, att det i själva verket var den rivaliserande MDC-fraktion som leds av Morgan Tsvangirai som var ansvarig för misshandeln.

Lyndon LaRouche jämförde i sin webcast den 7 maj det som nu utspelar sig i Zimbabwe med Mau Mau-upproren i Kenya, där britterna på typiskt manipulativt sätt satte igång ett blodbad genom att spela ut olika inhemska grupper mot varandra och skapa förrvirring.

I förrgår besökte Thabo Mbeki Zimbabwe, där han förde samtal med en grupp han skickat dit för att ta reda på vem som står bakom våldet. Han träffade även president Mugabe under tre timmar. Med utgångspunkten att detta inte är någon internationell kris som utgör något hot mot världsfreden, sade han: "Lösningarna på Zimbabwes problem vilar i zimbabwiernas händer", enligt en intervju han gav till tv-kanalen al-Jazeera. Mbeki poängterade att han och hans landsmän förhandlade fram en lösning för att få slut på apartheidsystemet i Sydafrika, och att zimbabwierna borde göra samma sak med den här krisen. "Resten av oss måste hjälpa till." Vad han inte nämnde var att just de krafter som skriker högst om ett regimskifte i Zimbabwe var de som stödde apartheidregimen och som då kallade sitt stöd för ett "konstruktivt engagemang".

Vita Huset backade igår upp Tsvangirai och manade till att valobservatörer ska skickas till Zimbabwe för att säkerställa "en säker valprocess". I förrgår ringde utrikesminister Condoleezza Rice upp presidenterna i Zambia, Botswana och Tanzania, och även Kofi Annan, för att samla stöd för Storbritanniens initiativ mot Mugabe, som Bushregeringen stödjer. Hon tydliggjorde sina avsikter genom att inte ringa Sydafrikas president Mbeki.

-------------------------------------------

Vidare läsning:
Imperiet slår tillbaka! Den brittiska destabiliseringen av Zimbabwe är en del av en global kaosoperation