Storbritanniens hand står bakom den pågående blodiga krisen i Libanon. Missta er inte! Detta är ingen intern libanesisk konflikt, utan fronten för en brittisk operation för att slänga in Sydvästasien i en storbrand som skulle innefatta Libanon, Israel, Syrien, Iran med flera.

En högt uppsatt källa inom underrättelsekretsar berättade för EIR att krisen måste ses i den "vidare strategiska situationen", inklusive den förestående faran för ett tillslag mot Iran. Han pekade på krafter i Saudiarabien djupt inne i landets "wahhabitiska etablissemang" som nyckeln till operationen, som agerar för att vidga den sekteristiska klyftan mellan den av saudierna uppbackade majoriteten av sunnimuslimer i hela regionen och shiamuslimer i Libanon, Irak och självfallet shiitiska Iran.

Detta pekar på en källa under brittiska underrättelsetjänstens kontroll genom agenter som saudiske prins Bandar, som genom årtionden har tagit emot hundratals miljoner dollar från britterna, genom försvarskoncernen BAE, i syfte att köra smutsiga operationer över hela regionen. Denna källa sade att fram till endast för några dagar sedan hade den politiska diskursen i det djupt delade landet, mellan den libanesiska regeringskoalitionen, ledd av den anglo-saudiska agenten Saad Hariri, och oppositionen, ledd av Hizbollah, Amal-rörelsen och Michel Aouns Fria Patriotiska Rörelse, rört sig i riktning mot en dialog. Sedan återvände Saad Hariri, som innehar dubbla saudiska och libanesiska medborgarskap, från en två månaders vistelse i Saudiarabien, där han driver sitt av saudierna uppbackade affärsimperium på en mångmiljardskala i amerikanska dollar mätt. Under dessa två månader i Saudiarabien var det brittiska verktyget Dick Cheney i den saudiska huvudstaden under en turné i regionen för att driva på för sina krigsplaner mot Iran.

Inom några dagar efter Hariris återkomst till Libanon, drog regeringskoalitionen igång en kampanj av provokationer mot Hizbollah, vilken man utmålade som en sekteristisk milis stödd av Iran och Syrien. Över en natt gick ledare för regeringskoalitionen, som Walid Jumblatt, från en dialog till giftiga attacker mot Hizbollah. Regeringen utfärdade sedan en order till Hizbollah att stänga av sina telekommunikationsnätverk, och avskedade en chef, med länkar till oppositionen, på landets internationella flygplats, vilket utlöste protestaktioner, bland annat från landets största fackförbund, som relaterade protesterna till krav på hjälp mot de i höjden skjutande matpriserna och inflationen.

Samma underrättelsekälla avslöjade att Hariri-stödda beväpnade gäng beordrats ut på gatorna i Beirut för att provocera eldstrider mot Amal och Hizbollah. De internationella medierna spelade sin roll och framställde våldet som om det vore frågan om Hizbollahs övertagande av Beirut, stött av Iran och Syrien. I själva verket agerade Hizbollah i självförsvar, grep Hariris revolvermän, och lämnade över dem till armén.

Libanesiska källor på plats rapporterar att Hizbollah och oppositionen har övertaget på gatorna och har lyckats stänga ner Hariris mediahögkvarter, vilket tagits över av armén. Oppositionen rör sig försiktigt i ett försök att förhindra ett vidare utbrett sekteristiskt våld, i ett land som för 20 år sedan genomled ett inbördeskrig, som ställde de kristna, shiitiska, sunnitiska och drusiska grupperna mot varandra i en blodig konflikt.

Underrättelsekällor varnade ändå att det inte kommer att bli någon tidig lösning på krisen, eftersom den drivs på utifrån. Det florerar redan rykten om att västländer förbereder militärplaner för att evakuera sina medborgare. Rädslan är att den strategiska flygplatsen kan komma att tas över av en EU/NATO- eller FN-styrka.

Ännu farligare är att det är risk för ett nytt krig mot Israel. Den libanesiska krisen började samtidigt som en undersökning mot Israels premiärminister Ehud Olmert för att ha tagit emot mutor startades, vilket ledde till rop på hans avgång. Som regel har det varit svaga israeliska regeringar som har gått till krig.

Trots turkiska medlingsförsök mellan Syrien och Israel, kan krig bryta ut när som helst. En kommentar i den stora israeliska dagstidningen Yediot Arhonot igår förutser ett nära förestående krig med Hizbollah, som omedelbart skulle innefatta en kraftig attack mot Syrien och hela Libanon. Kommentaren sade att "omfattningen av förstörelse och offer för ett sådant krig, i Syrien och Libanon, skulle sakna motstycke i historien för krig i Mellanöstern." Detta är inte tomma ord, eftersom det under flera veckor figurerat pressrapporter om att detta skulle vara Israels militära policy i nästa krig mot Hizbollah.